Forum > Religion och tro > Diskussion

Hesekiels syn om templet, såsom det beskrivs i

Hesekiels bok, kapitel 40-47
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jerusalems_tredje_tempel

Det tredje templet har djup religiös betydelse för människor av olika trosuppfattningar eftersom dess betydelse sträcker sig bortom judisk tradition.

För oss är templet Guds härlighets boning, som det profeteras i Hesekiel : ”Min boning skall vara hos dem, jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk” (Hesekiel 37:27).

För kristna är templet kopplat till viktiga eskatologiska händelser, inklusive Kristi andra ankomst och uppfyllandet av profetior om den yttersta tiden.

Dessutom föreställs templet som ett "bönehus för alla folk" (Jesaja 56:7), vilket symboliserar enhet, fred och andlig förnyelse.

Detta löfte genljuder alla religiösa traditioner och gör det tredje templet till en ledstjärna för hopp och försoning för mänskligheten.

Laglösheten och den laglöse verkar i församlingen

Vid ett mera ingående studium av 2 Tess 2 är det viktigt att undersöka vad aposteln avser med ”Guds tempel” i detta sammanhang. Det blir då nödvändigt att undersöka apostelns språkbruk. Vilken innebörd har termen ”Guds tempel” hos honom?

Inledningsvis kan sägas att aposteln använder två ord för tempel: hierón och naós. Det förra ordet använder han endast i 1 Kor 9:13, där han talar om dem som ”äter av det som kommer från templet”. Han syftar då på templet i Jerusalem, byggnaden med dess offeraltare.

Vid fem tillfällen brukar aposteln det senare ordet för ”tempel” (naós): 1 Kor 3:16f, 6:19, 2 Kor 6:16, Ef 2:19–22 och 2 Tess 2:4. I de fyra första fallen refererar ordet inte alls till något yttre tempel. Det brukas i överförd mening om de kristna, som benämns ”den levande Gudens tempel” (2 Kor 6:16). ”Vet ni inte”, frågar aposteln, ”att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva” (1 Kor 6:19).

I Ef 2:13ff förkunnar aposteln hur Gud genom Jesu Kristi gärning har brutit ner skiljemuren mellan jude och hedning och försonat de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Så träder den nytestamentliga församlingen fram som ett Guds husfolk, där ”hela byggnaden fogas samman i honom och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden” (v 21f).

I ovan anförda fyra fall har Paulus använt ordet naós (»tempel») i överförd mening. Han avser därmed inte Jerusalems tempel eller något annat yttre tempel över huvud. Ordet syftar på de heliga och troende. De är Guds tempel. Mot denna bakgrund går vi till ”Guds naós” i 2 Tess 2:4. Ordet har samma innebörd som i ovan angivna fall. När aposteln här talar om ”laglöshetens människa”, ”motståndaren” (Antikrist), som ”sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud”, då är det bara naturligt att låta ordet ”tempel” (naós) behålla den innebörd det eljest har hos aposteln. Det brukas också i detta fall om den kristna församlingen. Och när aposteln använder detta språkbruk är han medveten om att bli förstådd av läsarna i Tessalonike. Vad han här skriver i sitt brev har han ju meddelat tidigare i sin muntliga undervisning (2 Tess 2:5, 15). Därför kan han fråga: ”Eller vet ni inte?” Jo, adressaterna visste vad han menade.