Diskussion

Skapat i dag kl. 16:55 av Nickodemus83, man, 43 år, Jämtlands län.

Förlora sin bästa vän

Ja som rubriken redan beskriver.
Så förlorade jag min bästa vän i samband med att jag och min ex fru gick skilda vägar åt.
Skilsmässan i sig är väl en sak, men var nästan väntad. Då vi försökt på så många sätt att fixa något som kanske inte var menat.
Men sista helgen vi fortfarande bodde på samma adress, så var jag i stugan och fick ett mentalt sammanbrott och försökte förtvivlat få tag på min bästa vän. En sån där vän som jag aldrig riktigt förstått fanns på riktigt. Hon stod alltid vid min sida och jag tog väl för givet att hon alltid skulle stå ut med mina hjärnspöken och inre demoner. Men den helgen, då allt brast för mig och jag hade ingen annan att kontakta. Så slutade det med att hon skickade en kort brev till mig där det stod att hon inte längre var villig att stå ut med mina demoner och vad det ev kunde leda till. Då jag tidigare varit mer än en aning nere och känt att det bara finns en utväg, dvs självmord💔
Hon visste allt det, och skrev att hon inte ville vara med längre i mitt liv och ev få reda på vad som kunde hända.
Men har iaf hittat en underbar psykolog som hjälpt mig i allt detta. Och efter ca 20 träffar med psykologen så skickade jag ett brev till min vän där jag beskrev allt jag gått igenom och hur jag känner nu. Såklart så fick jag tillåtelse av psykologen att skicka det. Men nu har det gått över en månad, och fortfarande inget svar från min vän...
Vet snart inte vad jag ska ta mig till. Har aldrig känt sån vänskap som hon visade mig. Saknar henne och hennes familj så det gör så ont i hjärtat. Då jag har väldigt svårt att hitta nya vänner. Har alltid varit så att jag vill ha max 2-3 vänner som jag ger allt och gör allt för. Har med andra ord jobbigt i större sammanhang med folk och tycker det är jobbigt. Men med min förra vän så kändes det så lätt att kunna öppna upp mig för henne. Då vi kommer från liknande uppväxter men hennes har nog varit betydligt värre än min. Men oavsett så har jag aldrig känt mig så bekväm med en vän så som jag gjorde med henne.
Vart jag vill komma med allt detta, är väl hur går jag vidare? Känner mig tom och död inombords. Försöker be Gud om råd och hjälp, men tror inte jag är mottaglig för hans svar...
Men kanske någon här inne kan ge tips och råd vad jag kan göra🙏🙏😬

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

Inget svar för ögonblicket.

Gustav säger: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se 🥰

Skriv Skriv här Skriv i megafonen