Diskussion

Skapat 2026-05-31 av Nickodemus83, man, 43 år, Jämtlands län.

Förlora sin bästa vän

Ja som rubriken redan beskriver.
Så förlorade jag min bästa vän i samband med att jag och min ex fru gick skilda vägar åt.
Skilsmässan i sig är väl en sak, men var nästan väntad. Då vi försökt på så många sätt att fixa något som kanske inte var menat.
Men sista helgen vi fortfarande bodde på samma adress, så var jag i stugan och fick ett mentalt sammanbrott och försökte förtvivlat få tag på min bästa vän. En sån där vän som jag aldrig riktigt förstått fanns på riktigt. Hon stod alltid vid min sida och jag tog väl för givet att hon alltid skulle stå ut med mina hjärnspöken och inre demoner. Men den helgen, då allt brast för mig och jag hade ingen annan att kontakta. Så slutade det med att hon skickade en kort brev till mig där det stod att hon inte längre var villig att stå ut med mina demoner och vad det ev kunde leda till. Då jag tidigare varit mer än en aning nere och känt att det bara finns en utväg, dvs självmord💔
Hon visste allt det, och skrev att hon inte ville vara med längre i mitt liv och ev få reda på vad som kunde hända.
Men har iaf hittat en underbar psykolog som hjälpt mig i allt detta. Och efter ca 20 träffar med psykologen så skickade jag ett brev till min vän där jag beskrev allt jag gått igenom och hur jag känner nu. Såklart så fick jag tillåtelse av psykologen att skicka det. Men nu har det gått över en månad, och fortfarande inget svar från min vän...
Vet snart inte vad jag ska ta mig till. Har aldrig känt sån vänskap som hon visade mig. Saknar henne och hennes familj så det gör så ont i hjärtat. Då jag har väldigt svårt att hitta nya vänner. Har alltid varit så att jag vill ha max 2-3 vänner som jag ger allt och gör allt för. Har med andra ord jobbigt i större sammanhang med folk och tycker det är jobbigt. Men med min förra vän så kändes det så lätt att kunna öppna upp mig för henne. Då vi kommer från liknande uppväxter men hennes har nog varit betydligt värre än min. Men oavsett så har jag aldrig känt mig så bekväm med en vän så som jag gjorde med henne.
Vart jag vill komma med allt detta, är väl hur går jag vidare? Känner mig tom och död inombords. Försöker be Gud om råd och hjälp, men tror inte jag är mottaglig för hans svar...
Men kanske någon här inne kan ge tips och råd vad jag kan göra🙏🙏😬

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

#1. Publicerat 2026-06-01 av SweKiwi

Hej. Jag läste ditt inlägg och tänkte bara skriva några ord. Hoppas att de hjälper eller åtminstone gör att du känner dig bättre.

Först och främst tycker jag att det är bra att du har sökt hjälp och att du går till en psykolog. Det är alltid bra att ha någon medmänniska att prata med, och särskilt vid sådana här tillfällen. Det måste kanske inte vara med en psykolog. Ibland är det viktigare att det är med någon som fokuserar på att de har två öron och en mun, alltså att de lyssnar mer än de pratar. Men ja, det verkar vara en bra person du har hittat!

Sedan ska jag säga att du inte är ensam. Jag har också haft svåra perioder i mitt liv och jag känner andra som också genomgår eller har genomgått det. Det kan kännas skamfullt att prata om det, att "erkänna" att man är rentav knäckt, men det är det inte. Det ska inte vara det.

För egen del hjälptes jag av insikten att bara för att man tänker och känner något, innebär det inte automatiskt att det stämmer. Det är lätt att tro att det man har i huvudet tvunget är sant eller att det är så verkligheten är beskaffad. Som uppfattningen att man är värdelös eller att ingenting spelar någon roll. Du kan tänka så. Du kan känna så. Men hur verkligt det än verkar, så är det inte därmed sant. En tanke är inte ett faktum, även om den kan kännas exakt som ett. Den är något hjärnan producerar, och den är som allra högljuddast just när man mår som sämst, vilket är precis när man minst orkar ifrågasätta den.

För mig blev det en vändpunkt att lära mig betrakta de där tankarna lite på avstånd: inte som sanningar om vem jag är, utan som väder som drar förbi. Tungt medan det pågår, men inte permanent, och inte en beskrivning av verkligheten. Jag behövde inte tro på allt jag tänkte. Och långsamt började det gå att skilja på "jag känner att jag är värdelös" och "jag är värdelös". För det första är en känsla, det andra är en lögn som känslan råkar bära med sig.

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2026-06-01 av SweKiwi

Jag miste också någon. Det var inte på samma sätt som du, men det var ett hemskt uppbrott från någon som jag älskade och sedan saknade så att jag gick itu. Eftersom hon fortfarande levde, kändes det som om sorgen var större än om hon hade gått bort eftersom jag kände att det inte tog slut. Och eftersom det inte var slut "på riktigt" eller "slutgiltigt" så fortsatte jag att undra, att hoppas, att längta.

Det var svårt. Det var tungt.

Men det kanske behövde vara tungt? Eller ja, "behövde" är kanske fel ord, men känslorna/reaktionen är också ett bevis på att man är kapabel till att älska och känna stort och djupt. Hade jag inte brytt mig, så hade jag inte känt så här. Det kanske hade varit enklare, men också värre på något sätt? Förmågan att älska och känna och att knyta kontakt med människor försvann inte med henne. Den finns och fanns kvar. Även hos dig!

Jag vet inte vart livet tar dig nu, men fortsätt att andas, fortsätt att gå. En steg i taget, en dag i taget. Du behöver inte veta exakt vart du är på väg för att kunna gå. Och fortsätt hålla dörren öppen för allt det du ännu inte vet finns framför dig.

/ Kiwi

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2026-06-03 av Nickodemus83

Tack Kiwi för dina kloka ord🙏❤️ Känner igen mig mycket i det du skriver. Både det som du varit med om, men oxå många av dom råd och tankar du skrev ner är väldigt likt det psykologen sagt😊

Nej jag vet inte heller riktigt vart livet tar vägen from nu. Men det visar sig väl framöver. Men tror ändå jag kommer ha svårt att hitta en ny sådan vän. Men ändå finns en svag gnutta med hopp om att kanske i framtiden så korsas våra vägar igen och att vi kanske kan bli vänner igen.
För har ingen ork eller lust just nu att försöka hitta nya vänskaper så. Men det får framtiden visa i sånna fall.
Och samtidigt så skulle det vara kul att ev träffa någon "ny" att dela livet med som har lite samma värderingar som jag har.
Men iaf, tack igen för dina ord och tankar. Jag tar åt mig av det på ett bra och konstruktivt sätt😁

Svara | Citat | Rapportera

smålänning i norr säger: I eftermiddag Svenska ReformationsReformationsBibeln på Nyhem hos Nya Musik

Skriv Skriv här Skriv i megafonen