Om Brigitte Boisselier hade lagt fram konkreta bevis för att Baby Eve existerade skulle hon och Clonaid ha hamnat i ett juridiskt minfält som saknade motstycke i modern tid. Det mest omedelbara hotet var att barnet sannolikt skulle ha omhändertagits av myndigheterna eftersom domstolar i Florida redan börjat diskutera om en klonad individ ens kunde betraktas som en juridisk person med samma rättigheter som andra eller om den skulle ses som ett resultat av ett olagligt mänskligt experiment. Advokaten Bernard Siegel drev på för att staten skulle ta vårdnaden om barnet med argumentet att dess blotta existens var ett bevis på medicinskt missbruk vilket skapade en situation där ett bevisat framsteg omedelbart skulle ha lett till att föräldrarna förlorade sin dotter. Utöver familjerättsliga konsekvenser väntade hårda straffrättsliga påföljder i flera länder där lagstiftningen snabbt stramades åt som ett direkt svar på Boisseliers tillkännagivande. I USA låg lagförslag på bordet som innebar fängelsestraff på upp till tio år och böter på miljontals dollar för alla som utförde eller assisterade vid mänsklig kloning. I Frankrike där Boisselier är medborgare riskerade hon ännu strängare straff eftersom landet ser mänsklig kloning som ett brott mot mänsklighetens värdighet vilket kan ge upp till trettio års fängelse. Genom att aldrig presentera bevisen kunde hon därför undvika de rättssalar där hon annars skulle ha tvingats svara för att ha korsat en av vetenskapens mest bevakade gränser. Brigitte Boisselier och Clonaid uppgav att mamman var en 31-årig kvinna från USA som inte kunde få barn på naturlig väg och att hon i praktiken bar på en genetisk kopia av sig själv. Enligt Boisselier var det rädslan för att myndigheterna i Florida skulle använda barnets unika status som grund för att ifrågasätta vårdnaden som gjorde att paret valde total anonymitet och i slutändan drog sig ur de utlovade DNA-testerna.
Det fanns även uppgifter om andra par som sades delta i Clonaids program under samma period däribland ett par från Nederländerna och en familj från Saudiarabien men inte heller i dessa fall offentliggjordes några namn. En man vid namn Mark Hunt som var en framgångsrik advokat och politiker i West Virginia blev dock känd för att ha finansierat Clonaids tidiga forskning med hundratusentals dollar i hopp om att kunna klona sin avlidne son.