Min uppfattning är, som katolska kyrkan är inne på, att själen lämnar kroppen och går vidare när kroppen dött. Det finns ett helvete och en himmel. En del hamnar dessvärre där nere, som evigt förtappade. Andra fastnar på vägen till himmelen. Kallas för skärselden av vissa. Dessa kan med hjälp av oss levande i världen komma vidare. I min världsbild är det dessa som påkallar vår uppmärksamhet genom "spökerier" och andra företeelser. Man bör be för dessa själar, som kan se Jesus, men plågas av att inte kunna komma dit. Då kan de äntligen befrias och gå vidare.Själamässor är också en variant.
Jag har mina kunskaper och min bakgrund från den lutherska läran.Själen lämnar kroppen när någon dör.Däremot vet ingen om vart själen tar vägen.I bibeln står det om himlar.Inte bara om en himmel.Jesus steg upp i himlarna står det.Jag tror inte på ett helvete.Finns ingen mening med en plats där människor ska plågas i all evighet.En sådan Gud finns inte.Jesus var nere i dödsriket efter sin död och återuppstod.Han har vunnit döden.Dödsriket finns inte längre.
Vår uppståndelse eller domen har inte skett än.Vid en begravning säger prästen att Jesus ska väcka den som är död vid Guds ankomst.Alla,då levande och döda ska se hans återkomst.Både kroppen och själen är kvar fram till dess.Kropp och ska uppstår samtidigt.Det står i bibeln om kroppens uppståndelse.Var själen är under den tiden är oklart.Alla människor kommer att få en ny chans till att bli bättre.Det är ändå intressant om alla dessa berättelser om andar som blir kvar här på jorden.Jag har sett tydliga spår hemma hos mig efter något som dröjer sig kvar.Dörrar inne i huset stängs och handavtryck duker upp.(Barnhand.Det har aldrig varit barn i mitt hus) Det går att ta bild på dessa avtryck vilket jag gjort.Extemt tydliga avtryck.Tv:n slås på och stängs av helt själv.Flera personer i ett sällskap har sett en person som stått på en väg som sedan är borta när man har försökt undersöka saken närmare.Jag och mina gäster har hört röster i huset i normal samtalston.
Jag tror inte att andar kan prata men i mitt fall gör de det.Grannen som bor vägg i vägg med mitt hus har berättat saker som vi aldrig hade tagit upp tidigare.Deras berättelse var snarlik det som skett hemma hos mig.Vi hade aldrig tidigare diskuterat om ämnet och ändå låter det som om vi berättar om samma händelse.Det som finns hemma hos mig finns även hos grannen.