Men sen kommer det jag upptäckte häromdagen:
1 Konungaboken 14:8
Jag har ryckt riket från Davids hus och gett det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. Han höll mina bud och följde mig av hela sitt hjärta, så att han endast gjorde det som var rätt i mina ögon.
("dig" och "du" i texten är Jerobeam som blev kung över Israel (norra riket) efter David och Salomo.)
=> Jag ser att Gud inte kommer ihåg det som han har förlåtit.
I Jeremia 31:34 står det också:
...för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.
Här talar han om Israels- och Juda hus.
Hur tänker du kring en sådan förlåtelse?
Ordet zakar betyder minnas, komma ihåg, nämna... Gud kan inte, som genom ett under, radera händelser från sitt minne. Rent tekniskt kommer han ihåg allt. Men vad jag tror Gud menar är att han inte kommer att hålla deras gångna synder emot dem. Han kommer inte att ständigt dra upp dem. Men det verkar inte vara vad som äger rum i Davids liv. Hans gångna synder fick en ständigt genom att Natan förkunnade att barnet som Batseba födde skulle dö. Detta skedde också, trots Davids böner och fasting. Natan förutsade att svärdet aldrig skulle vika från Davids hus, vilket innebar att hans familj skulle drabbas av konflikter och våld. Det manifesterades genom att Davids son Amnon våldtog sin halvsyster Tamar, och en annan son, Absalom, dödade Amnon och senare gjorde uppror mot David. Natan sa också att Davids hustrur skulle bli bortförda och skämda i full dagsljus, något som delvis uppfylldes när Absalom gjorde uppror och tog över kungapalatset. Så, nej, man kan nog inte säga att Gud glömde Davids synder. Händelserna illustrerar hur allvarligt Gud tog Davids synd, trots att David senare visade uppriktig ånger och fick förlåtelse (se Psalm 51). Straffet visar på de långtgående konsekvenserna av synd, även när förlåtelse har beviljats. Det Gud uttrycker i 1 Kung 14:8 tror jag därför ska ses som en generell beskrivning av David, snarare än en absolut. De synder han begick vid ett tillfälle, var undantaget som bekräftade regeln.
Saker vi gör, synder vi begår och beslut vi fattar, får långtgående konsekvenser i våra liv, oavsett vi är troende eller ej. Dessa är Guds tjänare som forstrar oss till rättfärdighet, i de fall vi tar ansvar för våra handlingar, och inte låter oss fängslas av bitterhet och oförsoning.