Hej igen! Rosenius skriver i sin bok att: "Den största avguden är vårt eget jag".
Citat:
"Vad är det nu som ligger bakom all avgudadyrkan? När vi sett på dessa exempel, inser vi först att avgudadyrkan är inte att "inte bry sig om Gud", att störta honom från hans tron, att förakta honom. Det andra, som vi nu upptäcker, är att den avgud, som vi egentligen vill sätta i Skaparens ställe och som vi dyrkar i allt avguderi, det är ingenting mindre än vårt eget Jag.
Människan placerar alltid sig själv i medelpunkten för hela sin tillvaro, och med all sin kärlek, omsorg, fruktan, förtröstan och förhoppning är det "det egna jaget" hon dyrkar och tjänar.
Allt det som vi tillber har värde för oss i förhållande till oss själva. Framgång, ära, njutning - allt är värdefullt, om det gynnar mig, men inte, om någon annan tjänar på det."
"Ja, vi upptäcker att Herren Gud i det första budet riktat spjutet mot den djävulska avgudabilden från syndafallet. När djävulen sa: "Ni ska bli som Gud", smittade han människorna med samma sjukdom, som han själv hade. Djävulen har alltid haft en förfärlig längtan att bli som Gud. (Matt. 4:9). Han störtades därför att han avföll från sin Herre och Skapare (Jud. v. 6; Joh. 8:44). Hans natur är avfall och självförgudning. Denna inympade han i människan. Och det är just denna böjelse, som är det centrala i all avgudadyrkan.
Och här är orsaken till det som vi med förundran ser i alla Herrens domar. Det finns ingen synd Guds vrede så brinner emot som när människorna vill vara stora och märkvärdiga, när de vill vara goda och rättfärdiga, visa och förträffliga. De mest hemska synder har aldrig kallat ner en sådan vrede över människorna som just deras egenkärlek. De största syndare får genast nåd och blir Guds barn. De tillfrågas aldrig som hur många eller hur stora deras synder varit. Däremot blir de största helgon fördömda, så snart de själva vill vara något.
Här är grunden för hela Guds hushållning med nåden! Nu förstår vi, varför han av bara nåd ger fullt dagsarvode till dem som stått lediga på torget ända till elfte timmen, medan de som arbetat hårt i solhettan bara får vad de förtjänat. Lägg märke till, att detta säger Herren till Petrus bara därför att denne sagt: "Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad ska vi få för det?". Eftersom Petrus frågade på det sättet, säger Herren två gånger till honom: De första ska bli de sista. Men när Petrus tre gånger förnekat sin Herre med lögner och svordomar, då säger Herren inte ett enda förebrående ord till honom.
Vad ska vi lära oss av detta? Ska vi dra slutsatsen att det inte var så farligt med Petrus förnekelse? Nej, vi ska bara lära detta att alla de synder, som de troende kämpar med, sörjer över, har de också en ständig förlåtelse över. Men självförgudningen - att avguda sig själv - är en synd som strider mot nåden, eftersom den inte låter Gud ensam vara stor, helig och rättfärdig."
Hälsn Rosie