Stefan A säger: Kärleken tar sig ofta andra uttryck än genom bibeln, Här Ted med vacker tolkning: https://youtu.be/6OshsmhkHgU?feature=shared
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Religion och tro > Diskussion

Rosie
Skapat 2024-09-09 av Rosie, kvinna, 81 år, Örebro län.
Helbrägdagörelse och Andeliv
Hej! Jag vill ånyo berätta ur en av Frank Mangs böcker, med titel enligt rubriken. Jag hoppas, nej jag vet den kan välsigna dig som följer med i texten, välsigna din ande! Utvalda stycken presenteras i det som följer. Bok från Evangeliipress Förlags AB 1986.
SOM ETT ROTSKOTT
Det är ganska egendomligt att Herren Jesus omtalar sig själv såsom det sanna vinträdet. Vi får naturligtvis inte pressa bilden så hårt att vi försöker få varje detalj att innehålla en speciell sanning. Ty då hamnar vi på villospår. Men jag kan inte låta bli att i detta sammanhang citera några ord från Jesjas profetia om Jesus. Du finner dem i det femtiotredje kapitlet av hans bok: "Han sköt upp såsom ett rotskott ur förtorkad jord."
Vi sade att vinträdets virke duger varken till möbler eller verktyg. Det låter sig inte formas och brukas av människohänder. Det kan bara skapa en underbar must för törstande och lidande människor. Det är allt.
Och just sådan var Herren Jesus. Han dugde inte som politiker. Därtill var han alltför ärlig och alltför internationell. I hans mun fanns intet svek och i hans hjärta fanns intet rum för klick och parti. Därför försökte han sig heller aldrig på politiken.
Han dugde icke som överstepräst. Därtill ägde han alltför mycket sjudande liv och alltför lite hemgjord teologi. Han var ingen ritualist. Han var ingen teoretiker och dogmatiker. Han var bara en källa med levande vatten, som gav ut av sitt rika hjärtas innehåll.
Därför dugde han också som Frälsare. Han dugde att böja sig under hela världens börda av blodröd synd. Han dugde att tyngd av korset gå till Golgata för att dö för vår frälsning. Han var omöjlig som prelat, men han passade som offerlamm. Han passade inte i de politiska systemen, men han passade att bli en levande kanal mellan himmel och jord, mellan människa och Gud.
Och då, när han hängde på Golgatas grovhuggna kors, då var hans utseende vanställt mer än andra människors. "Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom kunde hans utseende ej behaga oss. Han var såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad att vi höllo honom för intet."

Svar på inlägg

Rosie
#1. Publicerat 2024-09-09 av Rosie
Hej igen! Här fortsätter kapitlet:
UTSTÖTT
Han var utstött ur samhället, ett skådespel för världen och ett ämne till sorg och missräkning för dem som hade trott på honom och älskat honom. Mänskligt sett var han mer värdelös än soldaten, som med tärningsspel fördrev en stund av vakttjänsten vid foten av hans kors.
Och ändå var det just där han vann sin största seger och utförde sin underbaraste mission. "Ty det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig." - "Han var sargad för våra missgärningars skull." - "Om hans liv så bleve ett skuldoffer, då skulle han få se avkomlingar och länge leva, och Herrens vilja skulle genom honom hava framgång. Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bliva mättad."
VANSTÄLLD
Hans lekamen var vanställd av gisselslag. Hans panna var sargad av törnen och hans kinder uppsvullna av soldaternas knytnävsslag. Hans skuldra var sårad av korset och hans händer och fötter genomborrade av spikar. Men i denna misshandlade och vanställda lekamen bodde en ande, som var större och ädlare än alla andras. Han behärskades av ett sinne, som inte var av denna världen.
Och det var detta heliga innehåll, som gjorde att han älskade, när andra hatade. Han orkade bedja, när andra förbannade. Han mötte lögnen med sanning, och han mötte våldet med den fullkomliga ödmjukheten. Han mötte hela världens syndaflod med ett sinne, som var behärskat av himmelsk renhet och helighet, och därför vann han också den fullkomliga segern.
Hans gestalt var vanställd mer än andra människobarns, men hans ande var större och ädlare än någon annans. Det var detta som var hemligheten i hans underbara liv, och det var detta som var hemligheten i hans försonande död. "Ty genom evig ande har han framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud."
Hälsn Rosie
Vingen
#2. Publicerat 2024-09-09 av Vingen
Tack Tack Rosie för dina välsignade inlägg här, du visar på alla sätt Sanningen.... Andens vilja.
Rosie
#3. Publicerat 2024-09-09 av Rosie
Hej! Gud välsigna dig och alla som läser! Guds ord visar vad Gud säger om Sonens syndfrihet. Det här kan ingen som bara är människa göra, ingen annan än Guds himmelske Son från himmelen hade kunnat frälsa oss. Bara den som är frälst, lever I KRISTUS, I KRISTI ANDE kan räknas rättfärdig, syndfri genom Kristus syndfrihet, rättfärdighet, fullkomlighet! En sak till: Ingen vanlig människa skulle kunna göra slut på djävulens gärningar!

Den som INTE VISSTE AV SYND, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi I HONOM skulle stå rättfärdiga inför Gud. 2 Kor 5.

Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och SYND FINNS INTE I HONOM. Den som FÖRBLIR I HONOM syndar inte. DEN SOM SYNDAR HAR INTE SETT HONOM OCH KÄNNER HONOM INTE. Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig LIKSOM HAN är rättfärdig. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och GUDS SON UPPENBARADES för att HAN skulle GÖRA SLUT PÅ DJÄVULENS GÄRNINGAR. Den som är FÖDD AV GUD gör inte synd, ty GUDS SÄD FÖRBLIR I HONOM. Han kan inte synda, eftersom han är FÖDD AV GUD. På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder. 1 Joh 3.

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden ÖVER ALLA MÄNNISKOR, EFTERSOM ALLA HADE SYNDAT. Rom 5.

En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är HELIG, OSKYLDIG, OBEFLÄCKAD, SKILD FRÅN SYNDARE och UPPHÖJD ÖVER HIMLARNA. Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter SONEN, SOM ÄR FULLKOMLIG FÖR EVIGT. Hebr 7.

Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev EN LIVGIVANDE ANDE. Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan var av jord, jordisk. DEN ANDRA MÄNNISKAN KOM FRÅN HIMLEN. 1 Kor 15.

Kristus Jesus: Utan mig kan ni INGENTING GÖRA. Joh 15.

Hälsn Rosie
PS. Berättar mer ur Frank Mangs bok! DS.
Rosie
#4. Publicerat 2024-09-10 av Rosie
Hej igen! Ja: Genom EVIG ANDE har HAN framburit sig själv såsom ett FELFRITT OFFER åt Gud.
Nu fortsätter jag berätta ur boken:
DET MEST NÖDVÄNDIGA
Kristi liv - Kristi Ande - är läkedom för de sjuka och liv för de döda. Den är styrka för de svaga och mod för de modlösa. Den skänker tillfredsställelse åt törstande människohjärtan och den bringar ett evigt hopp åt människor, som annars är dömda att dö. Kristi Ande är det mest nödvändiga för dig och mig i både tid och evighet. Och ingenting är så underbart som att få vara ett levande hem i det sanna vinträdet, delaktiggjord av hans Ande och genomträngd av hans heliga och eviga liv.

INRE GEMENSKAP MED JESUS
Av alla liknelser är det ingen som så fullständigt beskriver den inre gemenskapen mellan Jesus och hans lärjungar, som just liknelsen om vinträdet och grenarna. Stammen och grenarna är uppfyllda av samma liv. De genomströmmas av samma must, behärskas av samma kraft och existerar för samma mål: att skapa frukt. Och båda två är beroende av varandra.
Stammen är beroende av grenen för att kunna uppenbara sin dolda rikedom och göra den tillgänglig för hungrande och törstande människor. Och grenen är beroende av stammen för att kunna bära frukt. Ingen av dem kan fungera normalt utan förbindelse med den andra.
I denna förunderliga liknelse finns en sak, som Herren Jesus betonar starkare än allting annat och det är nödvändigheten av att förbliva i honom. Gång på gång kommer han i olika ordvändningar tillbaka till samma punkt: "Förbliven i mig." Det är naturligt att han gör det, ty på denna ena sak hänger allting.
"Om någon förbliver i mig och jag i honom, så bär han mycken frukt." "Om I förbliven i mig och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder." "Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder."
Och nu måste vi få svar på en mycket viktig fråga: Vad betyder det att förbliva i Kristus?
Hälsn Rosie
Rosie
#5. Publicerat 2024-09-11 av Rosie
Hej igen! Vad betyder det att förbliva i Kristus?
Boken fortsätter:
MER ÄN LÄRA
Det måste vara någonting mer än att förbliva i Kristi lära och i läran om Kristus. Läran är nödvändig, precis som vattenledningen är nödvändig i våra moderna bostäder. Men det blir fruktansvärt torrt att suga på tomma vattenledningar, och lika torrt blir det att äga Kristi lära utan att äga Kristi Ande. Men det finns faktiskt möjlighet att bli så upptagen med läran om Kristi person och Kristi verk att vi låter läran ersätta livsströmmen. Vi kan bli professorer i den kristna dogmatiken utan att äga en levande förbindelse med den Herre, om vilken dogmatiken talar.
NÅGOT MER ÄN FÖRSAMLINGEN
Att förbliva i Kristus är någonting mer än att förbliva i den kristna församlingen.
Jag tror på de heligas samfund. Och jag inte endast tror på det, utan jag har upplevt det som en strålande verklighet i en värld som annars är full av hat och svek.
Jag tror på en helig allmännerlig kyrka, som omfattar alla dem, vilka genom Kristi försoning funnit Gud och genom Andens nya liv blivit förenade med varandra. Jag tror på den eviga och heliga organism, som oberoende av tid och rum sammanbinder lemmar i Kristi kropp och gör den till en organisk enhet.
Och jag tror även på den kristna lokalförsamlingen såsom en synlig uppenbarelse av en osynlig verklighet. Men församlingen, med ordet, dopet och nattvarden, sammankomsterna och gemenskapen, är endast ett yttre hjälpmedel för att den enskilda individen skall nå den inre verkligheten Jesus Kristus själv.
Somliga av oss har endast funnit de yttre tingen. Vi har kommit med i organisationen utan att ha funnit Kristus. Och en del av dem som funnit Kristus har sedan glidit bort ifrån honom och drunknat i organisationen. Det är en sak att vara trogen sin församling och en annan sak att vara trogen församlingens Herre. Det är en sak att äga gemenskap med religiösa människor och en annan sak att genom den helige Ande äga en klar förbindelse med den himlafarne Frälsaren.
MER ÄN BÄSTA FÖRMÅGA
Att förbliva i Kristus är någonting mer än att efter bästa förmåga söka göra hans vilja.
Det är sant, att lydnaden är intimt förbunden med vår frälsning. "Kristus blev för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning." "Om I förbliven I mitt ord, så äro I i sanning mina lärjungar; och I skolan då förstå sanningen och sanningen skall göra eder fria."
Det är endast på lydnadens väg du kan förbliva i kraftkontakt med din Frälsare, precis som spårvagnen kan förbli i kontakt med kraftverket endast om den förbliver på spåret.
Men inte ens vårt allvarligaste uppsåt att lyda Kristus är detsamma som att förbliva i honom. Lydnaden är ett steg emot den övernaturliga förbindelsen med honom, men den innehåller inte hela hemligheten. Den kan inte göra det. Ty lydnaden lägger tyngdpunkten på någonting som du och jag har att göra, och den levande kristendomen lägger alltid tyngdpunkten på någonting som Kristus har gjort och som han alltjämt gör.
Hälsn Rosie
Rosie
#6. Publicerat 2024-09-15 av Rosie
Hej igen kära ni! Nu fortsätter boken:
DEN INNERSTA HEMLIGHETEN ÄR LIVSSTRÖMMEN
Vad är då den innersta hemligheten i förbindelsen mellan vinträdet och grenarna?
Det är inte fibrerna i barken och veden. Ty även de torra grenarna är genom sina fibrer förenade med stammen, men hos dem har livsströmmen stannat av. Och därför har grenarna torkat.
Den innersta hemligheten mellan vinträdet och grenarna är just livet - livsströmmen - som dag och natt flyter genom cellerna och skapar nya celler. Det är denna förunderliga ström, som på våren gör att den gamla stammen börjar knoppas. Den skapar nya grenar, och den skapar doftande blommor och mogen frukt. Den gör allting. Och den gör det utan väsen och möda och ansträngning. Den bara flyter från cell till cell. Och grenen har ingenting annat att göra än att taga emot vad stammen ger. Sedan försiggår hela fruktsättningen fullständigt automatiskt.
Men där strömmen bryts där inträder döden. Blommorna vissnar. Bladen slokar. Frukten skrumpnar eller ruttnar och grenarna torkar bort. "Och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp."
Vad är den innersta hemligheten i förbindelsen mellan den uppståndne Kristus på Faderns högra sida och hans vänner härnere på jorden?
Det är livsströmmen - den helige Ande. "Om någon törstar så komme han till mig och dricke. Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå."
Vi har stundom förgätit detta. Vi har gjort kristendomen alltför mekanisk, alltför ytlig och alltför mänsklig. Vi har gjort den till en rent naturlig och mänsklig uppgörelseakt mellan syndaren och Gud i stället för att låta den vara vad den verkligen är: en övernaturlig födelse av Anden och en övernaturlig kontakt med den levande Kristus.
Hälsn Rosie
Rosie
#7. Publicerat 2024-09-15 av Rosie
Hej igen! Direkt fortsättning av texten:
Jag kommer ihåg en ung man, som halvt förargad kom till mig efter det jag en gång hade predikat om den helige Andes verk i människan. "Jag förstår mig inte på er lära.", var hans första vassa uttryck, när vi möttes. "När jag syndat och går till Gud och ber om förlåtelse, då får jag väl förlåtelse. Även om jag inte upptäcker att någonting har skett med mig. Och är jag då inte en kristen, när jag varje dag går till Gud med min synd?"
"Det är inte alls sagt. Ty frälsningen är inte endast att få syndernas förlåtelse utan den är att uppleva den nya födelsens under. Och när människan har upplevat detta, då är hon inte längre densamma som hon var förut. Ty om någon är i Kristus så är han en ny skapelse."
Att göra frälsningen endast till en uppgörelseakt mellan syndaren och Gud det är att äga den gammaltestamentliga synen på vårt gudsförhållande. När profetians ande beskriver det nya förbundet säger han: "Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och i deras hjärtan skall jag skriva dem."
Och så här sade Jesus: "Om någon älskar mig, så håller han mina ord; och min Fader skall älska honom och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom."
Det var detta som skedde på pingstdagen. Genom den helige Ande kom den uppståndne Frälsaren och tog sin boning i lärjungarnas hjärtan. Anden skapade en ny kontakt mellan den förhärligade Gudasonen och hans lärjungar här nere på jorden. Och denna kontakt är så verklig att Nya testamentet inte ens alltid gör skillnad på Kristus och Anden "Ty Herren är Anden".
Hälsn Rosie
Rosie
#8. Publicerat 2024-09-16 av Rosie
Hej igen! Boken fortsätter:
TRO - EN NATURLIG LIVSPROCESS
Då förbindelsen är klar mellan oss och Herren Jesus blir vårt andliga liv så oerhört naturligt. Det blir precis samma förhållande som mellan vinträdet och grenarna. Där pågår en livsprocess, som inte gör det minsta väsen av sig, men som trots detta är så förunderligt verklig. Trädets rötter suger musten ur jorden, grenarna blad dricker in solsken och kolsyra, och så går där en ständig ström av liv, som skapar nya celler och nya druvklasar. Allting följer livets underbara lag, och resultatet blir en rik skörd av mogen frukt.
Lika verkligt och lika naturligt är den helige Andes verk i ett människohjärta. Det är sant, att det mänskliga förståndet inte kan fatta det som sker. Det går inte att definiera det - men det sker ändå. Det går inte att skriva ur etiketter för den innersta upplevelsen, och det behövs inte heller. Våren behöver ingen reklam. Inte heller livet. Och vi har upplevat alltför litet av Andens verk, så länge vi kan sätta det i system och skriva ut etiketter över våra upplevelser.
Men det förunderliga är att detta som inte kan definieras, inte sättas i system och inte vetenskapligt förklaras, det finns där ändå som en övernaturlig verklighet. Vi äger det nya livet, och det nya livet äger oss. Det har blivit en himmelsk del av vår tillvaro redan här nere på jorden.
Då förbindelsen blir klar mellan oss och Herren Jesus, lyfts vi över de egna ansträngningarnas låga nivå; vår kristendom höjs över det mänskliga suggestionsplanet.
Du vet vad suggestion betyder: Det är psykisk påverkan - antingen genom andra människors inflytande eller också genom egna tankar och föreställningar. Man samlar sina inneboende resurser och försöker få dem att fungera så bra som möjligt.
Och nu finns det massor av människor, även kristna bekännare, som inte på långt när fattat att levande kristendom är någonting oändligt mycket mer än en mänsklig kraftprestation. Och därför är man även i sina bästa stunder - och kanske allra mest då - upptagen av tanken på vad man själv ska försöka åstadkomma. I de sämre stunderna bryr man sig inte ens om det.
Man gör ett gott beslut att lägga bort gamla synder och dåliga vanor, och är man en smula viljestark och karaktärsfast, så lyckas man. Man försöker vara god, man försöker älska sina medmänniskor och tro på Gud. Och när man kommit som allra längst och blivit mest evangelisk försöker man koncentrera sin tanke på Kristus och hans kors för att genom detta få kraft att övervinna sin synd. Ty man har på känn att det inte går att se på Kristi kors och synda på samma gång.
Det är sant, att det är bra att försöka göra sitt bästa. Det är oändligt mycket bättre än att vara likgiltig och slö. Men ändå räcker det inte till här. Ty tyngdpunkten vilar alltjämt på människan och hennes vilja och gärning. Du märker det själv: Jag ska försöka - jag ska göra det - och jag ska bli sådan.
Evangelium har en djupare ton än denna. Levande kristendom har en annan centralpunkt än de mänskliga a
Rosie
#9. Publicerat 2024-09-16 av Rosie
Hej igen! Bifogar nu den text som ej kom med:
Levande kristendom har en annan centralpunkt än de mänskliga ansträngningarna. Den kretsar omkring Jesus Kristus med allt vad han har gjort, allt vad han gör och allt vad han är. Ty dessa förunderliga ting: Kristi person, hans verk för oss på korset och hans verk i oss genom den helige Ande utgör en organisk enhet, som aldrig får rivas sönder. Golgata och pingsten hör samman i de heligas erfarenhet. Och ve oss om vi slopar någon av dessa heliga platser.
Hälsn Rosie
Rosie
#10. Publicerat 2024-09-17 av Rosie
Hej igen! Frank Mangs fortsätter skriva:
GRENEN GER VAD DEN FÅR
När vi genom en personlig erfarenhet av korsets kraft och pingstens Ande kommit i kontakt med den levande Kristus, då lyfts vi över de egna ansträngningarnas låga nivå. Vi får en ny centralpunkt i vår tillvaro. Vi kommer i kontakt med en helt och hållet ny källåder som automatiskt leder in Gudasonens liv i vårt eget innersta. Och då sker undret, det stora undret, som inte kan ske på något annat plan: vi blir grenar i det sanna vinträdet. Vi blir levande lemmar i Kristi kropp.
Och nu vill jag bara citera tre ord av Paulus: "Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag."
Lagen var maktlös, den egna viljan var maktlös och den egna kraften var maktlös, men Livets Andes lag - Guds krav plus Guds kraft - gjorde vad ingenting annat kunde göra. Den skapade en fullkomlig frihet.
"Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande."
När den mänskliga kärleken sinar ut och när de naturliga sympatierna tagit slut, då flödar Guds kärlek lika rikt och lika fritt som någonsin förut, och tvingar oss att älska människor, som vi annars inte kunde älska. Andens frukt är kärlek - fullkomlig kärlek. Och enda vägen för oss att kunna älska med den fullkomliga kärleken är att Guds helige Ande får skapa en öppen kanal mellan våra fattiga hjärtan och den gudomliga kärlekens bottenlösa ocean.
Och så till sist. "Guds frid som övergår allt förstånd skall bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus."
Det är samma sak igen: den frid som bor i Guds väsen och som fyller himlarna, begär att få genomtränga vårt innersta och lägga beslag på vår sinnesvärld så fullständigt att våra tankar, känslor och drömmar bevaras i harmoni med Kristi vilja.
Allt detta är ett under, som endast en allsmäktig Gud kan utföra. Men vi får vara med, när detta under sker, precis som grenen får vara med när den blir den levande kanalen mellan stammen och druvklasen. Den får vara med endast som en kanal, ta emot vad den får och ge ut vad den har tagit emot. Genom denna oerhört enkla procedur lever den själv och får på samma gång vara med och skapa en rik skörd. Ja, inte bara det. Den får vara med om att skapa nya liv. Ty i varje druva ligger fröet till nya vinträd.
Stefan A säger: Kärleken tar sig ofta andra uttryck än genom bibeln, Här Ted med vacker tolkning: https://youtu.be/6OshsmhkHgU?feature=shared
Skriv Skriv här Skriv i megafonen
annonsKristna Dejtingpodden