Finns det kristna män (kvar) som verkligen vill ha en livskamrat? Inte bara så länge det fungerar, utan verkligen ha en livskamrat - att dela allt med i nöd och lust.
Har samtalat med några väninnor som påtalar just detta. Fina kvinnor som vill leva ett överlåtet liv tillsammans med en överlåten, frälst ödmjuk man (livskamrat) och som längtar efter att söka Gud tillsammans med sin man, i bön och bibelläsning men finner ingen sådan man.
Vad har hänt (med männen)?
Absolut finns det män som vill ha en livskamrat. Håller med Ferguson om det omvända och att det behövs väckelse även på det området.