Härligt, Growitz! Javisst kan ett "uteblivet svar", som det du beskriver, också vara ett svar. :)

Jag kommer att tänka på en grej som hände mig själv, där också en nyckel var inblandad. Jag bodde med min fru i Västerås och mina föräldrar var på besök. Vi hade varit en bit från stan vid ett friluftsområde (Björnön - för er som känner till sta'n) och väl hemma igen skulle jag låsa upp och släppa in oss. Det var bara det att dörrnyckeln inte fanns i fickan längre...

I mitt fall behövde jag inte ens be Gud visa var den var, det kom till mig direkt, nästan som en vision: den låg kvar på Björnön, där vi parkerat! Jag försäkrade de andra att det skulle ordna sig och körde tillbaka till den nu tomma parkeringen. Hittade stället där bilen stått förut och mycket riktigt låg nyckeln där. :)

Nu är inte detta ett "under" som jag skulle använda i en argumentation om Guds existens. Sånt här kan ju hända vem som helst, och det var ju också rätt logiskt att nyckeln hamnade just där när den nödvändigtvis skulle ramla ur fickan. Men jag tyckte det var uppmuntrande att det kom en sådan trons vila över mig i samma ögonblick som nyckelförlusten uppdagades. Det vanliga är annars att det svider till i magen av obehag och blir riktigt oroligt och jobbigt en stund.

Så, du slapp resa till vårdcentralen i onödan, och jag slapp tillkalla låssmed - på OB-tid dessutom. Så gott det är att uppleva Guds omsorg även i det lilla! :)

Frågade Gud 2020 om det är ok att jag avstår kommande injektionerna, för jag kände det var helt fel väg att gå och bad Gud i så fall lösa min försörjning framöver. För jag kommer bli arbetslös när det införs vaxtvång inom vården. Vilket kom samma vinter.

Olika kortvariga jobb har dykt upp i exakt rätt tid och gett mig en försörjning så jag kunde hålla mig flytande. Fram till idag har jag betalat alla räkning och har allt jag behöver. Har även haft råd köpa mig en beg bil kontant när den förra gav sig. Jobbar inom vården i Norge nu, då det lättat med vaxtvånget även där och Gud har gett mig möjlighet att spara för framtiden igen...

Gud har tagit hand om mig hela vägen och är ok med mig att inte ta injektioner. Kunde inte fått tydligare bönesvar. 

Du kan bara inte låta bli va, Love?  

Jag litar på Gud tar hand om mig. Alltid.
Därför behöver jag inga injektioner....
Men gillar prata med honom ändå. 
Nu delade jag en personlig erfarenhet med Gud, men du måste in och läxa upp. Varför kunde jag inte få ha den kvar?

Tråden handlar om att dela personliga vittnesmål....

Du citerar bibelverser som svar på mitt inlägg.

Japp, du är dina vana trogen att läxa upp.
Hett onödigt och förmätet  Jag uppskattar det inte. 
Inej alla gör det vet du.