Gratis iPhone och Android mobilappar
Registrera dig här
Kristna Dejtingpoddens Lillajulfest
Skriv en hilsen til alle på KristenDate.se
Skriv i megafonen
Skriv i megafonen

Forum >> Kärlek och relationer >> Debatt


Öppna profilen till Tillit

Risktagare eller trygghetsälskare

Vad föredrar du? Stabilitet och trygghet eller risktagande och möjligheter/otrygghet?

Frågan är förstås inte svart eller vitt och det är väldigt mycket som spelar in. Jag antar att de som känner mig väl vet åt vilket håll på skalan visaren skulle peka. Och jag känner personer som i sina personligheter befinner sig i närheten av båda ytterligheterna som jag respekterar högt och ser upp till. Men våra livsval styrs ganska mycket av våra personliga egenskaper och sen kan erfarenheter nagga dem i kanten och få oss att reflektera över nackdelar och fördelar av det ena eller det andra. I extremerna kan risktagarna hamna både i helvetet (på jorden) och i himlen (på jorden) medan motsatsen slipper det ena men missar det andra. Som väl är kan förmodligen båda lägren (om det finns sådana på en flytande skala) peka på det andra och säga "Vad var det jag sa? Ni skulle ha gjort som som vi gör." 

Ja. Jag önskar både risktagarna och trygghetsälskarna att kunna se tillbaka på sina liv och säga "det var värt det". Oavsett om det är tryggheten eller resultaten av tagna risker som var värt "besväret"

Fast ibland kan vi lära av varandra. En fantastisk symbios. 

Tankar för dagen 

PS. Jag tror dock inte att det är någon bra idé att försöka göra om sig själv alltför mycket. Med åren lär vi oss mer, men kan vi förändras helt i grunden? Citerar Astrid Lindgren i Bröderna Lejonhjärta:

Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.

Visar sida 1 av 2 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista
Öppna profilen till Tillit
Vill tillägga för att inte någon ska missuppfatta citatet från bröderna Lejonhjärta. Personer från båda ytterligheterna vet säkert när det behövs att vara människa och inte "bara en liten lort". Alla möter ibland farligheter och måste agera utifrån det.
Öppna profilen till Alice
Intressant tema.
Jag har genom livet glorifierat risktagaren precis som du gör som någon som inte är en liten lort, utan någon som vågar leva och chansa för att vinna.
Men i dagens samhälle har det ju gått för långt med den här Hollywooddrömmen om att lyckas med allt.
Hur många arbetslösa showbuissmänniskor ska vi försörja med a-kassan?
Hur många singlar som väntar på den stora fotomodellen ska vi orka tycka synd om?

Det borde bli ideal igen att våga vara en liten lort 
Öppna profilen till Jordgubbe
Nåt som kan verka riskfyllt för någon , kan vara helt naturligt för någon annan. 


..och varför ska livet behöva vara en tävling för? 

 Förnöjsamhet!
Öppna profilen till MrIroni
Vad är risktagande för något gentemot stabilitet?

Handlar det om pengar är jag väldigt åt hållet stabilitet. Stabilitet, att veta att jag klarar av mat/kläder hushåll kan vara mer givmild åt andra än tvärt om.

Handlar det om att vara risktagare om man åker värsta karusellerna på Gröna Lund, eller är det kanske gå ut och mjölka i ladugården, som man gör varje dag och tycker det är stabilitet? Risken för olyckor är ju större för den med stabilitet då.

Eller den som är lugn och stabil, kan sitta länge hos vänner utan att behöva dra igång massa andra saker, får många gånger höra mer från hjärtat. Olika psykiska problem mm. och kanske kan vara den som lyssnar i ett hektiskt svårt liv.


Jag själv gillar stabilitet bättre, om det är så du menar, för tror de ser de svaga i samhället mer.
Öppna profilen till Tillit
Oj, vad ni tolkar mig annorlunda (eller anger andra synpunkter och infallsvinklar) än vad jag frågade efter. Jag la faktiskt inga värderingar på vad jag tyckte var bäst utan sa att jag har personer som jag ser upp till på båda ytterligheterna. 

Jag reagerar på att ni lägger värderingar bra/dåligt utifrån hur folk "tillämpar" sina personligheter på ett dåligt sätt. Jag ska svara specifikt när jag får tid, men kort nu mrironi: Hur I all världen får du det till att en icke risktagande person skulle vara mer omhändertagande och ha mer omsorg om andra????? Det finns väl gott om självcentrerade egoister bland båda ytterligheterna??!! Eller vara den som inte kan vara trevlig nog att föra ett långt, lungt och ingående samtal bland vänner utan inte ha ro nog till det? Jag ser inget sånt samband alls faktiskt....

Men jag återkommer, för tycker att det här är intressant, speciellt just på grund av att värderingarna kom fram direkt....
Öppna profilen till Tillit
Nåt som kan verka riskfyllt för någon , kan vara helt naturligt för någon annan. 


..och varför ska livet behöva vara en tävling för? 

 Förnöjsamhet!

Tävling???
Öppna profilen till Tillit
Jag svarar generellt (just nu åtminstone) istället för att gå i svaromål för jag var inte ute efter att värdera olika uttryck och personligheter. Tror faktiskt att Gud kan förädla och forma oss utifrån de vi är istället för att stöpa oss i en och samma "heliga" eller fromma form. Ta Petrus och Johannes till exempel. Två väldigt olika personligheter som båda stod väldigt nära Jesus. Petrus, som blev kallad "klippan" (ja, jag får väl slängt i ansiktet att det inte var han som blev kallad klippa utan bekännelsen han uttalade, men jag bortser från den diskussionen nu) och Johannes som "lärjungen som Jesus älskade" är ett bra exempel. Både Petrus och Johannes var väl klippor i högsta grad i sin förädlade form och nog älskade Jesus dem båda? 

Så jag köper (som sagt) inte resonemanget att "den lugna och trygga" personligheten är mer benägen till omsorg om andra och har större förmåga till att ge kärlek än den som har fullt upp med alla planer, drömmar och projekt. Rent praktiskt har det för mig till och med visat sig att jag har lättare i både jobbet och privat att få hjälp av den som har fullt upp än av dem som har allt sitt eget under full kontroll. Att kunna gå den extra milen (till och med för sin ovän) som Jesus talar om har nog inte med det att göra. 

Både Johannes och Petrus var apostlar även om vi må ha olika preferenser vem av dem vi lättast identifierar oss med. 
Öppna profilen till MrIroni
Vi är nog bra på att missuppfatta vad vi skriver. 


Först. Jag föredrar den Stabila personen i ett första möte om jag har två att välja på. Med det menas ju inte att jag inte vill träffa andra heller utan det är något jag dras till. Det var din första fråga du ställde.

Det andra jag vill belysa är att jag tror vi alla människor ser olika på skalan mellan risktagande-stabilitet beroende på sin uppväxt. Därav blir svaren väldigt diffusa. Jag vill först få klarhet i var du menar i sak med att vara risktagare. Förstår lite bättre med jämförelsen om Petrus och Johannes.

Det sista, att jag skrev att jag tror att de stabila är mer givmilda är något jag själv bara tror inom mig själv. En fördom jag har mot de som ser sig som risktagande. Träffar jag en stabil person tror jag först att den är god tills jag ser om så inte är fallet. En risktagare måste först visa sig god innan jag räknar med den.

Sådant kan ju bero både på generna men även hur uppväxten varit, vilka personer man har sett upp till.
Öppna profilen till Jordgubbe
Tävling???



Tänkte som så att vill man nå ära och framgång och toppen på "livets pyramid
så får man riskera nåt, med risk att falla ner.

T.ex frågesportsprogram i tv där man bygger upp en pott med pengar
som ska riskeras för att få möjlighet att gå vidare och eventuellt vinna ändå mera.
Svarar man fel så försvinner rubbet.  
Öppna profilen till Tillit

Tänkte som så att vill man nå ära och framgång och toppen på "livets pyramid
så får man riskera nåt, med risk att falla ner.

T.ex frågesportsprogram i tv där man bygger upp en pott med pengar
som ska riskeras för att få möjlighet att gå vidare och eventuellt vinna ändå mera.
Svarar man fel så försvinner rubbet.  

Jag syftade nog inte på den typen av risktagande. Till exempel så är så kallade riskkapitalister oftast inga risktagare. De "riskerar" bara pengar som de redan har, så sannolikt finns det nog en stor andel av dem som inte är så risktagande i sina personligheter bland dem. Att de sedan "utnyttjar" (eller ibland hjälper, om man vill se det positivt) personer med visioner som sätter sitt liv i pant för att uppnå sin dröm, är en annan sak. 

Men tittar du på många av drömmarna, så är det ofta inte att "nå toppen på livets pyramid" och "nå ära och framgång" som driver dem att ta risker. Ta en titt på konstnärer, kompositörer, uppfinnare osv så finns det massor bland dem som definitivt inte drevs av att "nå ära och framgång" och "tävla" på andras bekostnad. Ändå kan de som hellre föredrar trygghet njuta och dra nytta av deras risktagande. 

Så, nej, jag köper inte er avoga inställning och ganska dömande attityd till människor på den sidan av skalan generellt.
Visar sida 1 av 2 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista