Utan att ha insyn, så här skulle jag analysera grupper i svensk politik:
1. Socialister: Kinas regering betraktar sig själva som socialister vilket gör att, även om de kan låtsas vara ovänner om Guy Minhai, Hong Kong och Dzungariet, så ser de ändå varann som spelare i samma lag, sannolikt.
2. Humanister: Även om de ogillar mycket i Kinas agerande har de (svjv) samma syn på Hinduism, Buddhism, Kristendom och Judendom som KKP och är därför sannolikt tveksamma till att stödja det ganska evangelikala USA mot en potentiell ateistisk stormakt.
3. Muslimska brödraskapet: Även om det är muslimer och Islam som Kina attackerar i Dzungariet har muslimska länder förhållit sig passiva. BI föreslår att det kan vara ekonomiska skäl eller deras egna track record v g mänskliga rättigheter.
https://www.businessinsider.com/china-joint-letter-condemn-muslim-oppression-no-islamic-signatories-2019-7?r=US&IR=T
5. RKK:... strävar efter att ha goda relationer med Kina, där de har stor närvaro.
"Det provisoriska avtalet mellan Vatikanen och Kina angående biskopsutnämningar, som slöts år 2018 och inte har offentliggjorts, löper ut i september. Förhandlingar om ett följdavtal skall, enligt uppgifter, inledas denna månad [juli]." — http://signum.se/katoliker-i-hongkong-oroade-over-nya-sakerhetslagen/
6. "Högern": Har till stor del tagit rygg på Visegrad-gruppen, där Tjeckien visserligen har klippt banden till KKP men där det är svårare för Ungern, Grekland och kanske även Polen. Polen har t ex svårt att sluta gräva upp kol eftersom gruvfacken kräver att det ska grävas så länge det finns något kvar. Om de trots det bygger kärnkraftverk måste de ha någon att sälja kolen till och den enda stat som riktigt satsar på kol just nu är Kina.
5+6 kan möjligen leda till förändringar. 1-3 kommer nog inte ändra sig på riktigt, kanske på låtsas.
Relationen mellan diverse europeiska stater och Turkiet kan också vara en nyckel. Den verkar vara ganska passivt-aggressiv just nu.