Jag, Carl-Gustaf Grönberg, Andréas Skogholm och Sven-Gunnar Hultman tyckte det börjat bli lite kyligt nu de senaste dagarna så vi beslöt oss för att vrida upp temperaturen lite genom att kasta oss huvudstupa in i den numera lite för infekterade Knutbydebatten.??
Näé, skämtåsido. :-)
Vi tror att vi gör oss själva en otjänst om vi betraktar Knutby Filadelfia som ”den andre” och inte ser att liknande attityder och tendenser kanske finns i vår egen närhet. Om elever från bibelskolor eller medlemmar i församlingar flaggar om ett osunt ledarskap eller osunda läror etcetera väljer vi då att göra något åt dessa varningar eller väljer vi att blunda för det?
Hur kan vi, med berättelsen om Knutbydramat i ryggen, välja lyssna på ”vanliga medlemmar” och ta dessa på allvar - istället för att tillskriva varandras teologiska orienteringar skulden för att de som inte skulle hända, kunde hända?
...eller för att citera Peter Gembäck:
"Många diskuterar just nu vilken teologi som bär skulden för den destruktiva församlingsmiljö jag och de andra pastorerna bidrog till att bygga upp, men hittills har jag saknat samtalet om vad man i det egna sammanhanget kan göra för att undvika att historien upprepas på andra håll i framtiden.
För om det enbart är en fråga om vilken teologi vi egentligen hade så är det bara att ni frågar mig och Emma."
Vår förhoppning är att följande artikel kan öppna på locket till just ett sådant samtal. Hur kan vi motverka osunda kulturer inom den svenska frikyrkan inför framtiden?