Diskussion

Skapat 2020-06-20 av Anonym.

Helgelse eller inte helgelse - det är frågan

Vad betyder egentligen helgelse för en kristen människa? Är den individuell och ser olika ut beroende på individ...eller ska vi alla helgas så att vi alla blir mer lika Jesus?

Vad har vi Jesus till?
Är Jesus en trygghet och en tro som man känner är skön att ha, och en gemenskap med kristna i kyrkan och kanske på roliga träffar, men sedan vill man vara med och bestämma över sitt eget liv utan att Jesus ska blanda sig i alla områden?
Eller söker vi Jesus vilja i allt och alla områden och tror att Han har talat sin gudomliga vilja till oss genom Bibeln?

Är helgelse att enbart vilja tro på Jesus som frälsare?
Om vi behöver helgas...är vi verkligen frälsta av enbart tro då?
Eller är det så att utan helgelse kan ingen människa nalkas Gud...och ett hjärta som inte vill vända om dagligen och ta sitt eget kors och korsfästa sitt kött lever inte i en helgelse som håller in i evigheten?

Är man helgad för att man menar att man inte har dansat runt en fallossymbol på midsommarafton och sjungit den franska militärmarschsången om lökarna: "La Chanson de l'Oignon" (små grodorna)?
Eller lever man i helgelse när man har ett hjärta och en vilja att alltid vända om från alla sina felsteg i ord, tankar och handlingar och vill förändras, ändra sig, ödmjuka sig och be om förlåtelse?
Är det ens möjligt att leva i helgelse och egen oförlåtelse inför Gud...att mena att man har Jesus som Herre men inte vill förlåta andra människor?

Vad är skillnaden på lagiskhet och helgelse?

Fungerar en kristen tro utan att vilja ha Jesus som sin Herre i allt?
Är inte helgelseprocessen ett Andens verk...och utan Andens verk så finns det ingen förändring som består?
Vad är egentligen helgelse...och kan bristen på viljan att helgas göra att avfallet från kristenheten ser ut som den gör och saknar kraft?

Om vi inte helgas...och om vi tar nåden från Gud för given och fortsätter att vända oss bort från Honom genom synd...syndar vi inte på nåden då och gör att Gud låter oss gå vår egen väg utifrån vår egen vilja, bort från Gud?

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

Sida 1 av 10

#1. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Jag tänker att där helgelsen fattas fastnar man lätt i lagiskhet. I tron är man fri, vilket givetvis inte betyder frihet från konsekvens. Flera tidiga kristna gick ju till prostituerade i tron att de nu var fria att göra vad som helst- men deras "fria" val skadade ju en annan människa- vilket är långt ifrån friheten i Kristus.
Lagiskhet gör skada men helgelse gör gott.

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Ja, mycket klokt tänkt.

Jag kan se att lagiskheten ibland nästan aktivt motverkar helgelsen, eftersom självrättfärdigheten växer genom laggärningar man menar att man gör, medan synen på de som inte följer lagar blir hård och nedsättande och utan helgelsens mjuka hjärta och beroende av Gud som Herre och den som ger Anden och kraften i att följa Honom.

Angående det du skriver om att gå till prostituerade pga av en ny frihet blir att ignorera både lagiskhet och helgelse. Och även Jesus som Herre, för Jesus följer med människan in till den prostituerade, även om inte Jesus begår handlingen. Men Anden bor i människan, som är Guds tempel. Kroppen är templet.

Tänker på frågan som Jesus ger, om vem som gör Faderns vilja. Den som säger "ja" men inte går, eller den som säger "nej" men ångrar sig och går.
Anden ger ett styng i hjärtat på den som säger "nej" och viljan att lyda Herren och älska Herren med sitt liv gör att han går, trots att köttet egentligen inte ville.
Den som först vill vara duktig, kanske lagisk, säger ja men väljer att ignorera lydnaden och följer sin egen vilja och köttet istället. Och brister i sin kärlek till Fadern.
Den som går trots ett "nej" måste vara den som lever i en helgelseprocesss och är lyhörd för Anden och Faderns vilja och lyssnar och lyder, och också älskar.

Fariseerna och saduccerna brydde sig mer om lagen, men inte lika mycket om hjärtat och om att älska sin medmänniska. Friheten i att älska sin medmänniska och slippa bokstavslagen kan ju aldrig ignorera Andens vilja. Guds vilja upphör ju inte att existera, utan flyttar tvärtom in i människans hjärta. Men man kan aldrig mer berömma sig över någon självrättfärdighet, eftersom friheten från den är total eftersom friheten endast finns i Kristus. Det finns ingen frihet utanför Kristus. Och att leva i kristus innebär inte bara att ha blivit frälst, utan att leva efter Kristi Ande.

Hur tänker du kring att "synda på nåden"..?

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Passion... du har så rätt.
Oavsett vad vi själva tänker och tycker, så är Gud helig. Därför blir jag ledsen när jag på en kristen datingsajt ser att många kallar sig kristna men beter sig stick i stäv med en sån bekännelse.
Jag gör själv så mycket fel - men jag önskar att jag ska tillåta Jesus att vara min Herre i allt.
Vill vi att människor ska komma till tro? Vill vi ha en folkväckelse?
I så fall måste det börja med oss.
”Om mitt folk som är kallat av mig, vill ödmjuka sig och be...”
Många kan kalla sig troende, men hur många är villiga att bli hans lärjungar?
Önskar att många ska reagera på denna tråd, och tänka till, och beskriva hur man tänker. Och hellre vara ärlig med sina tvivel och veliga tankar, än att man bara håller med.
Jesus sa att vi är jordens salt. Om vi inte förlorar vår sälta.

Svara | Citat | Rapportera

#4. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Jag känner likadant. Och har reagerat på samma saker.
Och du skriver här så viktiga ord:..vill man kalla sig kristen..eller vill man vara en Jesu lärjunge.
Det är en avgörande skillnad.

Jag börjar mer och mer fundera på hur många idag som är enbart namnkristna.. Finns bönen, tron och studerandet av Guds Ord..passionen för evangliet..nöden för alla medmänniskor som går förlorade...eller vill man se om sitt eget hus och uppfylla sina egna drömmar och vilja?
Har ett slags kompromissande blivit acceptabelt idag...och sådana som vi blivit de intoleranta konservativa som "slår Bibeln i huvudet" på de som lever i total frihet och med fötterna stadigt fästa i denna världen?

Vi diskuterar ibland ifall alla Andens gåvor verkligen finns i funktion, för vi ser en sådan brist på många av dem. Om vi inte tror att de finns, för att vi ser en brist, så minskar tron och sökandet efter gåvorna ännu mer. Och om vi lever i en moderniserad församlingstid...där synd är förknippat med en skuld och skam man inte vill höra talas om utan förpassar allt detta till den "konservativa gamla bibliska tiden"...hur ska Guds Andes vilja kunna få komma med kraft då?
Om församlingen = en timme med fika någon dag ibland (om man orkar gå)..hur kan den då bli ett överlåtet liv?
Inte för att det sitter i kyrksalarna, men i passionen och viljan varje dag.

Ja, vi gör alla fel. Varje dag. C. S. Lewis skriver att stanken i näsan av honom själv ständigt påminner honom om hans egen syndiga status i sig själv (fritt ihågkommet). Det är en nyttig insikt, att vi ingenting är i oss själva. Och om vi inget är i oss själva, men ändå har oss själva som herrar istället för Jesus...hur kan detta gå väl i slutänden?
Jag blir ledsen över alla mina tillkortakommanden.. Men jag vill inget annat än att ständigt förändras, att vilja bli "omknådad".
I vår egen svaghet är Guds kraft som störst. Och i de egenrättfärdigas styrka är Guds kraft som minst.
Det går inte att knåda om köttet. Bara hjärtat.

Svara | Citat | Rapportera

#5. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Några viktiga bibelord om helgelse och Guds fostran till att bli mer lika Jesus:

"Min son, förakta inte Herrens fostran och ge inte upp då du tillrättavisas av honom, för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot. Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner. För var finns den son som inte tuktas av sin far? Men om ni är utan fostran, som alla har fått sin del av, så är ni oäkta och inte söner. Vidare: Vi har ju haft köttsliga fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem, ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? De förra fostrade oss ju bara under en kort tid som de fann lämpligt, men han gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. Och för stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom detta, ger den efteråt rättfärdighetens fridsfulla frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Och gör stigarna raka för era fötter, så att det som haltar inte går ur led utan i stället blir botat. Sträva efter frid med alla och helgelse, utan vilken ingen får se Herren. Se till att ingen går miste om Guds nåd, att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada, och många blir smittade genom den, att ingen är otuktig eller oandlig som Esau, som sålde bort sin förstfödslorätt för ett mål mat."
Hebr. 12:5-16

(Tuktan/aga betyder tillrättavisa och uppfostra. Inte misshandla.)

"För de som en gång har blivit upplysta, och som har smakat den himmelska gåvan och har fått del av den Helige Ande, och som har smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter, men sedan har avfallit, för dem är det omöjligt att på nytt bli förnyade till omvändelse*, då de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom."
Hebr. 6:4-6

Det här handlar om att synda på Guds nåd och avfalla i hjärtat.

Svara | Citat | Rapportera

#6. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Om ni tänker på ordet "väckelse" och "väckelsepredikant"....tänker ni inte då även på syndanöd, omvändelse och en brinnande nöd för evangeliet och människor?

Hur ska en väckelse kunna komma utan allt detta? Utan helgelse?

Vi behöver visa att Gud kan ge oss förtroendet att vilja låta hans Andes kraft, makt och kärlek verka genom oss som individer och genom församlingarna.

Jag kan ta ett eget exempel.
I min närhet finns två personer som blev radikalt omvända för många år sedan. De gick med i en lite mindre pingstförsamling i den halvstora staden. Där hade man suttit och bett om väckelse i staden sedan lång tid tillbaka.
Nu kommer dessa två brinnande nyfrälsta dit och de blir jätteglada och börjar att arbeta mer för att nå ut med evangeliet. Många många människor blir frälsta. Många människor med olika problematikbakgrund blir frälsta, missbrukare av både droger och alkohol. Församlingen är absolut inte beredd på allt detta och på att det skulle välla in så många frälsta. De klarade inte av att ta hand om detta. Att evangelisera och att be med människor till frälsning är en helt annan uppgift än att följa hela Jesu missionsbefallning: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!" "Och lär dem att hålla allt som jag har befallt er".

Vi kan inte vind för våg lämna människor utan insikter till att leva som de tror eller vill, utan bibelkunskap.
Väckelse kräver tid, engagemang, uppoffring, energi, hängivenhet, nöd för människorna, och hela hjärtat som insats. Det finns pris att betala.
Är församlingarna idag beredda...? Vill man detta..?

I den lilla staden så blev de nyfrälsta utan hjälp, utan stöd, utan vägledning. En handfull människor hinner och orkar inte allt själva. Människor gick tillbaka till därifrån de kommit. Inte alla, men många. Det kan de inte helt lägga skulden på andra för...men vi har ett ansvar ändå. Givet från Herren själv.

Hur kan vi "lära alla folk att hålla allt vad Jesus har befallt oss"...om vi vill leva i friheten att synda och gå vår egen väg i vilja och handling?
Hur kan vi lära andra något vi inte själva gör och tror gäller oss?

Svara | Citat | Rapportera

#7. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Bättre än att fundera på hur varje individ ser på “helgelse” och sin egen helgelse, är att gå direkt till Paulus som nästan uteslutande, använder begreppet. Och det är lika bra vi gör upp med parabibliska begrepp som “helgelseprocess”, vilket man kan läsa bakom tanken att helgelsen ska leda till att vi “blir lika Jesus”. Så innan vi berör perifera frågor som midsommarfirande eller inte etc, är det mer akut att titta på vilka sätt Bibeln faktiskt direkt säger att vi ska helga oss.

Svara | Citat | Rapportera

#8. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Genom tron på Jesus som Messias genom hans uppståndelse, har vi genom Kristi försoningsoffer helgats åt Fadern. Detta är Guds vilja, och den frälsningsgrundande tron, generellt sett. Vi helgas av Anden och tror på sanningen (1Kor 1:30, 1Tess 4:7, 2Tess 2:13, Heb 2:11, 10:14). Emellertid ställs vi dagligen inför olika val, där en väg är köttets, och en annan Andens. Helgelse handlar därför inte om mognad och process eller ett sakta uppvaknande, utan om de val vi gör i tro eller i otro, baserat på det vi redan vet, genom Andens direkta upplysning eller genom undervisning från talarstolen.

Svara | Citat | Rapportera

#9. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Att helgas är exempelvis att i tro ta avstånd från sexuell omoral (1Tess 4:3, Rom 6:19, 2Kor 7:1). Det är något vi gör, och kan göra redan som nyfrälsta, och är inget vi gör efter att ha mognat i 10 år. Det här är väldigt basic. Helgelsen frukt är just dessa val vi gör dagligen, och något vi till slut bara bär för att vi “tillbringat tillräckligt med tid i Guds närhet (Rom 6:22).” Dessa val/denna frukt leder till slut fram till evigt liv och slutlig frälsning. Dvs, det är tron som frälser, men tron ger sig uttryck i små val varje dag där vi på nytt ständigt väljer Jesus som Herren i våra liv. Grunden, dvs starten för vår frälsning är därför tron på Kristi försoningsoffer. Men vägen dit går genom små och stora val varje dag. Det är helgelsens väg, till skillnad från “helgelseprocessen” (Heb 12:14). Det är alltså inte tro eller helgelse. Det är tro och helgelse, då dessa är samma sak.

Svara | Citat | Rapportera

#10. Publicerat 2020-06-20 av Anonym

Om vi nu tar midsommarfirandet, tror jag att vi kan ta den traditionen och helga den genom Guds ord och bön (1Tim 4:5). Det innebär för många av oss att vi gärna äter en bit sill och sjunger små grodorna, då dessa inslag inte har något med den ursprungliga hednatraditionen att göra. Och varför inte inför släkt och vänner passa på och kapa traditionen genom att tacka den verklige fruktbarhetsGuden som skapat himmel och jord och allt vad därpå är? Att komma med förbud och pekpinnar gör varken Gud eller medmänniskor glada. Att däremot ta till vara på varje lägligt tillfälle att vittna, gör det. Och det sista vi ska göra är att peka finger åt andra troende vars samvete kanske tillåter mer. Det är aldrig upp till oss, men en sak mellan dem och Herren. Också det, en helgelsefråga. Det blir också skillnaden mellan helgelse och lagiskhet/religiositet.

Svara | Citat | Rapportera

Sida 1 av 10

Skriv en hälsning till alla på KristenDate.se

Här kan du skriva ett meddelande som kommer att visas för alla på KristenDate.se.

Skriv Skriv här Skriv i megafonen