Vad jag vet har det aldrig fungerat i längden. Frågan är om det var meningen att det skulle fortsätta precis så eller om det var församlingens "kickstart". Så småningom måste vi ju ha vanliga liv också, för att försörja oss och ha något att dela med oss av osv. (när vi sålt allt vi ägt och delat ut åt de fattiga).
Jag minns hur jag själv levde som nyfrälst. Det var bara Bibeln i huvudet hela tiden. Varje dag efter jobbet samlades vi ungdomar och läste och bad - och det profeterades och stod härliga till. Men jag hade svårt att koncentrera mig på jobbet som programmerare. Jag ville ju bara läsa Bibeln! Det var så klart inte hållbart.
Så roligt att se dig här igen!
Men skillnaden på den första församlingen och den moderna är enorm. Undrar vad apostlarna skulle säga åt alla församlingsledare och kyrkoledningar idag..och resten också?
Om man jämför med idag, vi har ju ett totalt annat uppbyggt samhällssystem, på gott och ont. Det finns väldigt liten valmöjlighet för många. Man kan inte välja att vara hemma med sina barn. Man måste arbeta och betala en tredjedel i skatt. Man kan inte ta hand om sina föräldrar och barn för att man måste arbeta och betala massor i skatt. Det har istället skapats "institutioner" för barn och gamla.
Att leva tillsammans, i ett samhälle och kyrkor som till så stor del bygger på individualism och självförverkligande, skulle det fungera ens i tanken..? När människor t.o.m. hatar sina trosyskon på ett kristet anonymt forum..?
Det låter underbart, det du beskriver. Jag vet att sångaren Keith Green och hans fru levde så. De levde i kollektiv och hjälpte ständigt människor. Men han turnerade också med sin musik och tjänade pengar genom sin Gudstjänst.
Många idag försöker satsa på att bli självförsörjande för att inte vara helt beroende av samhället. Men även ett arbete i samhället kan vara en Guds-tjänst.
Men...vad gör man med all annan tid som finns? Resten av de ca 70 timmarna i veckan..?
70 timmar X alla kristna som finns = församlingsliv á la Apg.?