Gratis iPhone och Android mobilappar
Registrera dig här
linmoff8
linmoff8 säger: Jag är ny här och letar efter någon att dela mitt liv med om du är intresserad vänligen kontakta mig på rmoff8@gmail.com.
Skriv i megafonen

Forum >> Kärlek och relationer >> Debatt


Anonym

Giftermål med någon med hus och barn

Följande scenario är ihopdiktat. Det är alltså inte något jag personligen står inför. Däremot har det tidigare varit aktuellt, och frågorna kring detta återkommer. Dessutom kanske någon annan här kan få hjälp. Många av frågorna kan till synes även kännas överflödiga, och svaren självklara för vissa av er, men jag ställer dem ändå, för säkerhets skull, så att inget tas för givet. Det kan även kännas som att mycket kring mitt resonemang och mina frågor känns, kallt, främmande och skrämmande, så jag hoppas du har fördragsamhet:

Två makar har skilt sig.
De har tre gemensamma barn på 9, 13 och 16 år. 
De har delad vårdnad, dvs har barnen varannan vecka.
Mamman har köpt ut sitt ex ur huset, som är belånat. Hon har alltså amorteringskostnad och driftkostnad.

Hon träffar en man, förälskar sig, och nu talas det om giftermål.
Den nya mannen undrar för sig själv vilken roll han ska ta i hushållet; på skyldigheter och rättigheter framför allt i förhållande till barnen. Men även i förhållande till huset såsom egendom samt gällande driften.

I det fall hon genom ett äktenskapsförord väljer att stå som ensam ägare på huset, ska då den nya maken endast betala driftkostnaderna för el, vatten, sophämtning etc eller ska han även delta i amorteingen på lånen? Det gör att han i praktiken betlar en slags hyra, för att vistas där.


Visar sida 1 av 2 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista
Anonym

I det fall han står för 50% av av inköp av allt till familjen, dvs inkl barnen, gällande mat, hushållsartiklar, hygienartiklar, livsmedel, kläder etc., hur påverkas han statur i hushållet. Mamman har tillsammans med sin förra man skött fostran av barnen, och nu har de vissa värderingar, förväntninga, vanor, beteenden etc på gott och ont. Den nya mannen inser att hans huvudsakliga roll inte innebär att bli en ”ny pappa” för barnen, men istället att vara ett stöd för mamman i hennes förhållande till dem, men samtidigt ha en coachande attutyd mot barnen. Samtidigt funderar han: Om han nu står för 50% av allt de förbrukar i hushållet, borde han då inte ha ett visst mandat kring vilka ordningsregler och förhållningssätt som borde gälla? Vad är rimligt? Hur och när tar han upp det? Sedan handlar det om annat, som exempelvis skjutsande till träningar, körer etc. Hon kanske är van att ”curla” för sina barn medan den nya mannen kanske anser att barnen faktiskt får ta buss eller cykla när det fungerar. Mamman har ett emetionellt intresse i att följa sina barns utveckling, medan den nya mannen följer sina barn från hans förra äktenskap. Vilka problem kan uppstå, och hur löser man dessa?

I det fall hon vill dela på amorteringen av huslånen, vilka rättigheter har då den nya mannen gällande fastigheten? Hur ser det ut gällande om hon fortfarande står som 100-ig ägare resp om han köper alltså in sig på 50% av husets marknadsvärde?

Vem gör vad, när, hur och varför? Vilka rättigheter och skyldigheter har han, juridiskt och moraliskt? Hur komplicerat eller enkelt är det här?

I det fall hon vill dela på amorteringen av huslånen, vilka rättigheter har då den nya mannen gällande fastigheten? Hur ser det ut gällande om hon fortfarande står som 100-ig ägare resp om han köper alltså in sig på 50% av husets marknadsvärde?

Vem gör vad, när, hur och varför? Vilka rättigheter och skyldigheter har han, juridiskt och moraliskt? Hur komplicerat eller enkelt är det här?

Det finns säkert fler saker att lägga till scenariot, och fler frågor att ställa. Bidra gärna.

Svara | Citera | Anmäl

Öppna profilen till Roffe

Lyd Guds ord så slipper du alla dessa funderingar


Mat. 5: 32 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Anonym

Lyd Guds ord så slipper du alla dessa funderingar


Mat. 5: 32 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.


I exempet har hustrun skilt sig från mannen pga sexuell synd. Och den nya mannen har skilt sig från sin tidigare hustru pga sexuell synd. De tidigare äktenskapen är alltså redan brutna.
Öppna profilen till Ljus och salt
Varför inte vänta med att göra löften och bindande äktenskap tills båda litar helt på varandra och vill dela allt med varandra och älska bådas barn lika mycket? 
Anonym
Varför inte vänta med att göra löften och bindande äktenskap tills båda litar helt på varandra och vill dela allt med varandra och älska bådas barn lika mycket? 


När man blivit fullkomligt sviken av den man älskade av hela sitt hjärta och som man lovade och blev lovad trohet och kärlek tills döden skiljer "oss" åt, så kan det nog vara svårt att veta om man nånsin kommer kunna lita fullt ut på en kvinna igen... Bara tiden kan utvisa... Det jag vill ha sagt är att då kan det bli svårt med alla sådana här praktiska ting. Litar man på varandra och verkligen älskar varandra på djupet, och aldrig lämnar varandra, så är det inga problem. Livet är inte lätt...
Öppna profilen till Ashalei
Jag tycker ju att du, Ljus och Salt, har rätt i vad du säger. Samtidigt är väl min egen reflektion lite grann att; vad skönt att mina egna barn är vuxna nu - fast på samma gång är det så sjukt att tiden har gått så fort. Tiden läker inte alla sår, nej, men Gud helar dem. Är nog klokt att vänta med att gå in i ett nytt förhållande tills man verkligen är redo för det. Men det tråkiga kan också vara - ett annat scenario - att man kan ha ställts i en jobbig ekonomisk situation själv, pga expartners agerande. Vad gör man då, när man inte VILL dra in en annan människa i det? Är man dömd att leva ensam? Om man vill lyda Gud och gifta sig med någon, inte bara gå in i ett fysiskt förhållande. Såna här tankar är ju faktiskt sånt som man behöver gå igenom, INNAN man faktiskt hamnar i en situation där man på riktigt blir kär i någon. Vi har ju ansvar för varandra, och livet kan på olika vis vara krångligt; tillkrånglat. Men det står väl någonstans i bibeln något om att Gud vill göra våra stigar raka, va? Och att Han vill ge oss rum för våra steg...
Öppna profilen till Ljus och salt
Jag tycker ju att du, Ljus och Salt, har rätt i vad du säger. Samtidigt är väl min egen reflektion lite grann att; vad skönt att mina egna barn är vuxna nu - fast på samma gång är det så sjukt att tiden har gått så fort. Tiden läker inte alla sår, nej, men Gud helar dem. Är nog klokt att vänta med att gå in i ett nytt förhållande tills man verkligen är redo för det. Men det tråkiga kan också vara - ett annat scenario - att man kan ha ställts i en jobbig ekonomisk situation själv, pga expartners agerande. Vad gör man då, när man inte VILL dra in en annan människa i det? Är man dömd att leva ensam? Om man vill lyda Gud och gifta sig med någon, inte bara gå in i ett fysiskt förhållande. Såna här tankar är ju faktiskt sånt som man behöver gå igenom, INNAN man faktiskt hamnar i en situation där man på riktigt blir kär i någon. Vi har ju ansvar för varandra, och livet kan på olika vis vara krångligt; tillkrånglat. Men det står väl någonstans i bibeln något om att Gud vill göra våra stigar raka, va? Och att Han vill ge oss rum för våra steg...
Jag tänker så här...Vill inte den som älskar dig hjälpa dig från och med nu och framåt, och dela alla dina bördor tillsammans med dig? Är inte hela du den som han vill dela livet med...och inte bara kropp och själ förutom pengar och praktiska prövningar? 
Öppna profilen till Ashalei
Ljus och Salt: kanske i den bästa av världar. Men jag vill ju inte räkna med något sådant. Vill väl ta ansvar. Eller nåt.
Öppna profilen till Ljus och salt
Ljus och Salt: kanske i den bästa av världar. Men jag vill ju inte räkna med något sådant. Vill väl ta ansvar. Eller nåt.

Ja, men delar man inte allt, "i nöd och lust"? :-) 
Våra bagage tillhör oss, och de kommer med oss in i framtiden också, både känslomässiga, ekonomiska och erfarenhetsmässiga. Det är skillnad om någon vill utnyttja någon annan..men det är inte sådana situationer jag tänker på. Då finns inte de ömsesidiga förtroendena. Jag tänker att man går in i något helhjärtat, med hela sig själv, och sedan delar rubbet..för resten av livet. Inget  om "ditt eller mitt"..eller "tänk om..".
Öppna profilen till Kalvdans
Det är väldigt mycket kvinnan i exemplet vill. Vad vill mannen?

Varför vill hon inte dela huset med sin man? Det är för mig obegripligt, och jag skulle nog själv inte gå med på ett sådant arrangemang. Detta med åtskild ekonomi begriper jag inte hur det skulle kunna fungera, för praktiskt fungerar det ändå inte i längden.


Gällande barnen kan det vara en svårare nöt att knäcka, särskilt om den nye mannen har väldigt annorlunda syn på barnuppfostran. Om barnen är gemensamma får man komma överens, men finns en pappa till barnen redan med i bilden blir det svårare.
Jag anser att barnen ska lära sig att respektera alla människor, och då gäller det förstås även att de ska respektera den nye mannen. Mannen och barnen kommer sedan att utveckla sin helt egen, unika, relation- och den kan vara nära eller distanserad. Sådant kan man inte framtvinga. Vilken roll mannen sedan får bör tillåtas bero på vilken relation han och barnen utvecklat, enligt mitt tycke.
Visar sida 1 av 2 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista