Jag tror inte att vi är i vedermödan. Vi är i sista tiden, med allt som följer därav: kallnande kärlek, egoism, krig o.s.v. Vedermödan uppfattar jag som en exceptionell prövning, och det kan man inte påstå att vi går igenom nu. I vedermödan måste ju ingå att inte kunna köpa eller sälja utan vilddjurets märke på handen eller i pannan, och där är vi inte än. Förföljelse lider många av globalt, men inte vi i väst. De två vittnena i Jerusalem har inte framträtt, templet har inte återuppbyggts o.s.v.
Min erfarenhet är att det i denna fråga, och framför allt i mer vardagliga frågor, är lätt att förandliga saker och ting; "Hon tog kontakt med mig när jag var ledsen och ensam - då har nog Gud utvalt henne åt mig", "Det hände när jag bad om det, därför är det nog Guds vilja" o.s.v. Så många gånger jag (och vänner) gått fel för att man i tro och förhoppning hoppats på det bästa, velat en sak, och förandligat saker i bästa "trosrörelseanda". Man skadar bara sig själv, och i värsta fall andra med. Det jag menar är, att det är helt riktigt att vi övar oss i kärlek mot varandra, liksom vår nästa, och allt annat Bibeln uppmanar oss till i denna sista tid. Men det är bara ena delen, tror jag. Den andliga delen. Jag tror att vi bör vara visa och se till att även ha olja i våra "fysiska lampor" - förbereda oss fysiskt. Vi är andliga varelser, men vi bor i en kropp. Den har behov. Bibeln är klar; att inte kunna köpa eller sälja, samt förföljelse, talar sitt tydliga språk. Det är bara att se på dem som har det liknande, eller kanske bara hälften så svårt idag; kristna i Kina, Tadzikistan och c:o. Vi kommer behöva äta, ha kläder och annat, även i framtiden. Vår kropp slutar inte existera för att det blir andligt svårt. Vi måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Det lär bli som förr, i jordbrukssamhället - självhushållning. Vi kommer behöva land och kunskap; bruka jorden, djurskötsel, maskiner, drivmedel, underhålla maskiner, byggnader, utrustning, förädla produkter o.s.v. Om vi inte ska dö av svält, köld och sjukdom, dock andligt utrustade. Vi behöver både och.
För hur tänker man sig annars att våra absuluta fysiska behov ska mötas? "Gud förser" är inte ett helt ok svar då Gud inte serverat allt på silverfat tidigare eller nu, även om vi har det bra. Då förandligar man det hela och undviker att ta intellektuellt ansvar i frågan, så att säga. Vi måste göra det vi kan och använda de gåvor och den intelligens Gud gett oss. Gud hjälper - absolut! Men av historien och nutiden att döma så tror jag att Gud vill att vi ska göra det vi kan själva. Sen hjälper Han oss i detta och utöver det, när vi behöver hjälp. Men låt inte religiösa och fromma fantasier få dig att glömma hur människan kämpat genom hela historien, kristna som icke-kristna. Det är inte antingen eller. Det är både och, menar jag.
Om man inte menar det - hur tänker man få mat, tak över huvudet, värme och kläder när man inte kommer kunna köpa eller sälja?