Inom delar av Irans teokrati har tron på Mahdis återkomst radikaliserats till en aktivistisk mahdism. Istället för att passivt invänta den dolda imamens återkomst, anser företrädarna att de har en religiös plikt att aktivt tvinga fram händelseutvecklingen.
Logiken bygger på att världen måste dränkas i maximalt kaos, fitna, för att framtvinga imamens framträdande. Denna doktrin gör att traditionell säkerhetspolitik sätts ur spel; där andra stater fruktar total förstörelse, ser dessa aktörer global instabilitet och krig som nödvändiga instrument för att öppna porten till en gudomlig era.
Geopolitiskt översätts detta till en aggressiv strategi där Israel ses som ett antikristligt hinder som måste utplånas, och USA som "den stora Satan" vars inflytande måste krossas. Revolutionsgardet (IRGC) fungerar som den militära förtruppen i detta projekt. För dem är missilprogram och proxy-krig inte bara verktyg för inflytande, utan förberedelser för att bygga den armé som ska tjäna imamen i det kommande tusenåriga riket.