Bibeln berättar att Sonen är den som såg till att Faderns plan blev verklighet. Planen att skapa universum som en plats för att testa människan. Sonens roll när det gäller att skapa framgår tydligt av Johannesevangeliets början:
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud....Genom det har allt blivit till....som är till.
Vilket Ord?
Faktiskt ett av de sju orden på Bibelns allra första rad.
Bibelns första rad (bild 10) lyder i transkription t.ex.
bereshit bara' elohim et hassamayim wa-et haarets
Raden består av sju ord. De tre första handlar om det gudomliga, de tre sista om skapelsen. Länken mellan det gudomliga och det skapade är ordet et. Det saknar motsvarighet i europeiska språk, och översätts därför aldrig. Det kallas för objektpekare, och dess grammatiska funktion är att göra en handling verklig. Genom det ordet har de tre första ordens skapelseakt förts över till det skapade, alltså de tre sista orden. Genom det Ordet har allt blivit till som är till. Ordet et står intill elohim, Gud. Ordet var hos Gud.
Precis som i skolans matteböcker har Bibeln facit i slutet. På dess sista sida säger Jesus till Johannes:
Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet. (Upp 22:13)
I grundtexten står inte A och O, utan alpha och omega, grekiska alfabetets första och sista bokstav. Men både Jesus och Johannes var judar här på jorden. Till vardags talade de arameiska, och i religiösa sammanhang hebreiska. Så vad Jesus egentligen sade till Johannes var: Jag är Alef och Tav.... hebreiska alfabetets första och sista bokstav. Det är just ordet et, i mitten av Bibelns första mening: Alef följt av Tav. Så här säger Jesus i klartext att det är Han som är Ordet i centrum av skapelseakten. Det centrala Ordet i Bibelns första mening.
Ordet genom vilket allt har blivit till, som är till.
Men det är mer än så. Ordet är alltså hebreiska bokstaven Alef följd av Tav. Hur de ser ut i modern hebreiska kan man se i bilden ovan. Men bokstäverna såg helt annorlunda ut när Bibeln skrevs.
(forts.)