Ja Gud som person frestar ingen, men indirekt gör han det genom att låta en annan.., eller andra, eller annat göra det. Om det behövs exempel så kan Job nämnas.
Men varför låter han göra det då?
Jo, när jag glömmer av att jag lever på grund av Hans Godhet och Nåd, och bara av Hans Godhet och Nåd; så att jag är duktig och klarar av saker själv... (inte behöver Honom, och inte är tacksam till Honom) Då låter han fresta mig så att jag ramlar dit och inte klarar av det.
Det var lite speciellt. Vid frukost tappade jag ett ägg från översta planet i kylskåpet, det träffade ett plan längre ned och sprack och skvätte ner byxorna, det fortsatte och föll på golvet och flöt in under kylskåpets droppskydd, det som kylskåpet står på för att synliggöra vattenläckage/droppar och förhindra vattenskador. Jag fick tvätta byxorna och tömma kylskåpet, rulla ut det och torka rent. När jag rullar tillbaka det så spricker droppskyddet..... (#"!¤.. "Din nåd är mig nog. Din nåd är mig nog.) Nu efteråt kommer jag ihåg en sång.. "O Gud Din Nåd är bättre än liv.." och ett uttalande av Jesus "den som inte hatar sitt liv här är mig inte värdig". Jo, jag är lite på humorsidan nu, men det ligger något i det. Och när jag köpt det nya droppskyddet och skulle rulla tillbaka kylskåpet så bad jag.. Och :) Och Jo.. Han fick mig att komma ihåg hans godhet och nåd.
Man kan tydligt dra slutsatsen att du är av uppfattningen att Gud låg bakom det som hände dig vid frukostbordet. Du beskriver händelsen (det tappade ägget, spill, trasigt droppskydd osv.) som en del i ett mönster där Gud låter dig frestas eller låter saker gå fel för att påminna dig om sin nåd och godhet. När du skriver att Gud "låter mig frestas så att jag ramlar dit och inte klarar av det" – och sedan direkt kopplar detta till ditt eget frukosthaveri och avslutar med att tacka Gud för påminnelsen om Hans nåd – framgår att du tolkar händelsen som något Gud medverkat till, i syfte att undervisa dig andligt. Kan det verkligen stämma?