Jag har tänkt på en sak: Många människor världen över tror på Gud. Men få har satt Gud som nummer ett i sina liv. Få lever helt och fullt för Gud. Få är fullt överlåtna till Gud.Få följer Guds vilja för sitt liv rakt igenom.
Jag tror att det är en väldigt farlig situation att befinna sig i – att på riktigt tro på Gud och vara medveten om att Han finns, men ändå välja bort Honom på ett sätt. Att välja sig själv. Att leva för sig själv. Att sätta sig själv, sin egen vilja och sina önskningar före Guds.
Till och med demoner tror på Gud. Även det onda vet att Gud existerar och är Herre. Som det står i Jakobsbrevet 2:19:
"Du tror att Gud är en, det gör du rätt i; också demoner tror det – och bävar."
Det är så viktigt att vi lever fullt ut för Gud och inte för oss själva. Gud har skapat oss och satt oss på denna jord. Ingen av oss bad om att få komma till världen, men Gud gav oss liv och placerade oss här av en anledning. Han har stora och goda planer för våra liv. Men ofta har vi helt andra planer än vad Gud har.
Som det står i Jesaja 55:8-9:
"Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Så mycket som himlen är högre än jorden, så är också mina vägar högre än era vägar och mina tankar än era tankar."