Forum > Religion och tro > Diskussion

I Bibeln, särskilt i Gamla Testamentet, finns det många olika sorters offer, och de hade olika betydelser beroende på sammanhang. Här är en översikt:

• Syndoffer (hebr. “chatat”):
  Det här offret var för att sona (rensa bort) synder – både av misstag och ibland medvetna överträdelser mot Guds bud. Man offrade ett djur (t.ex. en oxe, get eller fågel beroende på personens ställning och ekonomiska förmåga).
• Brännoffer (hebr. “olah”):
  Ett helt och hållet uppbränt offer där hela djuret offrades till Gud. Det symboliserade total överlåtelse till Gud och en längtan efter gemenskap med Honom.

• Tackoffer (hebr. “todah”) / Gemenskapsoffer (“shelamim”):
  De här offren handlade om tacksamhet, glädje och gemenskap med Gud. En del av köttet åts av de som offrade och prästerna, och resten offrades. Det visade att man firade Guds godhet.
• Spisoffer (hebr. “mincha”):
  Detta var ett offer av spannmål, mjöl, olja och rökelse. Det handlade om att ära Gud med det dagliga arbetets frukt och visa tacksamhet.
• Skuldoffer (hebr. “asham”):
  Liknade syndoffret men gällde särskilda synder som också krävde återbetalning eller gottgörelse (t.ex. stöld eller svek

• Tackoffer (hebr. “todah”) / Gemenskapsoffer (“shelamim”):
  De här offren handlade om tacksamhet, glädje och gemenskap med Gud. En del av köttet åts av de som offrade och prästerna, och resten offrades. Det visade att man firade Guds godhet.
• Spisoffer (hebr. “mincha”):
  Detta var ett offer av spannmål, mjöl, olja och rökelse. Det handlade om att ära Gud med det dagliga arbetets frukt och visa tacksamhet.
• Skuldoffer (hebr. “asham”):
  Liknade syndoffret men gällde särskilda synder som också krävde återbetalning eller gottgörelse (t.ex. stöld eller svek)

Sammanfattat:

Offren visade på behovet av försoning, tacksamhet, överlåtelse och gemenskap med Gud.

De påminde människorna om att synd leder till död (därför dog djuret i deras ställe) och visade vägen till upprättad relation med Gud.

Senare i Nya Testamentet ser man hur Jesus framställs som det slutliga och fullkomliga offret som uppfyller alla dessa gamla offers syften.

• Tackoffer (hebr. “todah”) / Gemenskapsoffer (“shelamim”):
  De här offren handlade om tacksamhet, glädje och gemenskap med Gud. En del av köttet åts av de som offrade och prästerna, och resten offrades. Det visade att man firade Guds godhet.
• Spisoffer (hebr. “mincha”):
  Detta var ett offer av spannmål, mjöl, olja och rökelse. Det handlade om att ära Gud med det dagliga arbetets frukt och visa tacksamhet.
• Skuldoffer (hebr. “asham”):
  Liknade syndoffret men gällde särskilda synder som också krävde återbetalning eller gottgörelse (t.ex. stöld eller svek).

Sammanfattat:

Offren visade på behovet av försoning, tacksamhet, överlåtelse och gemenskap med Gud.

De påminde människorna om att synd leder till död (därför dog djuret i deras ställe) och visade vägen till upprättad relation med Gud.

Senare i Nya Testamentet ser man hur Jesus framställs som det slutliga och fullkomliga offret som uppfyller alla dessa gamla offers syften.

1. Syndoffer:

• Tredje Moseboken 4:3–12

Om en präst syndade, skulle han offra en felfri ungtjur som syndoffer. Blodet stänktes framför förbundsarken och delar av djuret brändes på altaret, resten fördes utanför lägret och brändes upp.

2. Brännoffer:

• Första Moseboken 22:2 (Abraham och Isak)

Gud säger till Abraham:

“Tag din son, din ende son Isak, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”

Detta blev ett test – Gud stoppade Abraham och försåg en bagge i stället.)

3. Tackoffer / Gemenskapsoffer:

• Tredje Moseboken 7:11–15

Det står att om någon ville offra ett tackoffer, skulle de också ta med bröd och kött. De åt sedan köttet tillsammans samma dag – en festmåltid i Guds närvaro.

4. Spisoffer:

• Tredje Moseboken 2:1–3

Om någon ville ge ett spisoffer till Herren, skulle det vara av fint mjöl, olja och rökelse. Prästen brände en del av det på altaret som en “välbehaglig doft

5. Skuldoffer:

• Tredje Moseboken 5:14–16

Om någon oavsiktligt bröt mot heliga föreskrifter, var de skyldiga att ge en felfri bagge.