4 februari skjutning på skola i Örebro.
25 mars: SVT: Polisen hittar inget motiv till massmordet i Örebro.
Jag tänker.. vad förväntar man sig i ett samhälle som predikar att det inte finns någon som menat något med människans liv; att det är en slump som orsakat livet och att det är upp till var och en att själv försöka komma fram till sin mening med sitt liv. (bara den stämmer med dagens mening) Ska man då bli förvånad att detta händer? Om det nu inte finns någon mening..
(nu kanske det kommer fram något motiv till massmordet senare, men det spelar inte så stor roll för det här tänket tror jag)
Att killen i Örebro också sköt sig själv hänger ihop med en bild av meningslöshet, tänker jag.
Bibeln: Syndens lön är döden. (Samhällets/folkets synd..?)
----------------------
Googlade lite och fann ett par sidor:
"Bok och filosof"-recension: "Meningen med livet - utan Gud"
(jag har inte läst författaren/filosofen som recenseras)
Några ord/begrepp där som jag "slog upp":
Transcendent = filosofisk term för sådant som överskrider gränsen för det som kan uppfattas med sinnena, översinnlig; andlig, höjd över det jordiska,
Immanent = inre, inneboende, närvarande, oskiljaktig, existerande i ngt, inseparabel (motsatsord: transcendent)
Epifani = plötslig gudomlig uppenbarelse
Själv tycker jag mig ibland känna doften av facksnobberi när man använder "fina" ord, istället för enkla ord. Jag kan ha fel. Men jag får ingen transcendent epifani direkt :)
En annan kortare rakt på frågeställning: Hur vet vi vad som är rätt och vad som är fel om moral är subjektiv?
Prima facie = vid första anblicken