Några ord om vad en kristen livsstil innebär. Kristen tro innebär ett samhällsansvar. I luthersk teologi kallas detta "det världsliga regementet". Kyrkan (= Kristi församling) har ett ansvar grundat på bibelordet. Det kan handla om att motverka svält, sjukdomar, undertryckta sanningar, okunnighet som breder ut sig. I Sverige har kyrkan bedrivit folkuppfostran, haft hand om Folkskolan, hejdat spritmissbruk, bedrivit barnarbete och diakonalt arbete.
Detta är grundat i att Gud talar till Skapelsen både som Skapare och som Frälsare. Han är intresserad både av människans väl i denna tiden och i evigheten. Det förstnämnda kan beskrivas som lag och det andra som evangelium. Viktigt att skilja mellan dessa två, skapelse och frälsning, lag och evangelium.
Det ena kännetecknas av socialetik, till skillnad från Gudsrikesetik, och denna motiveras av att Gud, som har skapat himmel och jord, har givit de människor han skapat uppdraget att förvalta skapelsen till Skaparens ära och till tjänst och hjälp för medmänniskor. Skapelseordningen uppmanar varje människa att ta sitt ansvar för skapelsen. Här kan kristna arbeta tillsammans med andra samhällsmedborgare med samhällsfrågor.
Ovan fanns orden "det världsliga regementet", uttrycket hämtat från Luthers tvåregementeslära, som ville beskriva Guds handlande med oss människor, dels som skapelse-uppehållelse, dels som frälsning. I båda fallen rör det sig om en kärlekens tjänst för medmänniskan.
Jesu förkunnelse är mycket sparsam med direktiv för allmänt politiskt arbete. Bergspredikans etik upphäver emellertid inte skapelseetiken. Varje kristen är därmed medborgare i två riken, vare sig man vill eller inte. Fjärde budet om att hedra sina föräldrar följs av ett löfte; för att du må länge leva i ditt land. Alltså är även vårt fosterland en dyrbar gåva från Gud, som vi har att förvalta och överlämna till kommande generationer.