Det får vi nog säga. Mest är det det att vi har tillgång till Danmarks Radios FM-sändningar i halva Skåne+Halland och att det finns en del köpenhamnare som bor, jobbar och går i skola (jag hade en i min klass under medel- och högstadium).
Likheterna i språket har knapast alls den effekten, för det finns likheter mellan sveamål och själländska som skiljer sig från skånska och götiska, t ex uttalet av ordet "erkänna" som i Götaland uttalar med /e:/ och i Danmark och Svealand med /æ:/ som första vokal, vilket ledde till att min danske kompis ofta fick höra: "Men du är ju dansk. Varför pratar du stockholmska?"
I allmänhet har man som skåning mer kunskap om danska än vad köpenhamnare har om skånska. Så t ex om någon frågar mig om en (jag skriver här uttalshärmande men utan IPA:) "skeäuth" så kan jag räkna ut att de menar en sked. Men om jag frågar en köpenhamnare efter en "fwaid" så fattar de inte alls. En bornholmare fattar däremot. (har testat)
För att göra det lite extra tangentiellt har jag roat mig med att
jämföra de första 13 verserna i Lukasevangeliet mellan Christian IIs bibel och Christian Pedersens bibel, vilka kom ut med kans 4 år emellom på 1500-talet. Den förra hade starka skånska språkliga influenser och förkastades bl a därför till förmån för den senare. Några av skillnaderna är markerade i brunt. T ex hittar vi det typiskt uppsvenska "från första början" i form av "fra første begyndelse".