- Kör aldrig någonsin över den Helige Andes mjuka röst inom dig. Den rösten kan ibland kännas som en "magkänsla", stark eller svagare (beroende på hur andligt känslig du är), en visshet om någonting man egentligen inte själv vet men ändå anar. 
Den Helige Ande kan även varna högt, medan människan ändå ignorerar detta och kör på i egna viljebeslut (ofta grundade på köttets vilja och lust). 
Det är lätt att vara efterklok. Men bättre att vara eftertänksam före; före-tänksam. 

- Låt dig aldrig övertalas, till att gå in i någonting som du fått tidiga eller sena varningsklockor om, inom dig. När man börjar att argumentera med sig själv och övertala sig själv samt ignorera sig själv..för att man i det yttre (kropp och själs sinnen) egentligen vill något annat än det inre säger, så kan det vara den Helige Ande som ignoreras och även din innersta djupaste vilja. 
För att få behålla friden inom dig, och slippa gå igenom svårigheter, så följ alltid det Anden leder dig till. Men var noga med att ta reda på om det verkligen är Anden som talar och leder eller något annat/annan. 

"Be, så ska ni få."
"Sök, så ska ni finna."
"Bulta, så ska dörren öppnas för er."

"Vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra."

Vi människor kan be om vad som helst, men vad som helst är inte enligt Guds vilja. 
Vi människor kan söka vad som helst, men vad som helst är inte Guds vilja.
Gud känner oss mer än vi känner oss själva, och han kan skilja ande från själ och märg från ben. Han utforskar våra hjärtan och våra innersta önskningar. 
Är de efter hans vilja? I så fall kan han öppna dörrarna och ge oss bönesvar. 
Är önskningarna efter vårt kötts vilja? Då bode vi egentligen be att Gud ska hålla dessa dörrar stängda. 
Har Gud glömt bort oss, när vi inte ser bönesvar som vi längtar efter? Nej, men Gud ser och vet precis vad som är bäst för oss, och när det blir bäst för oss, och likaså vad syftet är. 

Håll ut i bönen, och förlita dig på Guds godhet och att Gud är Allsmäktig, Allvetande och Allseende. 



"Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig, han ska också göra de gärningar som jag gör, och ännu större än dessa ska han göra, för jag går till min Fader. Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det. Om ni älskar mig, så håll mina bud. Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare, för att han ska vara hos er för alltid, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte känner honom. Men ni känner honom, eftersom han förblir hos er och ska vara i er."
Joh. 14:12-17

Efter de understrukna orden finns orden: 

"för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen"
"Om ni älskar mig, så håll mina bud."

Allt vi ber om ska ära Gud. 

Tack JennyL för att du delar med dig av din erfarenhet på ett konkret sätt. Känner igen vissa delar av det du varit med om.

En erfarenhet jag vill dela är att man ska vara försiktig även på KD, försöka tänka klart. Låter det för bra för att vara sant är det också så, brukar man säga. Alla är inte kristna, ärliga, håller sig till "sanningen", även om de uttrycker det.

Tack för att du vill och vågar berätta. Du har blivit utsatt för en behandling som aldrig någonsin kan försvaras och ursäktas.

Gud välsigne dig och din nyfunna man, och Gud välsigne er kärleksrelation. 
Du har en vis pappa, som också har en vis dotter. 


Dessa "hals över huvud förälskelser" är riktiga riskprojekt, eftersom ett rus grundat på signalsubstanser och hormoner gör människan "dopad" och inte riktigt vaken andligen (och knappt heller för några råd heller). Man vill bara fortsätta befinna sig i de starka känslorna, och förnuftiga råd kan enbart ses som hinder för lyckan eftersom lyckan verkar vara ett omättligt tillstånd av starka känslor som t.o.m. sopar bort behoven av mat, sömn och annat grundläggande i livet. 
Hur lätt är det inte att då välja helt fel partner? De starka lyckokänslorna kan t.o.m. ses som en bekräftelse från Gud att det är rätt, eftersom man blandar ihop "köttet" med anden. 

När vi älskar med Guds agape-kärlek och älskar vår partner med alla dennes fel och brister så har vi även fått tag på Guds utgivande kärlek till oss själva och kan se att även vi är älskade av Gud med alla våra fel och brister. Våra tillkortakommanden är ingen överraskning för Gud. Eftersom Sonen måste dö för dem alla. Vår partners tillkortakommanden borde inte heller bli några överraskningar. 
När vi kan fortsätta att se till hjärtat, bortom felen och bristerna, och leva i förlåtelse och förståelse för den mänskliga bristen att vara av en fallen natur, så kan vi samtidigt leva i vissheten över att samma förlåtelse finns även för oss, från Gud. "Förlåt oss, såsom också vi förlåter de som står i skuld till oss." 
För den som kräver perfektion av andra och inte kan förlåta fel och brister driver med stor sannolikhet även sig själv lika hårt och har svårt att se sina egna brister samt svårt att förlåta sig själv för begångna fel. 

I en relation där man förbjuder varandra att komma till korta, där man kräver en perfekt partner, där lever man till slut i fruktan. I fruktan för att inte få fortsätta att vara älskad om brister och fel syns och märks. I fruktan för att bli lämnad. Att inte våga vara ärlig, öppen med sina känslor, att inte få våga tala i förtroende av rädsla för att förtroendet ska slå tillbaka på en själv, leder till masker och fasader och undertryckta känslor. 

Alla människor har ett bagage. Det är ingen idé att vi söker en partner utan bagage eftersom de inte existerar. Unga människor har ett bagage från sin barndom, från sina föräldrar, syskon, skola och människor som de träffat. De kan sedan ha romantiska drömmar om hur ett äktenskap ska vara och hur underbar en familj ska bli. Kanske vill man ha exakt som man vuxit upp, eller kanske vill man ha motsatsen till hur man vuxit upp. Men man är formad av sitt bagage, och sårbar. 
Äldre kan ha brutna äktenskap och relationer bakom sig. Och ryggsäcken har hunnit bli lite tyngre eftersom det samlade innehållet ökat med åren. Drömmarna kan vara lite mer realistiska i sina förväntningar på en partner, men rädslorna större. Man har andra önskelistor när man är äldre, som ofta utgår från en annan ordning; man önskar det man inte tidigare fått. 

Det viktiga är inte ifall en partner har ett bagage, utan om tidigare händelser är bearbetade eller "infekterade öppna sår". Vi behöver alla gå igenom prövningar och svårigheter, men det är när vi försöker låtsas som om både vi själva, vår partner, äktenskapet och familjen måste vara en ständig idyll som det inte fungerar. Livet är underbart. Och en kamp. Blundar vi för kampen står vi utan vapenrustning. Och vänder man sig mot varandra så blir en vapendragare en fiende som "bekämpas", när man istället skulle ha vunnit en seger tillsammans.