Ett 10 år gammalt inlägg, men intressant:
"Måste man vara kristen för att vara präst?
En präst i Svenska kyrkan, präst i Aspeboda församling, är anmäld till domkapitlet i sitt stift för att hon inte vill tala om en Gud som straffar synden. Hon vill inte tala om en frälsare som lider döden på ett kors för mänsklighetens synder. Hon tror inte att skapelsen är fallen i synd. Det behövs därför ingen försoning, ingen försoningsdöd på korset – allt sådant tal är groteskt enligt denna präst.
Hon skriver i ett inlägg i Kyrkans tidning:
”Är det bara jag som känner det motbjudande att ta dessa ord i min mun? Den gudsbild och människosyn som avbildas är förfärlig och grotesk! En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, vars Gud de tillber, är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver ett människooffer för att försonas med sitt folk…
”Är det ingen människa som undrar över detta inom kyrkan? Jag förstår att människor utanför kyrkan inte bryr sig, eftersom det är en så verklighetsfrämmande världsbild i ett modernt sekulariserat land, som förmedlas. Men det måste väl finnas någon människa som funderar över detta?
”Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!
”Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen. Det är vad världen behöver!”
Fortsättning.