Forum > Religion och tro > Diskussion

1. Tio Guds bud är inget bibliskt begrepp. Jag antar att det först myntades av Kyrkan, kanske den katolska. Senare av judarna, även om deras uppdelning skiljer sig från Kyrkans.

2. Buden adresserar specifika situationer och förekomster som uppstod under Israels första tid under ökenvandringen. Man hade gudar vid sidan av Gud, exempelvis guldkalven. I den egyptiska tro vari man vuxit upp, drog man nytta av och “missbrukade” dessa gudars namn. Man hade speciella dagar man hedrade. Man dräpte varandra, begick äktenskapsbrott, stal, vittnade falskt mot sin nästa, och begärde sin nästas hus, dennes hustru och ägodelar. Dessa bud kunde naturligtvis appliceras på andra folk och kulturer, men var inga generella regler som i alla tider skulle gälla för hela människosläktet.

3. De 10 buden är inte på något sätt heltäckande. Exempelvis adresseras inte lögn, i allmänhet. Så hur skulle man tolka buden? De som helst inte ville följa dessa, såg till att ge buden en så snäv tolkning som möjligt, medan andra, vars samvete berördes, inom sig säkert förstod, att om det är synd att vittna falskt mot sin nästa, vilket är en liten del av lögn som helhet, kan inte Gud gilla att man överhuvudtaget bär falskt vittnesbörd. Det var emellertid just i den snäva tolkningen av budorden som de laglärda sedermera hittade luckor, vilket Jesus gav dem skarp kritik för (Matt). När Paulus försökte hålla de 10 buden, väcktes alla slags begär hos honom, enligt principen ovan (Rom 7:8-9). Att man inte får dräpa, tolkas av den moraliskt depraverade som en intäkt till att misshandla utan att det leder till dråp, eller lögn som inte leder till att man vittnar falskt mot sin nästa etc. På så sätt berättar buden, genom sina förbud vad som indirekt är tillåtet. Och så sätter fantasin och kreativiteten fart.

4. Inte heller NT räknar upp en fullständig lista med alla 10 buden eller använder begreppet “10 Guds bud” el dyl.

5. Paulus menar att Jesus genom sin död på korset har rivit skiljemuren mellan judar och hedningar i.e. lagen med dess bud och stadgar, och så stiftat fred, och skapat en människa av de två (Ef 2:12-14, Heb 8:13). Det kan inte varit en del eller 90% av Lagen som utgjorde skiljemuren. Det kan inte varit endast 90% som revs ner, medan 10% återstod. Det vi talar om här är Det Gamla Förbundet. Det bestod av den moraliska lagen (De tio buden), den ceremoniella lagen, med offerlagar etc och den sociala lagen.

När Paulus säger att han var en oförvitlig man efter Lagen (Fil 3), måste det syfta på hela Lagen. Inte 90%. När han säger att han slänger allt på sophögen, för att vinna Kristi rättfärdighet, som är långt mera värd, måste han mena 100% av lagen, inte 90%.

6. Nu säger någon att Lagen inte vänder sig emot den kristnes tro (1Kor 9:8-9). Naturligtvis inte! självfallet ska vi inte bryta mot något som står i de tio buden, då Det Nya Förbundets bud är strängare och kräver mer. Därför skärper Jesus buden. “Ni har hört att det blev sagt...men jag säger er”. Det gäller bl a äktenskapbrott, skilsmässa och omgifte, givande etc. De som följer lagen offrar 10e. De som följer kärlekens bud, offrar mer än så.

7. Jesus säger att inte minsta prick i lagen eller profeterna ska förgå förrän allt är fullbordat. Men här menas med “lagen” inte GT eller de 10 budorden, men de fem moseböckerna. Både Moseböckerna och Profeterna profeterar om allt som måste ske innan allt är fullbordat. Det innebär alltså inte att "10 Guds bud", i dess primitiva form ska åtlydas fram till dess en ny himmel och jord uppstår.

Tillägg:

Låt mig säga att undervisning i Kyrkan är viktig. Tjänstegåvorna är viktiga. Men det är viktigt att allt har sin plats, i kyrkan såväl som i våra liv. Undervisningen syftar egentligen inte till vägledning i den mening att det är helt nya saker vi får till oss från talarstolen. Guds Ande talar inom oss, och förstärker våra samveten, men andra krafter i våra liv, vilka kan sägas gå under köttet, drar iväg, ifrågasätter etc. Här fungerar undervisning och förkunnelse med bekräftande och stadfästande syfte. Lärare och herdar uppmuntrar de troende att följa sina samveten, och framlägger och utlägger sanningar från Ordet. Men dessa principer snarare bekräftar något redan känt i den troendes hjärta, snarare än leverera något helt nytt.