Talens innebörd
Talen är inte bara yttre matematiska storheter utan bär även på inre symboliska eller andliga betydelser. Uppenbarelsebokens tal bygger, liksom Gamla testamentet, på denna förutsättning.
Sjutalet är ett heligt tal i särskild bemärkelse – det förekommer inte mindre än 54 gånger. Det är talet för Guds uppenbarelsegärningar och de heliga ordningarna, d.v.s. talet för Guds förbund med mänskligheten.
Det är väl inte heller av en slump vi i Uppenbarelseboken finner 7 saligprisningar och att Kristi namn förekommer 7 gånger, Jesu namn 14 gånger, och att å andra sidan 6-talet spelar en särskild roll i samband med Guds motståndare, satan. Babylon nämns 6, draken 12 och vilddjuret 36 gånger, liksom 666 är vilddjurets, d.v.s. antikrists tal.
Tiotalet är såsom det sista av grundtalen fullhetens tal. Som bekant förekommer det i Jesu liknelser, såsom i Matt. 25:1-13 (de 10 jungfrurna), Luk. 15:8 (de 10 silverpenningarna, av vilka en blev borttappad) och i Luk. 19:13 (de 10 tjänarna och de 10 anförtrodda punden). I Uppenbarelseboken läser vi om Smyrnaförsamlingens bedrövelse under 10 dagar (Upp. 2:10). Draken har 10 horn (Upp. 12:3) liksom vilddjuret (Upp. 13:1, 17:3), som har 10 konungar till bundsförvanter (Upp. 17:12, 16).
Tolvtalet är Israels och kyrkans tal. Från evangelierna minns vi speciellt 12 apostlar, motsvarande Israels 12 stammar (Matt. 19:28) och i Uppenbarelsebokens bilder av det nya Jerusalem är deras namn skrivna på murens 12 grundstenar (Upp. 21:14. Denna himmelska stad har 12 portar och på portarna 12 änglar med namnen på Israels 12 stammar. I Upp. 12 möter vi kvinnan som hade solen till sin klädnad, månen under sina fötter och en krans av de 12 stjärnor på sitt huvud såsom en bild av Guds församling. De som tecknats med sigill (Upp. 7:4) är 12 X 12.000. Och när 12 multipliceras med två, får vi talet på de 24 äldste (Upp. 4:4), som sitter omkring tronen i Himlen såsom representanter för församlingen genom alla tider, såväl i det gamla som nya förbundet.
När det gäller talens betydelse, kan man varken säga att de ska förstås bokstavligt eller att de saknar varje matematiskt värde. De tusen åren (Upp.20) och de tre och ett halvt åren (Upp. 11-13) är tal, som säger att också tidernas längd är bestämda i Guds rådslut, så att vedermödans tid, om den mäts i dagar, kan verka lång, fyrtiotvå månader eller ettusentvåhundrasextio dagar, men ändå är kort jämfört med Kristi rikes tid som är tusen år – fastän de båda tidsangivelserna avser samma period (nya förbundets tid, d.v.s. från Kristi fullbordade verk till Hans återkomst i härlighet).