Jag misstänker också att det byggs upp ormliga förväntningar på en framtida partner. Kanske har man haft det jobbigt tidigare och då vill ha det mer exakt som man tänkt sig längre fram?
Och då skapar man checklistor, som kanske aldrig blir uppfyllda.
För det är inga robotar vi träffar, utan det är likadana unika original som vi själva är. Med egenheter, egenskaper, tillgångar, och jobbigheter som både kan utvecklas och dämpas med vilja och träning. Sammanslipas om man så vill, från båda håll.
Hos ett äldre par som varit tillsammans länge kan man se en följsamhet och ett överseende, ett fördrag med varandras egna drag. Men också en uppskattning och ett värdesättande av allt de har gemensamt och har gått igenom. Tryggheten ligger i accepterandet av den man är, av varandra som unika.
Men här verkar ni fokusera på själva känslan av förälskelse, upplevelsen, den kemiska/biologiska reaktionen i hjärnan och kroppen.
Kanske är det bara sunt att vara försiktig?
För blindheten som följer med handlös kemisk/biologisk förälskelse vill inte gärna se och bry sig om varningsklockor. Man kan tänka i efterhand att man borde ha varit mera lyhörd mot det som fanns inunder alla hormonerna.
Själva känslan av förälskelse kan nog vara minst lika stark på "gamla dagar". Kanske har man hittat sig själv lite mer och är tryggare i sig själv, och därför vågar blomma ut i just den starka stora förälskelsen?
Man gör det kanske mer med insikten av vad man ger sig in på. Och kanske är det därför den ibland förknippas med lite magångest också, eftersom man är rädd för att begå ett nytt misstag?
Ja, precis!
Just det här avsnittet kom att fokusera mer på just första fasen, själva dejtingfasen!
Däremot gjorde vi två program tidigare i höstas med psykologen Alf B. Svensson som mer tar upp det du nämner. Han var överens med dig.
