Jag tror man får försöka lära sig sina triggers. Tidigare dåliga erfarenheter ledde till starka överdrivna reaktioner på småsaker. Många triggas direkt av rädsla som kan leda till tappat intresse och att man ger upp för tidigt innan man gett den andre en rimlig chans. Jag tror de allra flesta har de problemen.
Som exempel kan en del direkt förlora intresset när de träffar någon som inte vill vänta med intimitet till äktenskapet, det är rädslan för att bli utnyttjad eller inte respekterad för sin religiösa inställning.
Samma sak händer för andra att de förlorar intresset när tvärtom någon vill vänta, att de får känslan av att bli ratade och vara oattraktiva.
Men det finns även småtriggers som att man känner "fnittriga människor är inte min typ". Om någon får ett ohämmat skrattanfall lite för ofta, då uppstår rädslan för att hitta en person som inte är seriös utan flamsar bort alla djupa känslor. Eller tvärtom "han/hon saknar humor, ingenting för mig", om någon inte skrattar åt ens skämt så uppstår rädslan för att träffa en butterkvist som kommer göra en deprimerad på sikt.
Dessa småsaker kan tidigt döda intresset, helt i onödan, pga dåliga erfarenheter. Så det gäller att ha lite tålamod tror jag med sig själv och sina överdrivna reaktioner i början. Observera och vänta ut reaktionerna. Åtminstone om ett grundintresse finns.
Japp, samt påminna sig själv om att alla människor är unika och att vi därför gör både oss själva och varandra en otjänst om vi allt för kategoriskt försöker pressa in unika individer i olika boxar och modeller. :-)
Det har jag märkt hos mig själv också, att jag försöker förstå och kategorisera nya människor utifrån deras likheter med tidigare människor i mitt liv.