Forum > Politik och samfund > Diskussion

Fil dr Per Landgren håller seminariet kring när livet börjar, utifrån filosofiska synsätt.

När börjar livet

Bra fråga, men det teologiska torde vara helt ointressant i argumentationen i en sekulär kontext. Vetenskapligt så går den förstås ihop med det sista då det förstås finns ett beroende mellan dessa.

Jag skulle nog säga att det är en som i de hänseende är en fråga som av olika skäl behandlas ytterst pragmatiskt. Argumentet som oftast framförs är att kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp vilket är ett etisk/moraliskt ställningstagande och då skulle ju vetenskapen gå in och definiera hur länge det bara är sin egen kropp hon bestämmer över vid en abort. Är det vid tolv veckor som i Norge eller arton veckor som här? Gör norrmännen våld på kvinnans rätt eller gör vi våld på barnets rätt över sin kropp? Om det är oväsentligt att barnet har en egen kropp och att kvinnan har rätt att bestämma över sin kropp oavsett barnets status i den, så varför är det då mord om aborten (illegalt) skulle utföras i vecka 39?

Jag har pratat med flera kvinnor som genomgått abort och jag skulle inte för mitt liv utpeka dem som mördare även om beslutet enligt svensk lag ligger helt hos dem och jag själv i grunden anser att det är ett mänskligt liv som släcks (även om jag idag tycker att frågan är så komplex att jag inte tror att det går att förbjuda). Är det någon som ska hållas skyldig i så fall så är det väl det samhälle som har tagit denna pragmatiska hållning i en svår fråga utan att våga prata om vad det egentligen är vi tillsammans gör.

Jag minns när Lennart Nilsson kom ut med sina fantastiska bilder i boken "ett barn blir till". Trots att det är en rent vetenskaplig faktisk skildring och han vad jag vet inte är emot aborter, så fick den enorm kritik från abortförespråkare då den ansågs motverka den rättigheten bara genom att visa saker som de är. Och då hamnar vi snett tycker åtminstone jag. Vi har dock redan en inskränkning i kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Från vecka 19 och därefter några veckor med myndigheternas bedömning av "rätten"

/Tobbe

Jag håller med! Det är alltså en fråga som är teologisk, etisk, vetenskaplig och politisk, och denna komplexitet bör man alltid ha i bakhuvudet när den kommer upp

Ja och det finns ju otaliga exempel på "pappor" som mer eller mindre tvingar sin flickvän att ta abort även där hon vill föda med förevändningen att han minsann vare sig vill eller kommer att ta något ansvar för det spirande livet. Även där så borde ju I så fall kvinnan få allt stöd till sin rätt att välja om man ska vara konsekvent i en sådan hållning.

Det borde, tycker jag, vara med stor bävan som en bibeltroende kristen ens börjar fundera över att argumentera för abort öht. Realpolitik är en sak för sig - vi lever ju i ett sekulärt samhälle och kan inte tvinga vår tro på de medborgare som inte delar den - men med den personliga tron i botten borde det inte vara möjligt att så mycket som glänta på dörren till att det skulle vara ok att avsluta en graviditet. Inte med ovanstående psalm i minnet.

Jag håller inte med Allan om idén att det är när medvetande och upplevelse av smärta finns på plats i fostret som "cellklumpen" blivit människa. Visst, det var bara ett förslag, och som sådant var det säkert rimligt. Men hur skulle vi kunna veta att det är så?

Jag tänker på min vän som blev gravid för andra gången (första gången hade hon gjort abort) och hade en mycket tydlig vision av hur barnets ande kom till henne från Gud, bara en liten stund efter att hon hade legat med sin man. Det hon såg var som en kulblixt som kom in genom dörren och svävade fram till henne - och in i hennes liv. I det ögonblicket visste hon att hon blivit gravid. Någon mer abort var inte aktuell för henne efter det...

Jag kan dock förstå de kristna som ändå argumenterar för rätten till abort. De ser mer till hur kvinnor far illa när de inte har den rätten och agerar utifrån det. Det är som sagt inte lätt med realpolitik!