Forum > Religion och tro > Diskussion

Jag tänker att det är precis det du beskrev. Fast att det bara kan göras av en person som uppfyller kriterierna i Hebr 6:4-5. Väldigt få personer uppfyller dem och att någon av dem inte skulle vilja ha mer med Gud att göra är högst osannolikt. De flesta som inte vill ha med honom att göra har inte tillräcklig uppenbarelse för att kunna avsäga sig sin fräslning. Många är däremot rädda för att de skulle uppfylla kriterierna efter att de någon gång i livet upplevt Gud på ett särskilt sätt. Men en person som någonsin igen längtar efter Gud eller ångrar sig kunde aldrig begå den oförlåtliga synden.

Jag har inte aldrig trott på förblivandet men de senaste 3-5 åren har jag ändrat mig. Inte så att jag inte ser några problem alls men den enda sätt jag kan se att bibelverserna harmoniserar är att vi bara kan avsäga oss vår fräsning (när kriterierna är uppfyllda) men att Guds inte tar sin gåva ifrån oss på grund av synd. Sedan går det ju blanda in några verser från GT också men de är inte särskilt relevanta eftersom frågan gäller gåvan vi fick genom Kristus vilken inte var utgiven då.

I ett själavårdande sammanhang tror jag detta är helt grundläggande och jätteviktigt att förmedla. Den som är rädd för att ha syndat oförlåtligt bär inom sig själv beviset för att så inte är fallet!

Jag har sett många så kallade avfällingar som när åldern kommer och döden närmar sig mer ändå visar att de fortfarande har en tro innerst inne. Mostrar och fastrar på nära håll dessutom. Har även syskon i samma sits som utåt sett av olika anledningar har tagit avstånd ifrån ifrån kristen gemenskap och "livsstil", men har tron kvar innerst inne (som jag upplever det). Frälsningen och tron sitter djupt. Ingen av dessa som jag relaterar till har heller "hånat honom offentligt" enligt Hebreerbrevet 6:6.

När det gäller hädelse av den helige Ande så ska vi också tänka på i vilket sammanhang som Jesus sa det. De skriftlärda och fariséerna sa att Jesus var besatt av Belsebul. Trots att de om några verkligen borde vetat (och troligen visste) vem han var. De sa det dessutom offentligt.

Man kan väl ana att Ananias och Safira gjort det även om det inte är helt tydligt. En del tror istället att Petrus utövade den auktoritet som beskrivs i Matt 16:19. Inte omöjligt men det vore ganska märkligt. En knepig bibelberättelse överlag som är svår att förstå.

Jag brukade prata med en person som kom från djävulsdyrkan och blev frälst. Han var under stor negativ press, både andligen och genom sina gamla bröder. Till sist blev trycket för mycket för honom så han försökte medvetet häda den Helige Anden. Därefter trodde han sig vara körd hos Gud. Jag hade vid den tiden inte kunskap nog att förklara för honom. Jag hoppas Gud har sänt någon i hans väg och att han är fri idag.