Jag har lyssnat på KG Larssons undervisning här.
Han berättar om när han möter satanister. De säger till KG att de aldrig har vågat förbanna honom. KG frågar varför. De svarar:
"För att vi ska kunna uttala en förbannelse över en människa, så måste vi veta om det finns medveten synd i den människans liv. Och när vi vet att det finns en medveten synd i den människans liv, då kan vi förbanna den människan. Men om det inte finns en medveten synd, då vänder förbannelsen tillbaka, och så slår den på oss själva. Och det vill vi inte."
Är detta biblisk undervisning?
Var står det att en människa kan leva helt utan medveten synd?
Kan Satan lägga förbannelser på pånyttfödda kristna?
KG pratar om att leva i renhet, och att det hör ihop med att inte ha medveten synd.
Detta är något som ingen enda människa klarar i sig själv, utan endast i Kristus. Det finns ingen människa som kan helt tygla sina tankar, ord och gärningar och vara fullkomlig.
Och sanningen är att Satan inte kan lägga förbannelse på någon pånyttfödd kristen överhuvudtaget, efter Kristus tog förbannelserna upp på korset, i sin kropp, en gång för alla. I Kristus finns ingen förbannelse. Den som är den levande Gudens tempel kan inte bära på förbannelser från Satan.
Om en förbannelse "biter på" kristna som tänkt, sagt eller gjort något fel, alltså begått medvetna fel, så är det dels ute med alla kristnas trygghet i Gud och dels ute med Jesu makt och Jesu blods kraft.
Jag har inte lyssnat på just denna undervisning, men jag vill flika in en fundering. Om vi lämnar själva begreppet "förbannelse", som kan leda fel i tanken, och bara ser till satans eventuella möjligheter att på olika sätt angripa en kristen - menar du att det inte finns någon sådan möjlighet oavsett om man lever med ouppklarad synd? Alltså, synd som den helige Ande har uppenbarat men som man inte velat göra upp med? Jag tycker mig se det motsatta, att synd alltid öppnar för attacker från det onda. Men när vi lever i ljuset, dvs i ständig bekännelse och överlåtelse - när vi är i Kristus, som du själv säger - då har vi också det beskydd som grundas i att Jesus har tagit all förbannelse på sig.
Jakob uppmanar (5:16) den som är sjuk till att bekänna eventuella synder för att därefter kunna bli botade genom trons bön:
"Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade."
(Medveten om hur just undervisning om detta samband mellan synd och sjukdom kommit att orsaka skada, vill jag poängtera att jag inte står bakom den extrema trosläran. Men jag menar samtidigt att vi inte kan hoppa över att detta nämns som ett samband. Om det leder till känslor av förkastelse hos någon då bör det hanteras i den pastorala omsorgen, tänker jag.)