Jag vill lägga till en grupp: De som anser Skriften vara viktig och som har i sitt hjärta att följa vad Gud säger men som ser svårigheterna som finns när det gäller att till fullo förstå vad den vill förmedla i alla frågor.

Det är ju bara att se till hur diskussionerna på detta forum ser ut. Inte ens de bibeltrogna, "konservativa" är överens om allt.

Vad jag menar är att det nog inte är så enkelt att dra en linje mellan dem som följer Bibeln oavsett omgivande tidsanda och dem som inte gör det. Därmed INTE sagt att frågan är oviktig. Tvärt om. Det exempel du lyfter borde vara en sån sak som vi inte behöver ifrågasätta. Där är ju Skriften väldigt tydlig.

Nej, inte just det. Vill nu bara bekräfta det du skriver om värderingar i ord. Att vara "konservativ" är nog negativt laddat i många sammanhang. Konservativ = föråldrad, bakåtsträvande, emot sund utveckling osv. Och mer konkret kanske i vissa sakfrågor. Som när det gäller aborter och kvinnors lika rätt t.ex.

Att vilja konservera något som anses vara bra för oss - det kommer liksom aldrig fram...

Sen är det ju så med Gud att han per definition inte är progressiv. Hos Gud sker ingen förändring, den han var den är han och förblir i evighet (Jak. 1:17). Det bör väl kanske vara det starkaste skälet att verkligen vilja ta reda på och följa vad han en gång har förmedlat.

Jesaja 5: 

20 Ve dem som kallar det onda gott

och det goda ont,

som gör mörker till ljus

och ljus till mörker,

som gör bittert till sött

och sött till bittert!

21 Ve dem som är visa i sina egna ögon

och håller sig själva för kloka!

Jag har en släkting, som är kristen, som började läsa litteraturhistoria på universitetet. Hennes syn på Bibeln och hennes tro på Bibeln förändrades efter det, radikalt på ett negativt sätt. Så kan utbildningar göra, även teologiska utbildningar idag. De är så liberala att en människa kan vara troende när studierna börjar..men kan tappa sin tro när den är färdig. Utbildningarna är farliga för personer som inte är djupt förankrade i stark övertygelse och personlig upplevelser och gemenskap med Gud.
Jag har varit frälst i exakt 30 år. I många år läste jag Bibeln som man läser en bok. Sida efter sida, i utvalda böcker. Det jag tyckte var svårt frågade jag andra om, och accepterade deras svar fast jag inte fick dessa att gå ihop med det jag läste..och lämnade därför allt svårt och lade det åt sidan. Bibeln blev lite förvirrande..dubbeltydig, paradoxal, krånglig, osammanhängande när man inte förstår varken händelseförlopp eller meningen med vad som händer. Påverkad av människor, och min släktings kritik och tvivel, började jag att tvivla på om Bibeln verkligen var sann..om den verkligen var från Gud. VAD var från Gud? Hur skulle jag veta det? Var det bara människor som "tyckte" en massa saker, påverkade av en blandning av Gud, egen vilja, kultur och människoröster? Evangelierna och det Jesus säger måste väl åtminstone gå att lita på..tänkte jag till slut. Det fanns ju ögonvittnen. Eller var det omskrivet så många gånger att sanningen försvunnit med tiden..?
Jag bestämde mig för att söka svaren själv. Utan andra människors svar och inblandning. De färgade läroglasögonen, som jag tolkade Bibeln med, tog jag av mig. De hade inte hjälpt ett dugg, bara gett mig förvirring. Uppfostrad i samfund med en dispensationalistisk lära så hade jag kört helt fast..
Nu gjorde jag en "formatering av minnet", gjorde en "fabriksåterställning" och började läsa Bibeln med nollställda ögon. 
Och jag studerade Bibeln, istället för att läsa den. Och upplevde att Gud "öppnade upp" Bibeln..på ett förunderligt övernaturligt sätt. Och hela boken, alla de Gudsinspirerade böckerna, gick plötsligt ihop. Guds vilja, planer och mening med människorna, livet och världen blev synlig. Ordet Kristus syntes plötsligt genom hela Bibeln, från första sida till sista sida. Alla dessa människor som skrivit böcker och som det skrivits om, var verkligen ledda av Gud. Bibeln hade aldrig haft en sådan sammanhängande enhet och helhet annars. Det var en fantastisk upplevelse som förändrade allt för mig, förvandlade mig på djupet. Och gav mig en starkare tro och övertygelse och förvissning än jag någonsin haft, ja t.o.m. bevis från Gud själv. Det går inte att skriva Bibeln på detta harmonierade andliga sätt om inte Gud har lett alla dessa människor övernaturligt. Det är en omöjlighet. 
Bibeln är därför inte anpassningsbar eller progressiv på annat sätt än vissa lokala budskap till dåtidens problem. Men även där är meningen med budskapen oföränderliga. 

Jag välkomnar alla typer av vittnesbörd, för vi har alla vår vandring och den ser inte exakt likadan ut. Ingen kan dock ta ifrån oss vårt eget vittnesbörd, och ifrågasätta det som sant. Det är vår upplevelse, själva och tillsammans med Gud. 

Mina två sista meningar betyder att vissa saker förstås gällde mottagarna av t.ex. breven eller lagarna eller orden. Men betydelsen, meningen, budskapets kärma är inte enbart dåtidens. Guds Ord står alltid kvar, och Gud är inte en föränderlig Gud. Han är den som Är, den som var, och den som ska komma.
Han bara hanterar och bemöter de föränderliga nyckfulla människorna på olika sätt i olika tider. 

Det som går ihop är helheten, som en fantastisk röd övernaturlig tråd genom hela Bibeln. Guds hjärta, Guds längtan, Guds vilja, Guds planer, Guds sökande, Guds sorg, Guds helighet, Guds kärlek och omsorg..är grunden till förståelsen. Ordet bekräftar sig själv genom hela "sig själv". Ordet blev ju kött, Ordet som skapat allt och fanns före allt, och är över allting. Om man söker i hela Bibeln efter insikt i vad Guds vilja är, inte sin egen, så finns svaren där. Genom alla böckernas harmoni. Verkar de stå tvärt emot varandra, och ger förvirring, så har man inte sökt tillräckligt efter svaren. Man kanske har låsta förutfattade meningar och starka färgade läroglasögon på sig.. 
Nej, jag vet givetvis inte allt. Det gör ingen människa. Guds tankar är så djupa och höga som himlen är i avstånd från jorden. Men det vi har fått tror jag att vi kan förstå. Om än inte alltid kunna förklara för andra. Men man kan "se" andligen, med Andens hjälp. Se med hjärtat, för att det pånyttfödda hjärtat känner igen sin Far. Det väsentliga är jag övertygad om att vi kan förstå. Men ofta snöar människor in på oväsentligheter..som blir till stoppklossar i tankebanorna. T.ex. kan några enstaka utvalda händelser i GT totalt bromsa in en människas vilja att förstå Guds hjärta, och därmed också låsa för fortsatt sökande efter svar. 

Jag har även en vän som gått prästutbildningen, i omgångar. Han blev helt uppslukad av religiosfilosofin och religionspsykologin. Började upphöja påven och kyrkans prästerskap, och slutade tro på den Helige Ande. Han började förlita sig på sitt intellekt istället. Att det viktigaste var att kunna försvara sig mot humanisterna. Det blev mänsklig filosofi istället för Ande och kraft. Det blev intelligenta argument istället för evangelism och nöd för de förlorade. De som tjänade i kyrkan stod över resten av människorna. De hade en Gudagiven suveränitet, från apostlarna, som de var ensamma om.
Till vilken nytta var då denna prästutbildning..?
Han var lyckligare innan, i sin enkla "barnatro". Han blev inte berövad någonting innan.
Efteråt upphöjdes människan. Och tvivlet på det som står i Bibeln var större efter utbildningen. Tron byttes ut. Den enkla andliga tron.