Gratis iPhone och Android mobilappar
Registrera dig här
Kristna Dejtingpodden
Kaffemamsen
Kaffemamsen säger: God morgon på er :) Då är det dags att ta Gud i handen och se vad han har för den här dagen :) Ta hand om er, Bless :)
Skriv i megafonen

Forum >> Kärlek och relationer >> Debatt


Öppna profilen till GiftHalvaLivet

Mina problem med kyrkans hantering av sex före äktenskapet

Efter att ha följt debatten i Dagen och lyssnat på avsnitt 6 och 11 av podden, så kan jag inte låta bli att skriva av mig om mina egna problem med hur de kyrkliga sammanhang jag varit del av hanterat frågan om sex före äktenskapet.

Eftersom forumet tillåtet max 4000 tecken delas det upp på flera inlägg.

Klargöranden: 
- Teologiskt är det fortfarande min tolkning att bibeln menar att sex utanför - inklusive före - äktenskapet är synd. 
- Mina erfarenheter gäller i huvudsak saker som lärdes ut för ca 20 år sedan, och jag är inte helt uppdaterad med hur saker eventuellt förändrats sedan dess. 
- Jag har aldrig erfarit att sex inom äktenskapet framställts som något syndigt eller negativt.

Som sagt, min tolkning av bibeln är fortfarande att sex utanför äktenskapet är synd, men däremot kan jag idag se att en del av de argument och resonemang som användes för att motivera till att leva efter detta går att ifrågasätta - för att inte säga att en del var närmast oärliga.

Visar sida 1 av 4 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista
Öppna profilen till GiftHalvaLivet

“Man behöver inte pröva om man passar ihop”

Ett av de mest återkommande resonemangen, som ni också snuddar vid i podden, var att ta ställning mot påstående att man behöver testa om man passar ihop sexuellt innan man gifter sig. Det behöver man inte alls, fick vi lära oss.

Jag tror att jag faktiskt delvis uppfattade detta som ett rent fysiskt resonemang. Man behöver inte kontrollera att bulten passar i muttern, för det har tillverkaren redan sett till att de gör, så att säga.

Men det fanns också en uppfattning att i en relation där båda parterna älskar varandra och är överlåtna varandra så får man sex att fungera. Det påstods (och jag vet att det ibland fortfarande påstås) att sex är något paret i fråga behöver öva in och som blir bättre med tiden, och skulle man ha sex med varandra före bröllopet riskerar man bli avskräckt av dåligt sex och avbryta relationen av fel skäl.

Att ett kristet äktenskap där både kärlek och överlåtelse finns skulle kunna innebära något annat än ett tillfredsställande sexliv tror jag inte ens korsade mina tankar. Än mindre var det något som pratade om. Efter 20+ år som gift funderar jag däremot ofta på det omvända - är det ens möjligt att uppleva ett tillfredsställande sexliv?

Det framställdes också som att det var en fråga om att lita på Gud. Man behövde inte prova om man passar ihop sexuellt, utan bara förtrösta på Gud att man gör det. Jag har tom hör det säga att även om man gifter sig med “fel” person, så “gör Gud den personen rätt”. Att ha sex innan man gifter sig skulle alltså vara ett teckan på svag tro eller att man inte litar på Gud.

Jag har själv stått och pratat inför ungdomar och förklarat att sex inom äktenskapet är det bästa Gud har att erbjuda oss, och att låta bli att vänta till äktenskapet är att “nöja sig med mindre”. Som att inte kunna låta bli att riva upp det lilla paketet för att man inte litar på att det kommer en mycket större och mer underbar present sedan.

Öppna profilen till GiftHalvaLivet

Prata förväntningar

Vad jag i backspegeln har mest svårt att begripa är avsaknaden av diskussioner före bröllopet om ens förväntningar på det framtida sexlivet. Jag vet knappt om jag är mest förvånad och upprörd över att jag och min då blivande fru inte pratade med varandra, eller det faktum att man ifrån kyrkans håll inte uppmanade oss att prata med varandra. Men med tanke på ovanstående är det kanske inte så konstigt att vi två inte kände något behov av att prata om det - Gud skulle ju ordna det. Icke desto mindre tycker jag det var extremt oansvarigt av kyrkan att uppmana till avhållsamhet utan att samtidigt uppmana till samtal.

När man är mitte uppe i att fokusera på att lyckas med sin avhållsamhet och hålla sig till de gränser man satt upp för sig, så är det lätt att glömma bort att man förhoppningsvis ska vara gift väääldigt mycket längre tid än tiden man är tillsammans före bröllopet. Så på ett sätt är det ju faktiskt mycket viktigare att sexet funkar inom äktenskapet, än att avhållsamheten funkar före äktenskapet.

Så ni som är ogifta och läser detta, om ni ska ta med er en sak ifrån vad jag skriver så hoppas jag det blir detta: Prata med din blivande man/fru om era förväntningar på sex.Hur ofta känner du lust / skulle du vilja ha sex? Vad för sex kan du tänka dig att ha (exempelvis oralsex)? Var är du på skalan mellan trygghetsnarkoman och äventyrslysten/experimenterande? Vad tänder du på? osv. Visst, har man aldrig haft sex kan det ju vara svårt att veta, men att försöka prata måste åtminstone vara långt bättre än att tiga och hoppas på det bästa.
Öppna profilen till GiftHalvaLivet

Sex är bara “grädden på moset”

Något annat ofta återkommande var framhävandet av att sex är en förhållandevis liten del av ett äktenskap, och lite mer som “grädden på moset” - en sorts bonus, ja snudd på ett extra tillval. Men praktiskt taget varje annan aspekt av relationen var viktigare och därmed det som skulle fokuseras på.

Nu påstås det finnas studier som visar att i ett förhållande där sexlivet fungerar så ägnar man ca 20% av sina tankar åt det, medan i ett där det inte fungerar upptar det upp till 70% av tankarna. Min egen upplevelse är att det ibland känts som att 90% av tankarna kretsar kring det dysfunktionella sexlivet.

Bästa - men också sämsta

En man försvarade för icke-troende sitt val att vänta till äktenskapet med att han ville att hans framtida fru skulle veta att hon var den bästa han varit med. Problemet är att det går ju att vända på det - hon kommer samtidigt vara den sämsta.

Sett strikt till erfarenhet så vet jag ju ingen kvinna i hela världen som är sämre sexuellt kompatibel med mig än min fru…
Öppna profilen till GiftHalvaLivet

Behovet att bli åtrådd

Med risk för att bli en av de som talas om i Lukas 17:2, så vill jag också ta upp en aspekt jag själv numera kämpar med vad gäller teologin att sex hör hemma i äktenskapet; i alla fall i den tid vi lever i där man gifter sig först efter ett par års förhållande.

Jag tror att jag inte är ensam om behovet av att känna sig inte bara älskad utan också sexuellt åtråvärd.

Känner du inte till skillnaden mellan spontan och responsiv lust, så behöver du googla lite för att hänga med i resonemanget. (På riktigt, gör dig själv tjänsten och lär dig om detta. Lyssna t.ex. på avsnittet om detta i podden Sex på riktigt på Spotify.) I podden påstås (har ej haft tid att bekräfta) att vanligen har man spontan lust i förälskelsefasen av ett förhållande, även om man i “normalläget” har responsiv lust.

Och om vi nu är ihop i 2 år innan vi gifter oss, så innebär det troligen att när vi gifter oss är vi inte längre i förälskelsefasen. Men det skulle alltså också kunna innebära, att personen med responsiv sexlust har gått ur fasen med spontan lust. (Om det nu fungerar så även när man avhåller sig.)

[fortsättning följer]

Öppna profilen till GiftHalvaLivet

Behovet att bli åtrådd

[fortsättning]

Jag har lite svårt att få ihop att detta skulle vara Guds bästa för oss - att inte få uppleva oss spontant åtrådda av vår partner. Varför skulle Gud valt att skapa oss så - eller är det ännu en konsekvens av syndafallet?

Nu menar jag egentligen inte att skylla det på Gud, eller argumentera för att avhålsamhetstolkningen är fel. Felet kan ju lika gärna vara att vi numera väntar “för länge” tills vi gifter oss, och att Gud avsett att vi fortfarande skulle vara i förälskelsefasen som nygifta. Även om det logiskt sett verkar klokast att vänta med livsavgörande beslut tills man nyktrat till ifrån förälskelsens blindhet.

Men det faktum att jag under dessa 20+ år bara kan minnas en gång när jag upplevt att min fru “brunnit av åtrå” för mig bidrar definitivt till smärtan över att saker blev som de blev. Och man undrar hur det varit om man givit efter de gånger före bröllopet hon gav uttryck för att inte ha lust att vänta längre.
Öppna profilen till GiftHalvaLivet

Potentiella konsekvenser

Nu vill jag inte att detta inlägg ska handla om mig, men jag vill ändå ta lite exempel på vad ovanstående kan få för konsekvenser.

För min del har verkligen kyrkans inställning strött ytterligare salt i de sår som ett dysfunktionellt och otillfredsställande sexliv innebär. Det har troligen också gjort att man dragit ut på att söka hjälp, eftersom ju Gud ska se till att det bli bra med tiden bara man har tro och tålamod likt Abraham. Men tiden gick och det blev måhända bättre men inte bra. Däremot gjorde barn, hus osv att det blev “för sent” att ta till den slutgiltiga åtgärden och gå skilda vägar.

Just det faktum att sex framställts som något inte särskilt viktigt har bidragit till att jag mått otroligt dåligt över att jag har påverkats negativt av ett otillfredsställande sexliv och inte bara kunnat “gilla läget” och varit sådär kristligt nöjd och glad.

Jag har under långa perioder gått på antidepressiv medicin samt träffat ett otal terapeuter - både enskilt och som par.

Just nu hoppas jag få hjälp med att bli av med den gnagande känslan av att jag kanske trots allt borde lämna mitt äktenskap. Men mest påträngande upplever jag ett behov att ta avstånde ifrån kyrkan pga hur den bidragit till att försätta mig i situationen.

Jag är rädd för att det i förlängningen kan leda till att jag också ger upp om Gud. Hans “löften” - såsom de framförts av kyrkan - var ju ändå inte mycket värda.
Öppna profilen till Passion
Jag har lite funderingar... Funderar lite kring konsekvenser.. 

Hur ska någon kunna veta hur mycket sex man vill ha och vilken sex man vill ha..?

Blir det inte lite som att man förhandlar...och gör en deal, om frekvens, former och grader?

Vem kan veta precis hur man kommer att känna i åratal framåt, när det gäller sex? 

Jag menar inte att man inte ska prata om förväntningar, för det ska man nog, om alla områden i livet.

Men om man t.ex. kommer överens om hur ofta och på vilka sätt och allt däremellan...och så kan, vill eller orkar man inte hålla det....blir detta då ett "skäl" till skilsmässa, för att en partner inte höll överenskommelsen inom sexområdet och då gör den andre partnern olycklig pga detta? 

Kan man inte ändå finna kompromisser och lösningar även utanför överenskommelsen? 

Ge inte upp om Gud. Aldrig någonsin. Det är inte Guds fel att negativa och destruktiva saker händer mellan människor. 

Sedan kan jag lägga till....att som kvinna, som pratat med många kvinnor..så skulle jag kunna ge lite råd.. Men du verkar ha fått väldigt många råd av andra, så det kanske räcker och blir över..
Öppna profilen till GiftHalvaLivet
Hur ska någon kunna veta hur mycket sex man vill ha och vilken sex man vill ha..?

Blir det inte lite som att man förhandlar...och gör en deal, om frekvens, former och grader?

Vem kan veta precis hur man kommer att känna i åratal framåt, när det gäller sex? 

Jag menar inte att man inte ska prata om förväntningar, för det ska man nog, om alla områden i livet.

Men om man t.ex. kommer överens om hur ofta och på vilka sätt och allt däremellan...och så kan, vill eller orkar man inte hålla det....blir detta då ett "skäl" till skilsmässa, för att en partner inte höll överenskommelsen inom sexområdet och då gör den andre partnern olycklig pga detta? 

Kan man inte ändå finna kompromisser och lösningar även utanför överenskommelsen?

Det jag åsyftade var inte alls någon form av överenskommelse eller "avtal". (Blir tom lite beklämd å dina vägnar att du resonerar så.) Livet är oförutsägbart och förutom att man kan ändras som individer, så kan man också drabbas av sjukdomar eller olyckor som ställer allt på ända.

Det jag menar är bara att man ska låta varandra veta sina känslor och förväntningar så man har möjligheten att upptäcka om det finns skillnader som är så stora att man bör ifrågasätta om det är klokt att gifta sig. Eller att man åtminstone går in i äktenskapet med "öppna ögon". Att försätta sig i en smärtsam livssituation (som man i backspegeln kan se föraningar av och) som man inser kanske hade kunnat undvikas genom ett uppriktigt samtal är inget jag önskar någon.

Jag tycker att man ska ha denna typen av diskussioner kring alla centrala områden i äktenskapet, och tror också att vi har de samtalen om det mesta utom just sex.

Om den ene vill flytta till New York och den andre vill driva en bondgård - är man rätt för varandra då?

Om den ene vill föda upp ett helt fotbollslag och den andre inte vill ha barn alls - ja, då bör man nog ta sig en funderare på om det verkligen är rätt att gifta sig. Eller så gör den som vill ha många barn ett aktivt val att offra sin längtan efter barn för att få leva med den personen. (Med det inte sagt att båda inte ändå kan ändra sig.)

På samma sätt menar jag att det kan vara klokt att ha ett samtal om sexuella förväntningar. Om den ena känner lust och hoppas på sex varje dag, medan den andre tycker en gång i kvartalet verkar lagom - eller hen kanske är helt asexuell - ja, då bör väl de också fundera på om de verkligen tror att de kan vara lyckliga tillsammans i 60 år framöver.

Den ene kanske bara antar att oralsex är en naturlig del av en relation medan den andre ser oralsex som synd och triggar kräkreflexen av tanken på den andres könsorgan mot sin mun (eller vice versa) och tänker att det aldrig ens skulle komma på fråga. För någon kanske det rent av vore en deal breaker, medan för andra är det nog skönt att åtminstone ha det på bordet innan man skriver saker i sten.

Om
Öppna profilen till GiftHalvaLivet
[forts]

Om den ene bara kan tänka tanken på missionären, under täcket, i sovrummet, på kvällen, med lampan släckt - medan den andre fantiserar om att hänga ifrån takkronorna med piskor, hett vax och grejer, ... ja då ...

Osv.

Men nej, enligt kyrkan så "löser sig det där med sex" ändå.
Andra bitar i livet är värda att prata igenom innan, men inte sex, för det är ändå inte en särskilt stor del av livet.
Anonym
Guds agapekärlek.
Om båda har den till varandra, vad är problemet?
Den både ger och tar emot
Kärleken kommer inifrån, börjar aldrig utifrån
Kärleken är ren,
den ser inte på porr eller på en annan med åtrå, den håller sig till en enda. Vakar och vårdar över den
Frid hälsningar Amore
Visar sida 1 av 4 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista