Tack Ljus och Salt. Du skriver nästan samma sak som jag också hade formulerat i mitt första svar. Börjar där vid skapelsen så tar vi Petrus och Paulus sen.
Ferguson, var hittar du rådandet och underordnandet i skapelseberättelsen innan fallet? Vad står det?
Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”
Första Moseboken 1:26-28
Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like. Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.” Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.
Första Moseboken 2:18, 20-24
Gud konstaterar att det inte är gott att mannen är ensam och att han behöver gemenskap med en likvärdig medhjälpare. Vi är inte tänkta att vara ensamma. Vi behöver varandra. Vi behöver medhjälpare. På vilket sätt signalerar detta någons rådande över den andre? Det var inte en hjälpreda som Adam behövde. Som stod under honom i någon sorts hierarki. Det finns INGET i texten som tyder på det. När hon är skapad säger Adam "Wow! Hon är som jag. Tagen av mina ben. Likvärdig. Låt oss hjälpa varandra att utföra det uppdrag som Gud har gett oss tillsammans."
Så kommer fallet:
Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du