Gratis iPhone och Android mobilappar
Registrera dig här
Kantarellen
Kantarellen säger: Besiktade bilen igår och fick en tvåa. Lite surt men kunde ha varit mycket värre...
Skriv i megafonen

Forum >> Politik och samfund >> Debatt


Öppna profilen till Tillit

Dödsstraff och abort

Började dagen med att fundera över dödsstraff och det vidriga i hur Kina avrättar tusentals människor varje år. Tittade på USA där det avrättas runt tjugo tunga brottslingar om året. Det gör oss upprörda. Ingen människa har rätt att ta en annan människas liv,heter det. Men när den frågan får det svaret så kan jag aldrig låta bli att påminnas om vår egen syn på de ofödda. Vi tycker att det är fruktansvärt att avrätta mördare och ofta för att tänk om vi då dödar en oskyldig. Ja, tänk om vi dödar en oskyldig. Det vill vi definitivt inte göra, eller hur?

Så tänker jag på hur vi ofta högaktar dissidenter som vågar stå upp för det rätta och de svaga. Hur skulle vi reagera om en fångvårdare i Texas vägrade medverka i en avrättning av samvetsskäl? Om han eller hon förlorade jobbet på grund av detta. Vi skulle se den personen som en hjälte, eller hur? Om personen i fråga skulle få möta spott och spe och smälek från omgivningen i ett dödsstrafförsvarande sammanhang skulle vi se som tragiskt och säga "hur kan de behandla en person som vill det goda och rätta på det viset?"

Jag måste nu påpeka att jag tycker likadant. Jag älskar dissidenter som vågar gå mot strömmen och ta beslut utifrån sitt samvete även när lagen och omgivningen säger något annat. Och inte tycker jag att denne fångvaktare ska ta ett annat jobb bara för att uppgiften i vissa fall i den delstaten kan innebära medverkan till dödsstraff. Det finns ju så många andra viktiga uppgifter att utföra. Jag är dessutom motståndare till dödsstraff av flera skäl. 

Så tänker jag på de barnmorskor i Sverige som nekas jobb på grund av att de inte vill utföra aborter. De får däremot inte hjältestatus. Få tycker att de har rätt att säga nej. Få skulle bli upprörda över att en sådan barnmorska nekas jobb eller blir avskedad. De flesta tycker snarare att det är rätt hantering och anser att det är denna barnmorska som i detta sammanhanget är "den onda", trots att situationen är i det närmaste exakt densamma utifrån samvetet och personens synsätt. Skillnaden är att synsättet inte stämmer med "vår" uppfattning om rätt och fel.

Den svenska barnmorskan som vi tycker ska nekas jobb känner att han eller hon inte kan medverka i att släcka ett oskyldigt mänskligt liv. Den amerikanska fångvaktaren som vi upprörs över att denne förlorade jobbet känner att han eller hon inte kan medverka till att släcka ett mänskligt liv ÄVEN om den som dödas är skyldig till vidrigheter och dödande av andra människor.

Forts.. 
Visar sida 1 av 2 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista
Öppna profilen till Tillit
Forts. 
Ser ni likheterna och skillnaderna? Förstår ni att jag blir en aning förvirrad ur ett rent logiskt och rationellt perspektiv om vi bortser från att just vi har bestämt att en mänsklig individ inte anses ha mänskliga rättigheter före den tjugotredje veckan i mammans mage? Men oavsett vad "vi" tycker i den specifika frågan så borde vi tycka att samma regler gäller här som där när någon anser att livet är okränkbart. Så. Om du själv tycker att en barnmorska ska vägras jobb på grund av samvetsbetänkligheter angående aborter, så bör du väl helt logiskt också stödja avskedantet av människor inom kriminalvården i USA eller Kina som vägrar medverka till att avrätta en dödsdömd brottsling? Förklara annars varför och vari skillnaden består mer än "vår" och deras uppfattning om vilka människor som äger rätt att skyddas till liv.

När rapporterna från Alabamas skärpta abortlagstiftning upprörde många i Sverige så antogs ungefär samtidigt i den amerikanska delstaten New York The Reproductive Health Act. Rapporterna därifrån och eventuella upprörda röster om denna nya lag var däremot i princip obefintlig. Till skillnad från Alabama så hade New York helt fri abort fram till och med vecka 24. RHA ger nu rätt till abort närsomhelst ("at any time") dvs ända fram till förlossningen "when necessary to protect a woman's life or health".

I Sverige avbryter vi graviditeten om det finns risk för mammans eller barnets liv och hälsa för att fortsätta vårda barnet och mamman var för sig. Jag utgår ifrån att detta också är det vanliga förfarandet även i New York, men lagtexten ger här alltså möjligheten att avsluta barnets liv i moderlivet även i vecka 38 om kvinnans (märk väl att det inte står mammans eller moderns) liv eller hälsa är i fara. Jag förmodar att även psykisk ohälsa ingår i begreppet. Kan någon medicinskt kunnig upplysa mig om huruvida det finns ett enda tillfälle där det fysiskt är mer gynnsamt för mamman att döda barnet i moderlivet innan man plockar ut barnet än att förlösa på de sätt som finns tillgängliga. Operationen är väl omfattande för att avlägsna ett så stort barn oavsett om det är dött eller levande.

Jag har åtta barn, samtliga födda för tidigt på grund av att moderns liv eller hälsa varit i fara. De har fötts med igångsatt förlossning eller kejsarsnitt i veckorna 28-33. Alla är nu alive and well, men min uppfattning om det vidriga i New Yorks lagstiftning hade inte ändrats om någon av dem hade dött i försöken att rädda deras liv. Jag vet att det är känsligt att prata om sånt här, men just det ytterst känsliga är vad dessa frågor handlar om. I New York idag hade vi istället kunnat välja att avsluta graviditeterna genom att döda barnen.

Forts. 
Öppna profilen till Tillit
Forts.

Jag har åtta barn, samtliga födda för tidigt på grund av att moderns liv eller hälsa varit i fara. De har fötts med igångsatt förlossning eller kejsarsnitt i veckorna 28-33. Alla är nu alive and well (som ni kan se på min bakgrundsbild på Facebook), men min uppfattning om det vidriga i New Yorks lagstiftning hade inte ändrats om någon av dem hade dött i försöken att rädda deras liv. Jag vet att det är känsligt att prata om sånt här, men just det ytterst känsliga är vad dessa frågor handlar om. I New York idag hade vi istället kunnat välja att avsluta graviditeterna genom att döda barnen.

Men i min frustration i morse över hur irrationellt vi tänker och hur jag och andra som anser att livet är värt att värnas redan från början blir behandlade som paria när vi yppar vår åsikt i denna fråga, så ställde jag frågan ut i luften hur många som upprörs över Alabamas abortlagstiftning också upprör sig över New Yorks? Något mindre, lika mycket eller mer? Eller kanske ingenting alls? Tyvärr är jag rädd för att många skulle välja New York framför Alabama alla dar i veckan. Och tycka att man därmed står för den goda, rättfärdiga, frihetsälskande och livsbejakande delen av mänskligheten. 

New Yorks ändrade lagstiftning möttes av stående ovationer när den antagits. Det är möjligt att Alabamas också gjorde det och om det senare hade visats i massmedia så hade de flesta svenskar förfasats. Jag hörde dock väldigt få som förfasades över applåderna i New York.

Snälla förklara vari jag tänker fel. Vad är det som jag har missat i min uppfattning om vad som är rätt och fel och hur vi människor ska behandla varandra. Jag grät faktiskt i morse när jag tänkte på att min smärta för de små oftast betraktas som att det är jag som är den hjärtlöse. Jag känner mig definitivt inte hjärtlös och har aldrig någonsin velat vara det. Men jag vägrar att anpassa min uppfattning om vad som är rätt och fel bara för att mina samvetsbetänkligheter svartmålas. 
Öppna profilen till Tillit
Det här inlägget postade jag på Facebook i morse. Jag har inte blivit överöst av gillamarkeringar utan jag har hittills fått fyra hjärtan och det enbart av kristna vänner. Jag har ganska många även ickekristna vänner, men jag har en känsla av att jag inte kommer att få lika många hjärtan av dem. Detta trots att det egentligen inte borde vara en trosfråga hur vi ser på männoskolivet. Varför tror ni att det är på det viset? Varför kan djurrättsfrågor uppröra vanligt folk, men inte dödandet av tiotusentals ofödda i enbart Sverige varje år. Däremot upprörs man över ca tjugo stycken dömda och skyldiga mördare som dödas varje år i USA. Vari ligger konsekvensen i det tänket och vad är orsaken? 
Öppna profilen till Flight61
Det här inlägget postade jag på Facebook i morse. Jag har inte blivit överöst av gillamarkeringar utan jag har hittills fått fyra hjärtan och det enbart av kristna vänner. Jag har ganska många även ickekristna vänner, men jag har en känsla av att jag inte kommer att få lika många hjärtan av dem. Detta trots att det egentligen inte borde vara en trosfråga hur vi ser på männoskolivet. Varför tror ni att det är på det viset? Varför kan djurrättsfrågor uppröra vanligt folk, men inte dödandet av tiotusentals ofödda i enbart Sverige varje år. Däremot upprörs man över ca tjugo stycken dömda och skyldiga mördare som dödas varje år i USA. Vari ligger konsekvensen i det tänket och vad är orsaken? 


Du vet väl egentligen svaret själv. "Hela världen är i den ondes våld." Dödandet av dömda brottslingar är i dennes ögon oväsentligt, men den fria aborten är en "hjärtesak" eftersom det är en av de viktigaste faktorerna i processen att frikoppla sexualiteten från familjebildning och barnalstrande - och därmed slå sönder Guds skapelse i grunden. 

Det är alltså starka andliga krafter i rörelse här. Inte så konstigt då att du får få reaktioner på facebook. De flesta vill inte utsätta sig för det som händer när man klart tar ställning och visar det utåt.
Öppna profilen till Vingen
Här rör du i något som blir ett resultat av den enskilde individens tankar kring ansvar. Själva fundamentet.


En person som kollar väderleken och ser att det ska bli regn tar med sig regnrocken eller paraplyet i förebyggande syfte.
Den personen tar sitt ansvar inför att bli blöt eller ej.
Personen som icke handlar så får ta konsekvenserna, alltså att bli blöt.


Det är alltså konsekvenserna vi här diskuterar .. tycker jag. Och hur vi ser på konsekvenserna som enskilda individer. Bör vi säga till den som inte kollat vädret och vad som gäller: Du får skylla dig själv. Eller bör vi sträcka ut vårt paraply som skydd mot regnet... Vem gör vad? Vi handlar där olika, med skilda tankesätt. Och frågan du ställer gäller: Vem gör rätt?

Börjar vi nu i handlingen som skapar dessa konsekvenser så möter vi den enskildes ansvarskänsla gentemot livet själv. Brottsligens handling ger konsekvenser, ex dödsstraff. Kvinnan och mannens handling ger konsekvenser, i ditt ex abort.

Avstår nu människan från den brottsliga handlingen uppstår inte det du vill diskutera, dvs konsekvensen.
Är omständigheterna vid barnalstring kopplat till ofrivillig graviditet, eller fara för liv, and so on... ja då uppstår inte konsekvensen abort när omständigheten får styra ..

Konsekvensen kan vi nu direkt se diskuteras utifrån skilda tyckande och tänkanden, vissa håller med och applåderar, andra sörjer och fördömer. Allt utifrån hur varje enskild människa kopplar konsekvensen till handlingen. 
Först när själva gärningen som leder till konsekvensen upphör att gälla, försvinner ställningstaganden där vi själva sätter vår vilja i fokus som det enda rätta.
Men tro mig, det kommer inte att ske på denna jord pga synden som flödar här.  
Öppna profilen till Ljus och salt
När det gäller aborter och dödsstraff, och människors olika val, prioriteringar och reaktioner..

Jag tror att själva grunden hos kvinnor, i motståndet mot de kristna värderingarna i den hetsiga abortfrågan, i många länder är en följd av den starkt växande "feminismen"....den "feminism" som inte jag kan stödja och försvara, men dock väl kan förstå rent teoretiskt...den tanke och känsla hos de som reagerar. 

Det har under så lång tid varit ett samhälle där kvinnan på många områden inte haft varken makt, frihet eller inflytande. Ett starkt mansdominerat samhälle, ett "patriarkat" (som de skulle säga), där kvinnorna var tvingade att följa männens regler, vilja och villkor. 
Nu blir det en protest och ett "frigörande" mot allt som inskränker "rätten till kroppen", "rätten att välja själv", "rätten att ha sex" osv.. Och det slår bakut och slår över, i mycket.
Denna rätt att få ha sex när och med vem man vill, hör ihop med rätten att bestämma över sin egen kropp. Då blir embryot och fostret en konsekvens av ett eget handlande. Men konsekvensen tar man, för man har medlen och valen att få göra som man vill, tack vare samhället. Blir barnet ett hinder, så "befriar" man sig från det hindret, med samhällets hjälp, som blir en typ av stödjande och aktivt handlande "medbrottsling".
Sedan tror jag också att många är de sköterskor som inte informerar rätt till dessa kvinnor. Och det vet jag av erfarenhet av att ha pratat med kvinnor. I denna sekulariserade och ganska känslokallt rationella värld så blir det info om att barnet "bara är en cellklump". Och får man den infon så kopplar man det till att ingen kommer att varken lida eller känna något om man "tar bort" denna klump.
Det som inte jag kan begripa är att kvinnor med vett och vilja väljer att göra abort när barnen är så stora att de ser ut som ett barn, och när de kan skrika när de kommer ut. Likadant om de vet om hur man går tillväga...att man lemlästar fostret först och vet att fostret känner smärta. Helt obegripligt hur man kan klara av att genomföra detta...
Så det kan vara så att man inte frågar hur de gör, och man informerar inte hur man gör. Det är enklare att inget säga och inget fråga och ett framtaget pedagogiskt skonsamt psykologiskt tillvägagångssätt, "för kvinnans eget bästa". 
Längre fram får kvinnor svåra tider av bearbetning, skuld och ännu värre...om de får reda på hur det gått till, och att det var ett foster med alla organ utvecklade och ett hjärta som slår efter bara tre veckor.

forts..
Öppna profilen till Ljus och salt
Jag tror att man ser sig som "hjälpare" till kvinnor. Och det ser jag på viljan att hjälpa yngre tonårstjejer att få gratis abort-piller och preventivmedel, utan att föräldrarna får veta något. De samverkar då till att detta kan ske, och sponsrar den fria sexualiteten och oansvaret av konsekvenserna. De anser säkert motsatsen.
Men jag brukar citera artisten Carmen: "Om man är vuxen nog att ha sex, så är man vuxen nog att ta konsekvenserna."
Felet ligger i andra änden, bokstavligt talat. Det gäller att ligga i rätt säng, och där börjar det. 
Och de kristna värderingarna begränsar denna "säng", därav ilskan och motståndet mot den som begränsar den fria viljan till precis allt
Och om föräldrarna inte bryr sig...hur får man ungdomar att bry sig..?
Hur får man ungdomar och vuxna att ta ansvar för sexualitetens konsekvenser...när det mest populära, utnyttjade och åtråvärda är sex, i ett samhälle, och de matas och matar varandra med allt inom detta område? 
Resultatet är ett samhälle som begår iskalla regelrätta folkmord. Runt 40.000 liv/år! 
....För rätten att få ha sex när det passar den egna lusten och viljan...och rätten att ta bort liv när det inte passar in i den egna lusten och viljan.

Att då tycka att andra människor som begår bestialiska handlingar får skylla sig själva om de för dödsstraff, där konsekvensen är i grad med deras gärningar...blir en fruktansvärd dubbelmoral, om man har beställt och låtit någon i samhället få ta livet av sitt eget barn på ett annat bestialiskt sätt. 
Att aktivt stötta blir samma sak.

Så att ha samvetsfrihet är en självklarhet inom båda de områdena...i alla fall i min värld. Men samhället har inte samma syn som jag..
Öppna profilen till Growitz

2018 mördades det dagligen 98 ofödda barn i Sverige och det stora argumentet för abort är att kvinnan ska bestämma över sin egen kropp. Men från befruktningen så är det en egen blivande kropp.

Jag äcklas av den egoism som abort förespråkare visa och jag håller med Jimmy Swaggart att man som kristen inte kan vara för dödandet av dessa ofödda barn. 

Öppna profilen till Tillit
Att då tycka att andra människor som begår bestialiska handlingar får skylla sig själva om de för dödsstraff, där konsekvensen är i grad med deras gärningar...blir en fruktansvärd dubbelmoral, om man har beställt och låtit någon i samhället få ta livet av sitt eget barn på ett annat bestialiskt sätt. 
Att aktivt stötta blir samma sak.

Du sammanfattar det väldigt bra. Men detta var en tanke som jag faktiskt inte har haft innan. Om man inte vill ta konsekvenserna av sina egna handlingar så blir man besvärad av att andra måste ta det. 

Men tror du att nåden som har kommit oss till del och är så stark att vi inte riktigt förstår den faktiskt gör att vi lättare kan se synden för vad den faktiskt är? "Om era synder är blodröda så ska de bli snövita". Att den insikten förändrar den pånyttföddes syn på livet så att vi inte längre behöver "mörka" sanningen? Är det inte ett genomgående tema i bibeln när den framställer Guds helighet att kalla svart för svart och vitt för vitt? Och att vi genom pånyttföddelsen får del av samma "oförmåga" att kompromissa om sanningen för att kunna säga "det är väl inte så farligt". För hur kan det annars vara en sån markant skillnad mellan hur den troende och den icke troende ser på när en människa är en människa? 
Öppna profilen till Ljus och salt
Du sammanfattar det väldigt bra. Men detta var en tanke som jag faktiskt inte har haft innan. Om man inte vill ta konsekvenserna av sina egna handlingar så blir man besvärad av att andra måste ta det. 

Men tror du att nåden som har kommit oss till del och är så stark att vi inte riktigt förstår den faktiskt gör att vi lättare kan se synden för vad den faktiskt är? "Om era synder är blodröda så ska de bli snövita". Att den insikten förändrar den pånyttföddes syn på livet så att vi inte längre behöver "mörka" sanningen? Är det inte ett genomgående tema i bibeln när den framställer Guds helighet att kalla svart för svart och vitt för vitt? Och att vi genom pånyttföddelsen får del av samma "oförmåga" att kompromissa om sanningen för att kunna säga "det är väl inte så farligt". För hur kan det annars vara en sån markant skillnad mellan hur den troende och den icke troende ser på när en människa är en människa? 
Ja, jag tror att du tänker helt sant och riktigt. 
Vi ser hur helig Gud är, hur rättfärdiga hans planer är, hur heliga liven som hans avbilder är. Bibeln visar Guds omsorg om människan redan i moderlivet, hans vilja och kallelser för den som ligger i moderlivet. Vem är människan...att styra och förstöra för Gud och för de som Gud älskar och kallar? 
Barnet ska vara frukten av ett förbund med Gud, och redan där är skapandet heligt, och kärleksfrukten inte mindre helig.
Allt går snett och blir förvrängt i en värld där inget av detta ses med andliga ögon. Och man töjer och tänjer mer och mer efter den egna människans vilja och egen lust.
Det finns nog många människor som tycker att aborter är förfärliga och också fascineras över barnen som små under, men kanske att man mer anser abort ok innan man ser att cellerna har formats till en människa, och konkret har "blivit" en människa. Innan dess är det denna "cellklump". men jag tror att många kvinnor plågas av senare insikter i vad de har gjort, vad de (somliga) har "gått med på", för de påverkas givetsvis av samhälle, sjukvården, bekanta och inte minst männen omkring sig. 
Man plågas kanske mest av att tänka på att denna "cellklump" senare i livet hade "blivit" en människa, och ens eget barn. Medan vi ser Guds kärleksplan från befruktningsögonblicket. 
Hur ska man kunna kompromissa med Guds sanning...när man har sett den? 
Visar sida 1 av 2 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista