"Teorin om att aposteln Paulus var en falsk profet och inte en verklig efterföljare av Kristus framställs vanligtvis av de från Hebrew Root Movement, bland andra. De anser att de kristna borde underkasta sig lagen i Gamla testamentet, men Paulus håller helt klart inte med dem och förkunnade att de kristna inte längre omfattas av den mosaiska lagen (Rom 10: 4; Gal 3: 23-25; Ef 2:15), utan lagen av Kristus (Gal 6: 2), som är att "älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och med hela ditt sinne... och att älska din granne som dig själv" (Matt 22: 37-39). Istället för att underkasta sig Guds ord avfärdar Hebrew Root Movement helt och hållet Paulus och hävdar att Paulus var en falsk apostel och att hans skrifter inte borde vara i Bibeln.

Men Paulus apostoliska auktoritet har varit väl dokumenterad i Skriften, med början med hans dramatiska Damaskusvägsupplevelse som förändrade honom från en Kristus-hatande förföljare av kristna till den främsta talesman för tron. Hans häpnadsväckande förändring av hjärta är en av de tydligaste indikationerna på hans frälsning genom Herren Jesus själv."

"Paulus om Jesus

Vissa försöker hävda att bilden som Paulus målar av Jesus i hans brev inte stämmer med den Kristus som visas i evangelierna. En sådan ståndpunkt kunde inte ligga längre från sanningen.

I själva verket var två av evangelierna (Markus och Lukas) skrivna av män som var nära anhöriga till Paulus, om inte faktiska studenter till honom (se 2 Timoteus 4:11). Det är svårt att föreställa sig att dessa böcker skulle innehålla en annan teologi än Paulus.

Från Paulus brev lär vi oss också följande av Jesus:

• Han hade judiska förfäder

• Han var av Davids härkomst

• Han föddes av en jungfru

• Han levde enligt lagen

• Han hade bröder

• Han hade 12 lärjungar

• Han hade en bror som hette Jakob

• Han levde i fattigdom

• Han var mild och ödmjuk

• Han blev misshandlad av romarna

• Han var gudom

• Han undervisade om äktenskapet

• Han undervisade om att älska sin nästa

• Han talade om sin andra ankomst

• Han inrättade Herrens måltid

• Han levde ett syndfritt liv

• Han dog på korset

• Judarna dödade honom

• Han begravdes

• Han återuppstod

• Han sitter nu på Guds högra sida"

"Utöver dessa fakta är Paulus vittnesbörd om att han lämnade allt för att följa Kristus (det lärjunges riktiga test som beskrivs av Jesus (i Luk 14: 26-33). Paulus skriver: "Men det som var en vinning för mig, det har jag för Kristi skull räknat som en förlust. Ja, utan tvekan. Och jag räknar allt som förlust på grund av det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har alltsammans förlorat sitt värde, och jag räknar det som skräp, för att jag ska vinna Kristus, och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet som kommer av lagen, utan den som kommer genom Kristi tro, rättfärdigheten av Gud genom tron. "(Fil 3: 7–11)."

"Paulus förföljelse av församlingen

Paulus framträder först i Skriften som ett vittne till martyrdomen hos Stefanus: ”…och de släpade honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sin kläder vid fötterna på en ung man som hette Saulus."(Apg 7:58). Saulus samtyckte till att han dödades. (Apg 8: 1)

Paulus, fariséen, skulle omedelbart ha erkänt uttalandet som Stefanus gav före sin död: ”Se, jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” (Apg 7:56). Stefanus ord upprepar påståendet som Kristus framförde vid sin rättegång inför översteprästen (Mark 14:62). Precis som Jesu påstående resulterade i att han anklagades för hädelse, så skulle även dessa ord få ett mordiskt svar från fariséen Saulus mot Stefanus.

Dessutom är termen "Människosonen" fylld med betydelse. Det är sista gången termen används i Nya testamentet och det är den enda gången i evangelierna och Apostlagärningarna när det inte talas av Jesus. Det visar att Jesus är Messias, och det talar om Kristi position i sluttiderna som den kommande kungen. Den kombinerar också två stora messianska passager: Daniel 7: 13-14 och Psalm 110: 1. Daniel 7: 13-14 betonar den universella aspekten av Jesu styre; att han inte bara är en judisk härskare, utan också världens Frälsare. Psalm 110: 1 presenterar Messias som att vara vid Guds högra sida.
Alla dessa saker skulle ha förargat fariséen Saul, som vid den tiden inte hade den sanna kunskapen om Kristus. Men det skulle inte dröja länge innan Saulus fariséen skulle bli Paulus evangelisten för Kristus."

"Paulus omvändelse

I de tre versionerna av Pauls omvändelse (Apg 9: 1-9, 22: 6-11, 26: 9-20) finns det upprepade element som verkar vara centrala för hans uppdrag och uppdrag.
Först markerade det hans omvändelse till kristendomen; för det andra utgjorde det hans kall att vara en profet; och för det tredje tjänade det som hans uppdrag att vara apostel. Dessa tre punkter kan delas upp i följande, mer intima överväganden:
(1) Paulus valdes specifikt, avsattes och bereddes av Herren för det arbete som han skulle göra
(2) Paulus skickades som ett vittne till inte bara judarna utan också hedningarna
(3) Paulus evangeliska uppdrag skulle stöta på avslag och kräva lidande
(4) Paulus skulle ge ljus till människor som föddes in i mörker och som levde i mörkret
(5) Paulus skulle predika att omvändelse krävdes innan en persons inträde i den kristna tron
(6) Pauls vittne skulle grundas i rumtids-historia och baseras på hans Damaskusvägsupplevelse - vad han personligen sett och hört på en riktig plats som skulle vara känd för alla som bodde i Damaskus."

"Innan Gamaliels elev kom till en korrekt bedömning av den tjänst anförtrodd åt honom av Gud, om Jesus och Jesu död, måste en revolution äga rum i hans liv och tanke. Paulus skulle senare säga att han "greps" av Jesus (Fil 3:12) på vägen till Damaskus, en term som innebär att göra något till ens eget eller få kontroll över någon genom förföljande. I Apostlagärningarna 9 ser vi tydligt mirakel som visas i Paulus omvändelse, vars uppgift var att klargöra att Gud har kontroll och styr alla händelser, så att Paulus kommer att utföra vissa uppgifter som Gud har i åtanke, något som den tidigare Saul aldrig skulle göra och aldrig haft någon avsikt att göra.

Även om det finns många observationer som kan göras om Pauls Damaskusvägs-omvandling, finns det två viktiga punkter av intresse. Först är det faktum att Paulus liv skulle bli centrerad på Kristus efter hans erfarenhet. Efter sitt möte med Jesus hade Paulus förståelse av Messias revolutionerats, och det tog inte lång tid innan han utropade: ”Han är Guds Son” (Apg 9:20).

För det andra konstaterar vi att i Paulus omvändelse finns det inga positiva föregångare eller föregångshändelser som ledde honom från att vara en ivrig motståndare till en brinnande förespråkare av Kristus. En minut hade Paulus varit en fiende av Jesus, och nästa gång hade han blivit en fånge för Kristus som han en gång hade förföljt. Paulus säger: "Genom Guds nåd är jag vad jag är" (1 Kor 15:10), vilket indikerar att han förvandlades av Gud, blev verkligen andlig, och han var en som Kristus uppfyllde och var nu själv en bärare av Kristus.

"Paulus kärlek

Paul, den tidigare kalla aggressorn och legalisten, hade nu blivit en person som kunde skriva om nyckelattributet som bevittnades över allt annat i 1 Kor 13 - kärlek till Gud och de omgivande. Den som var ytterst utbildad i kunskap hade kommit till att säga att kunskap utan kärlek bara gör en arrogant, men kärleken uppbygger (1 Kor 8:1).

Apostlagärningarna och Paulus brev vittnar om en ömhet som hade kommit över aposteln för både den otroende världen och de inom kyrkan. När det gäller det sistnämnda, berättar han i sin avskedsadress till de efesiska troende i Apostlagärningarna 20: "Därför, vaka och tänk på att jag i tre år, natt och dag, inte har upphört att under tårar förmana var och en av er." (Apg 20:31). Han berättar för de galatiska troende att de är hans ”små barn” (Gal 4:19). Han påminner korintierna om att närhelst de upplever smärta så är han också sårad (2 Kor 11:29). Han talar om troende i Filippi som ”att ha dem i sitt hjärta” (Fil 1: 7). Han berättar för den tessaloniska kyrkan att han ”överflödar” av kärlek till dem (1 Tess 3:12) och visade det faktum genom att leva bland dem och hjälpa till att bygga upp en kristen gemenskap (jfr 1 Tess 1–2). Upprepade gånger under hela sina skrifter påminner Paulus sina troende läsare om hans omsorg och kärlek till dem.

Pauls inställning till otroende är också en omtänksam och djup oro, med det kanske tydligaste exemplet på detta var hans artikulering i brevet till romarna av sorg som han kände för sina med israeliter som inte hade trott på Kristus: "Jag säger sanningen i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete vittnar med mig i den Helige Ande, att jag har stor sorg och ständig smärta i mitt hjärta. För jag skulle önska att jag själv vore förbannad från Kristus för mina bröders skull, mina landsmän efter köttet.” (Rom. 9: 1-3).

Denna typ av ångest som Paulus hade för otroende var inte heller begränsad till hans egen nationalitet utan utvidgades också till icke-judar. Som bara ett exempel, när han gick in i Aten, gör texten i Apostlagärningarna 17:16 tydligt att Paulus både avvisade och var ”väldigt orolig” över den ogudaktiga situationen som staden befann sig i. Ändå brydde han sig djupt om Guds rättmätiga plats och människor som var inblandade i falsk dyrkan, och han började genast försöka engagera de hedniska otroende i samtal om evangeliet som hade anförtrotts honom (Apostlagärningarna 17: 17-34). Och kärnan i hans budskap var Jesus."

"Paulus fiender

Paulus läror och förkunnelse om Jesus var inte populära. Om framgången för ett evangelisk uppdrag skulle mätas med mängden opposition, skulle hans uppdrag betraktas som ett katastrofalt misslyckande. Detta skulle vara i överensstämmelse med Kristi uttalande till Ananias: "Och jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull." (Apg 9:16). Bara Apostlagärningarna vittnar om mer än 20 olika avsnitt av avslag och motstånd mot Paulus frälsningsbudskap. Vi borde också ta på allvar litan om opposition och avslag som Paulus fastställer i 2 Kor 11: 23-27. I själva verket är sådan fientlighet och avvisande förväntas, med tanke på hans publik. En korsfäst befriare var för grekerna en absurd motsägelse i termer, precis som en korsfäst Messias var en bit av skandalös hädelse.

Pauluss fiender omfattade en treenighet. Först var det de andliga fienderna som anges i hans skrifter att han var akut medveten om (t.ex. 1 Tess 2:18). Därefter fanns hans redan nämnda initiala målgrupp för både judar och hedningar, av vilka många skulle misshandla och avfärda honom. Till sist kom den som, det kan hävdas, kanske orsakade honom den mesta sorgen - den tidiga kyrkan själv.

Det faktum att Paulus sågs som konstig och tvivelaktig, inte bara av andra judar utan också av ett antal andra judiska kristna, var utan tvekan skadligt för honom. Det skulle vara en sak för Paulus myndighet och äkthet att utmanas utanför Kristi kropp, men inuti fanns en annan fiende som han var tvungen att brottas med. Första Korintierna 9: 1-3 är ett exempel: Paulus insisterar för kyrkan att han fick i uppdrag av Kristus (andra inkluderar Rom 1: 5; 1 Kor 1: 1-2; 2 Kor 1: 1; Gal 1: 1). Vissa tror till och med att 2 Korintierbrev 11:26 antyder att det fanns en plan för att mörda Paul; en komplott bildad av andra kristna.

En sådan kombinerad opposition - förlorad mänsklighet, andliga motståndare och misstroende bröder - måste säkert ha fått aposteln att förtvivla ibland, med bevis i sina skrifter att han utförde sin missionär med utsikterna för martyrdöme inför hans ögon (Fil 2:17 ), vilket i slutändan visade sig vara sant. Paulus blev halshuggen, säger traditionen, under förföljelsen av Nero nära den tredje milstolpen på Ostian Way. Konstantin byggde en liten basilika till Paulus ära av 324 e.Kr., som upptäcktes 1835 under utgrävningar före uppförandet av den nuvarande basilikan. På ett av golven hittades inskriptionen PAVLO APOSTOLO MART - "Till Paulus, apostel och martyr"."

"Avslutande tankar om Paul

Så var Paul äkta? Bevis från historien och från hans egna skrifter förklarar att han var det. Paulus vändning på 180 grader från hans fariseiska liv bestrids inte av någon lärd historiker, varken sekulär eller kristen. Den enda frågan är: vad förorsakade hans helomvändning?
Vad skulle leda till att en mycket lärd judisk farisé plötsligt omfamnade själva rörelsen som han våldsamt motsatte sig och var så engagerad i att han skulle dö i en martyrdöd?

Svaret finns i Pauls skrifter och Apostlagärningarna. I Galaterna sammanfattar Paulus sin berättelse på detta sätt:

”Ni har ju hört om mitt liv förut i judendomen, att jag då oerhört mycket förföljde Guds församling och försökte utrota den. Och jag gick längre i judendomen än många jämnåriga i mitt folk och ivrade ännu mer än de för mina fäders traditioner. Men då det behagade Gud, som från min moders liv avskilde mig och kallade mig genom sin nåd, att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna, rådgjorde jag inte genast med kött och blod, inte heller for jag upp till Jerusalem till dem som var apostlar före mig, utan jag for bort till Arabien och vände sedan tillbaka till Damaskus. Sedan, efter tre år, for jag upp till Jerusalem för att lära känna Petrus, och jag stannade hos honom i femton dagar. Men någon annan av apostlarna såg jag inte, utom Jakob, Herrens bror. Vad jag nu skriver till er, det är inför Gud, jag ljuger inte. Därefter kom jag till trakterna av Syrien och Cilicien. Men jag var personligen okänd för de kristna församlingarna i Judeen. Och det enda de hörde var att han som förut förföljde oss, nu predikar evangelium om den tro som han tidigare försökte utrota. Och de prisade Gud för min skull."(Gal 1: 13–24)."

”Av deras frukt ska ni känna dem.” (Matt 7:16) och aposteln Paulus frukter lämnar inga tvivel om att han verkligen var verklig."

https://www.gotquestions.org/apostle-Paul-false-prophet.html

Ny-judaismen tränger fram