Gratis iPhone och Android mobilappar
Registrera dig här

Forum >> Religion och tro >> Debatt


Öppna profilen till Ljus och salt

Jesus dog andligen och var i helvetet = JDS-läran = villolära

Att Jesus dog andligen på korset och var i helvetet, och blev helt övergiven av Fadern på korset, är en utbredd tro.

Att Jesus gick ner i helvetet för att han blev helt gjord till både synd och syndare, är också en utbredd tro.


Jag ska visa att denna tro är obiblisk och att den finns som olika varianter av JDS-läran. 

Det blir både massor av bibelställen, fakta från teologer och webbsidor, ifrågasättande av olika läror, och egna utläggningar och frågeställningar.


Det handlar om vem Jesus är, och hur han dog och försonade vår synd. 
Visar sida 1 av 9 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista
Öppna profilen till Ljus och salt

JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.

Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är "nederstigen till dödsriket", men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.

Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.

Uppfattningen hänger samman med en grekisk syn på människan som en ande som har en själ och bor i en kropp, detta i kontrast till en judisk syn som har en mer holistisk och enhetlig syn där människans olika delar är ett. (Det är därför uppståndelsen på den yttersta dagen av tradition tänks som fysisk.) En annan tanke som ofta återfinns i tankesystemet kring JDS-läran är att Jesus i sin kroppsliga död också tagit på sig alla mänsklighetens sjukdomar (grundas på bibelordet Jesaja 53:4. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig) Därför finns också föreställningen hos vissa kristna att sjukdom är ett tecken på bristande tro.

Dessa tankar har störst utbredning inom svensk och amerikansk trosrörelse. En majoritet av alla andra kristna grupperingar tar avstånd både från idén att sjukdom är ett tecken på bristande tro, liksom från JDS-läran i dess helhet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/JDS-l%C3%A4ran<

Öppna profilen till Ljus och salt

Går man djupare in på teologin bakom denna lära, finner man att den har sin grund i ett katolskt kyrkokoncilium i Kalcedon 451. Där fastslogs att Jesus när han blev människa, blev människa till ande kropp och själ, och att alla tre "delarna" måste dö för att människans synd skulle kunna försonas.

Med det synsättet, som alltså är en variant av JDS, är det inte Gud Sonen som dör på korset, utan Jesu människoande, och hans kropp och själ.

Men då hamnar man i en annan villfarelse i stället, och det är att man får två "söner" - en gudomlig och en mänsklig.


Öppna profilen till Ljus och salt

Bekännelsen av Chalcedon ger ett tydligt uttalande om Kristi två naturer, mänskliga och gudomliga:

Vi följer sedan de heliga fäderna, alla med ett samtycke, och lär människor att bekänna en och samma Son, vår Herre Jesus Kristus, samma perfekt i Gudom och också perfekt i mänsklighet; verkligen Gud och verkligen människa, av en rimlig [rationell] själ och kropp; konsubstantiellt [co-essentiellt] med Fadern enligt Gudomen, och konsubstantiellt med oss ??enligt mänsklighet; i alla saker som vi, utan synd; född av Fadern före alla åldrar enligt Gudomen, och under dessa senare dagar, för oss och för vår frälsning, född av jungfruliga Maria, Guds moder, enligt mannen. en och samma Kristus, Son, Herre, enbart född, att erkännas i två naturer, okonfusionerat, oföränderligt, odelbart, oskiljaktigt - i duabus naturis inconfuse, immutabiliter, indivise, inseparabiliter) skillnaden mellan naturer som inte på något sätt tas bort för att bevara egenskapen för varje, utan att betrakta av förening, en person (prosopon) och en uppehälle (hypostas), inte delad eller delad i två personer, utan en och samma Son, och bara född Gud, Ordet, Herren Jesus Kristus; som profeterna från början [har förklarat] om honom, och Herren Jesus Kristus själv har lärt oss, och de heliga fädernas trosbekännelse har överlämnat oss.


https://en.wikipedia.org/wiki/Council_of_Chalcedon


Öppna profilen till Ljus och salt
Luther och The Council of Chalcedon

Saxade utdrag från texten.
Hela kan läsas här: https://lutherantheology.wordpress.com/2012/02/26/some-remarks-on-lutheran-christology/


I linje med den chalcedoniska traditionen skiljer Luther begreppsmässigt mellan de två naturerna, betecknade med abstrakta termer, gudomlighet och mänsklighet. Men han inser också att den semantiska logiken, som styr användningen av dessa termer, kan vara lika mycket hinder som den är till hjälp. Han skriver: ”förnuftet vill vara smart här och inte tolerera att Gud ska dö eller ha några mänskliga egenskaper, även om det är vant till att tro som Nestorius, att Kristus [endast på ett sätt att tala] är Gud.”

Han attackerar Aristoteles för att ha gjort oberäkningsbar skada på teologin. Som Anna Vind hävdar i sin kommentar till Luthers uttalande, ”Kristus är ... synd för oss metaforiskt” (LW 32: 200), erbjuder metaforiskt språk, med dess förmåga att tilldela nya betydelser, till Luther ett sätt att undgå de semantiska gränserna logik och uppnå mer tydlighet i uttrycket.
Men Luther bryter med de retoriska principerna som går tillbaka till den romerska antiken när han avvisar att likhet är grunden för metafor och när han hävdar att metafor inte bara innebär en verbal överföring utan ett faktiskt translatio rerum. Detta gör metaforiskt tal närmare verkligheten än icke-metaforiskt tal, förkrossat eftersom det senare är av dess interna logik. Det gör också metaforiskt språk till Guds befogenhet, som genom sitt ord talar (ny och oväntad) verklighet till vara: Gud blev en människa, mer än så, synd för oss.

Även om Luther ofta har anklagats för docetism eller monofysitism, och även om många av hans efterträdare var ovilliga att omfamna några av hans kristologiska insikter, konstruerar Luther sin kristologi inom en grundläggande chalcedonisk ram av att Kristus var en person i två naturer. I själva verket upprätthåller han konsekvent den soteriologiska inriktningen i den Chalcedoniska definitionen, vilket leder honom dit Chalcedon i slutändan misslyckades med att gå och där efter-Chalcedoniska reflektionen bara vågade våga. 

Luther fortsätter: ”Snarare slår vi samman de två distinkta naturerna till en enda person och säger: Gud är människa och människan är Gud. ... Men om verken är uppdelade och separerade, måste personen också separeras, eftersom allt görande och lidande inte tillskrivs naturen utan till personer. ... Därför betraktar vi vår Herre Kristus som Gud och människan i en person, "varken förvirrar naturen eller delar personen" (LW 37: 212-3).

Öppna profilen till Tillsammans

JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.

Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är "nederstigen till dödsriket", men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.

Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.

Uppfattningen hänger samman med en grekisk syn på människan som en ande som har en själ och bor i en kropp, detta i kontrast till en judisk syn som har en mer holistisk och enhetlig syn där människans olika delar är ett. (Det är därför uppståndelsen på den yttersta dagen av tradition tänks som fysisk.) En annan tanke som ofta återfinns i tankesystemet kring JDS-läran är att Jesus i sin kroppsliga död också tagit på sig alla mänsklighetens sjukdomar (grundas på bibelordet Jesaja 53:4. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig) Därför finns också föreställningen hos vissa kristna att sjukdom är ett tecken på bristande tro.

Dessa tankar har störst utbredning inom svensk och amerikansk trosrörelse. En majoritet av alla andra kristna grupperingar tar avstånd både från idén att sjukdom är ett tecken på bristande tro, liksom från JDS-läran i dess helhet.


Bra du fortsätter

Öppna profilen till Ljus och salt
Nu hoppar jag direkt över till de mörkaste delarna av JDS-läran.


Börjar med några bibelord först, för att ha rätt fokus:


"Men nu har ni, som en gång var långt borta, i Kristus Jesus kommit nära genom Kristi blod. För han är vår frid. Han har gjort de båda till ett och har brutit ner skiljemuren, då han i sitt kött tog bort fiendeskapen, nämligen lagen med dess bud och föreskrifter, för att han av de två skulle i sig själv skapa en ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en kropp genom korset, sedan han genom det hade dödat fiendeskapen." Ef. 2:13-16


"Först sa han: Offer och gåvor, brännoffer och offer för synder begärde du inte, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen. Därefter sa han: Se, jag kommer för att göra din vilja, o Gud. Han tar bort det första för att insätta det andra. Genom denna vilja har vi blivit helgade genom Jesu Kristi kropps offer en gång för alla." Hebr. 10:8-10


"Och när Jesus hade ropat med hög röst, sa han: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande, och när han hade sagt detta gav han upp andan." Luk. 23:46


"....och ni dödade Livets Furste, som Gud har uppväckt från de döda." Apg. 3:15


Öppna profilen till Ljus och salt
Vad hände när Jesus korsfästes? - JDS-läran och Bibeln


- Teologi enligt Kenyon https://solascriptura.se/?page_id=1624

- Blodsoffret till försoning https://solascriptura.se/?page_id=1627

- Påståendet om en andlig död https://solascriptura.se/?page_id=1629

- Den sataniska naturen https://solascriptura.se/?page_id=1631

- Frälsning i helvetet? https://solascriptura.se/?page_id=1633

- Jesus - den första pånyttfödda människan? https://solascriptura.se/?page_id=1635

- Människan görs till gud https://solascriptura.se/?page_id=1637

- Trosrörelsen historiska rötter https://solascriptura.se/?page_id=1640

- Man hotar med GUds dom https://solascriptura.se/?page_id=1642




Jag visar några inlägg med utdrag från sidorna.
Öppna profilen till Ljus och salt

Jesus talade ofta om sin förestående kroppsliga död, men Han nämnde aldrig något om en andlig död (Mark. 9:31).

Jesus själv sade till oss att vi skulle ta del av Hans kropp och blod, dessa är bägge fysiska ting och inte andliga (Luk. 22:19, 20; 1 Kor. 11: 24-26). I 1 Kor. 11 läser vi att genom att ta del av Kristi kropp och blod så förkunnar vi Hans död tills Han kommer åter. Här ser vi att det bara talas om en död och inte om två. Detta skriftställe talar om Hans fysiska död. Det är genom denna död vi ska komma ihåg Honom. Han led bara den kroppsliga döden på korset och det är endast denna död Han var lydig till (Fil. 2:8).

När vi tänker på läran om Jesu andliga död så är det intressant att se, att det inte finns någonting som symboliserar denna död i Herrens måltid. Brödet symboliserar Kristi kropp och Vinet symboliserar Hans blod. Dessa bägge är tydliga påminnelser om Kristi kroppsliga död. (1 Kor. 10:16; Hebr. 10: 19-20). Vi finner ingenting i Herrens måltid som skulle symbolisera Kristi andliga död av den enkla anledningen att vår Herre inte dog andligen. Jesus talade i Joh. 15:13 om att lägga ned sitt liv, inte om att lägga ned sin ande.

I Joh. 6:51 beskriver Jesus sig själv som… “Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd, som jag skall giva, är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.” Detta är Bibelns Jesus som talar! Han talar inte om att ge sin ande vilket Trosrörelsens jesus gör. Han talar om att ge sitt kött för att världen ska få liv. Det grekiska ordet för kött betecknar kroppen, i motsats till själen eller anden.

Här följer bara några av de ställen som återfinns i Skriften som bevisar att Jesus dog en rent fysisk död på korset: Joh. 2: 19-21; Ef. 2:15; Kol. 1:22; Hebr. 10:10; 1 Petr. 2:24; 3:18; 4:1.

 
Öppna profilen till Ljus och salt

Kenneth. E. Hagin tror att “andlig död betyder mer än att vara skild ifrån Gud. Det innebär också att ha satans natur….Jesus smakade döden, den andliga döden – för varenda människa.”  Hagin skriver också “…när vi mottager det eviga livet innebär det att vi får Guds natur i oss, den andliga döden innebär att vi har satans natur.”

För att på rätt sätt förstå innebörden av 2 Kor. 5:21 behöver vi ta en titt på vad ordet synd betyder i detta sammanhang. Denna vers är ju central i Trosrörelsens lära om att Kristus tog på sig satans n Trosrörelsen använder 2 Kor. 5:21 för att bevisa att Jesus verkligen blev till synd på korset och genom detta iklädde Han sig satans natur. “Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.” Det Hagin inte verkar inse är, att om Jesus hade iklätt sig satans natur hade Han också behövt en Frälsare. Hebreerbrevet 1:3 säger bl a detta: “…sedan HAN hade utfört en rening från synderna…”. Hur skulle Han ha kunnat detta ifall Han själv bokstavligen blivit till synd? (se Hebr. 9:14).

Enligt Rom. 8:3 sände Fadern Jesus i syndig kötts gestalt, såsom en människa men utan synd. Han hade den mänskliga naturen förutan all dess syndfullhet. Albert Barnes kommenterar detta: “Försoningsoffret kom liksom i syndig kötts gestalt, så att Han kunde bemöta synden på dess område för att förgöra det.” 

För att på rätt sätt förstå innebörden av 2 Kor. 5:21 behöver vi ta en titt på vad ordet synd betyder i detta sammanhang. Denna vers är ju central i Trosrörelsens lära om att Kristus tog på sig satans natur. Hank Hanegraaff hjälper oss med detta:

“…lärda män är eniga om att ordet synd i denna vers har en abstrakt betydelse. De är så gott som helt enade om att frasen ‘gjort till synd’ är en metonym (ett ord eller en fras som står istället för ett annat ord eller fras som hör ihop med ämnet) för ‘Kristus tog straffet på sig för vår synd’. Utredare T. J. Crawford hävdar att det inte finns några tvivel om att uttrycket är metonymt, eftersom det är en omöjlighet att Kristus eller någon annan person bokstavligen kan bli till synd.” 
Öppna profilen till Ljus och salt

Versen lär oss att Kristus blev bemött som om Han var en syndare. Precis som med lammet under det Gamla Förbundet så var synden tillräknad Kristus. Enligt Jes. 53: 4, 5 blev människans syndaskuld lagd på Kristus. Vår synd blev tillräknad Kristus och Hans rättfärdighet fick vi räkna oss tillgodo. Det levitiska begreppet om både ställföreträdandet och tillräknandet hjälper oss att bättre förstå den verkliga betydelsen av 2 Kor. 5:21. Anledningen till att Gud hade behag till Kristi offer var för att det var utan fläck, d v s utan synd. Den framstående kommentatorn Phillip E. Hughes skriver: “Men Gud gjorde Honom till synd. Med det menas att Gud Fader gjorde sin oskyldige Son till föremål för sin vrede och dom, istället för oss . Resultatet av detta är att i Kristus på korset är världens synd dömd och borttagen. I denna sanning vilar hela rättfärdiggörelsens logik…Han slutar inte att vara rättfärdig för en enda minut, gjorde Han det så vore hela det radikala utbytandet – den rättfärdige för de orättfärdiga, 1 Petr. 3:18 – där vår synd är överförd på Honom och Hans rättfärdighet är överförd till oss, inte mer än en hallucination eller fantasi.” 

Gud bemötte Kristus som om Han var en syndare. På samma sätt bemöter Gud alla kristna, som om de aldrig har syndat. Om nu Kristus bokstavligen blivit synd, så hade Hans offer varit oacceptabelt inför Gud. Den engelska bibelöversättningen New International Version har en fotnot till 2 Kor. 5:21 där det står ‘eller blev ett syndoffer’. Michael Moriarty ger oss en ännu djupare insikt i ordet synd här:

“Den hebreiska termen för ‘synd’ och ‘syndoffer’ är en och densamma. Den hebreiska termen ‘hatt’t kan översättas med antingen ‘synd’ eller ‘syndoffer’ beroende på vilket sammanhang det står i. När hatt’t användes med syfte på det gammaltestamentliga djursubstituten (vilka fortsatte att vara heliga efter sin död) tolkade det judiska folket ordets betydelse som ‘syndoffer’. Detta gäller även den grekiska termen för synd – harmartia – i 2 Kor. 5:21. Aposteln Paulus, som var hebré ut i fingertopparna, hade helt klart syndoffer i tanken och inte bokstavlig synd, när han skrev detta….Syndoffret i det Gamla Testamentet förebildade inte något som blev till synd vid sin död som Hagin och andra karismatiker påstår att Kristus blev. Det var en förebild för judarna om ett felfritt offer för synden. Jesus blev inte ohelgad på korset. Han var ett heligt syndoffer som “utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, Gud till en välbehaglig lukt.” ( Ef. 5:2). 
Visar sida 1 av 9 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista