Forum > Religion och tro > Diskussion

JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.

Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är "nederstigen till dödsriket", men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.

Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.

Uppfattningen hänger samman med en grekisk syn på människan som en ande som har en själ och bor i en kropp, detta i kontrast till en judisk syn som har en mer holistisk och enhetlig syn där människans olika delar är ett. (Det är därför uppståndelsen på den yttersta dagen av tradition tänks som fysisk.) En annan tanke som ofta återfinns i tankesystemet kring JDS-läran är att Jesus i sin kroppsliga död också tagit på sig alla mänsklighetens sjukdomar (grundas på bibelordet Jesaja 53:4. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig) Därför finns också föreställningen hos vissa kristna att sjukdom är ett tecken på bristande tro.

Dessa tankar har störst utbredning inom svensk och amerikansk trosrörelse. En majoritet av alla andra kristna grupperingar tar avstånd både från idén att sjukdom är ett tecken på bristande tro, liksom från JDS-läran i dess helhet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/JDS-l%C3%A4ran<

Går man djupare in på teologin bakom denna lära, finner man att den har sin grund i ett katolskt kyrkokoncilium i Kalcedon 451. Där fastslogs att Jesus när han blev människa, blev människa till ande kropp och själ, och att alla tre "delarna" måste dö för att människans synd skulle kunna försonas.

Med det synsättet, som alltså är en variant av JDS, är det inte Gud Sonen som dör på korset, utan Jesu människoande, och hans kropp och själ.

Men då hamnar man i en annan villfarelse i stället, och det är att man får två "söner" - en gudomlig och en mänsklig.

Bekännelsen av Chalcedon ger ett tydligt uttalande om Kristi två naturer, mänskliga och gudomliga:

Vi följer sedan de heliga fäderna, alla med ett samtycke, och lär människor att bekänna en och samma Son, vår Herre Jesus Kristus, samma perfekt i Gudom och också perfekt i mänsklighet; verkligen Gud och verkligen människa, av en rimlig [rationell] själ och kropp; konsubstantiellt [co-essentiellt] med Fadern enligt Gudomen, och konsubstantiellt med oss??enligt mänsklighet; i alla saker som vi, utan synd; född av Fadern före alla åldrar enligt Gudomen, och under dessa senare dagar, för oss och för vår frälsning, född av jungfruliga Maria, Guds moder, enligt mannen. en och samma Kristus, Son, Herre, enbart född, att erkännas i två naturer, okonfusionerat, oföränderligt, odelbart, oskiljaktigt - i duabus naturis inconfuse, immutabiliter, indivise, inseparabiliter) skillnaden mellan naturer som inte på något sätt tas bort för att bevara egenskapen för varje, utan att betrakta av förening, en person (prosopon) och en uppehälle (hypostas), inte delad eller delad i två personer, utan en och samma Son, och bara född Gud, Ordet, Herren Jesus Kristus; som profeterna från början [har förklarat] om honom, och Herren Jesus Kristus själv har lärt oss, och de heliga fädernas trosbekännelse har överlämnat oss.

Luther fortsätter: ”Snarare slår vi samman de två distinkta naturerna till en enda person och säger: Gud är människa och människan är Gud.... Men om verken är uppdelade och separerade, måste personen också separeras, eftersom allt görande och lidande inte tillskrivs naturen utan till personer.... Därför betraktar vi vår Herre Kristus som Gud och människan i en person, "varken förvirrar naturen eller delar personen" (LW 37: 212-3).

JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.

Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är "nederstigen till dödsriket", men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.

Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.

Uppfattningen hänger samman med en grekisk syn på människan som en ande som har en själ och bor i en kropp, detta i kontrast till en judisk syn som har en mer holistisk och enhetlig syn där människans olika delar är ett. (Det är därför uppståndelsen på den yttersta dagen av tradition tänks som fysisk.) En annan tanke som ofta återfinns i tankesystemet kring JDS-läran är att Jesus i sin kroppsliga död också tagit på sig alla mänsklighetens sjukdomar (grundas på bibelordet Jesaja 53:4. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig) Därför finns också föreställningen hos vissa kristna att sjukdom är ett tecken på bristande tro.

Dessa tankar har störst utbredning inom svensk och amerikansk trosrörelse. En majoritet av alla andra kristna grupperingar tar avstånd både från idén att sjukdom är ett tecken på bristande tro, liksom från JDS-läran i dess helhet.

Bra du fortsätter

JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.

Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är "nederstigen till dödsriket", men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.

Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.

Uppfattningen hänger samman med en grekisk syn på människan som en ande som har en själ och bor i en kropp, detta i kontrast till en judisk syn som har en mer holistisk och enhetlig syn där människans olika delar är ett. (Det är därför uppståndelsen på den yttersta dagen av tradition tänks som fysisk.) En annan tanke som ofta återfinns i tankesystemet kring JDS-läran är att Jesus i sin kroppsliga död också tagit på sig alla mänsklighetens sjukdomar (grundas på bibelordet Jesaja 53:4. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig) Därför finns också föreställningen hos vissa kristna att sjukdom är ett tecken på bristande tro.

Dessa tankar har störst utbredning inom svensk och amerikansk trosrörelse. En majoritet av alla andra kristna grupperingar tar avstånd både från idén att sjukdom är ett tecken på bristande tro, liksom från JDS-läran i dess helhet.

https://sv

JDS-läran (initialism av engelskans Jesus Died Spiritually) är inom protestantisk kristen teologi uppfattningen att Jesus Kristus även dog andligen på korset, och inte enbart kroppsligen.

Den apostoliska trosbekännelsen uttalar att Jesus är "nederstigen till dödsriket", men denna fras har tolkats på olika sätt. JDS-läran formulerades ursprungligen av den amerikanske förkunnaren E.W. Kenyon (1867-1948) och fördes fram inom den amerikanska Trosrörelsen. Till Sverige kom den när Livets Ords Förlag gav ut en svensk översättning av trosrörelsepredikanten Kenneth Hagins bok Namnet Jesus, och läran var mycket omdiskuterad i den teologiska debatten på 1980-talet, då snart sagt alla utanför Trosrörelsen tog avstånd från den. Debatten kan ses som en parallell till den stora försoningsstriden kring Paul Peter Waldenström ett århundrade tidigare. På senare tid har även Ulf Ekman tagit avstånd från JDS-läran.

Läran går ut på att Jesus vid sin korsfästelse tog på sig inte bara ett straff för mänsklighetens synder, utan mänsklighetens synder som sådana, alltså att han dog syndig alltigenom. Det var inte bara hans kropp som dog, utan också hans ande. Därför upphörde han att vara en del av Treenigheten och kom till helvetet, där han plågades av Satan i tre nätter, tills hans ande föddes på nytt och han kunde besegra Satan och uppstå från de döda. Därmed blev inte försoningen slutförd på korset, utan först i helvetet, och under tiden däremellan var inte Jesus god utan ond, inte Gud utan tvärtom hade del i Satans natur.

Uppfattningen hänger samman med en grekisk syn på människan som en ande som har en själ och bor i en kropp, detta i kontrast till en judisk syn som har en mer holistisk och enhetlig syn där människans olika delar är ett. (Det är därför uppståndelsen på den yttersta dagen av tradition tänks som fysisk.) En annan tanke som ofta återfinns i tankesystemet kring JDS-läran är att Jesus i sin kroppsliga död också tagit på sig alla mänsklighetens sjukdomar (grundas på bibelordet Jesaja 53:4. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig) Därför finns också föreställningen hos vissa kristna att sjukdom är ett tecken på bristande tro.

Dessa tankar har störst utbredning inom svensk och amerikansk trosrörelse. En majoritet av alla andra kristna grupperingar tar avstånd både från idén att sjukdom är ett tecken på bristande tro, liksom från JDS-läran i dess helhet.

Bra du fortsätter

Jesus talade ofta om sin förestående kroppsliga död, men Han nämnde aldrig något om en andlig död (Mark. 9:31).

Jesus själv sade till oss att vi skulle ta del av Hans kropp och blod, dessa är bägge fysiska ting och inte andliga (Luk. 22:19, 20; 1 Kor. 11: 24-26). I 1 Kor. 11 läser vi att genom att ta del av Kristi kropp och blod så förkunnar vi Hans död tills Han kommer åter. Här ser vi att det bara talas om en död och inte om två. Detta skriftställe talar om Hans fysiska död. Det är genom denna död vi ska komma ihåg Honom. Han led bara den kroppsliga döden på korset och det är endast denna död Han var lydig till (Fil. 2:8).

När vi tänker på läran om Jesu andliga död så är det intressant att se, att det inte finns någonting som symboliserar denna död i Herrens måltid. Brödet symboliserar Kristi kropp och Vinet symboliserar Hans blod. Dessa bägge är tydliga påminnelser om Kristi kroppsliga död. (1 Kor. 10:16; Hebr. 10: 19-20). Vi finner ingenting i Herrens måltid som skulle symbolisera Kristi andliga död av den enkla anledningen att vår Herre inte dog andligen. Jesus talade i Joh. 15:13 om att lägga ned sitt liv, inte om att lägga ned sin ande.

I Joh. 6:51 beskriver Jesus sig själv som… “Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd, som jag skall giva, är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.” Detta är Bibelns Jesus som talar! Han talar inte om att ge sin ande vilket Trosrörelsens jesus gör. Han talar om att ge sitt kött för att världen ska få liv. Det grekiska ordet för kött betecknar kroppen, i motsats till själen eller anden.

Här följer bara några av de ställen som återfinns i Skriften som bevisar att Jesus dog en rent fysisk död på korset: Joh. 2: 19-21; Ef. 2:15; Kol. 1:22; Hebr. 10:10; 1 Petr. 2:24; 3:18; 4:1.