Här är en betraktelse för 7 september ur Johann Arndts (1555-1621) ’Andlig Skattkammare’, upplaga från år 1900. Han var luthersk teolog och kallades för reformationens reformator.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det att jag icke skall synda emot dig.
Dessa ord vilja säga: jag bär ditt ord inlagdt och gömdt uti mitt hjerta såsom en klenod och en skatt, och det skall bevara mig, att jag icke syndar. Den helige Ande gör nämligen våra hjertan till skattkamrar för det gudomliga ordet. Vill du nu veta, du yngling, du jungfru, ja, hvem du vara må, hvartill Gud har gifvit dig ett förnuftigt hjerta, en öm känsla, ett skönt minne, ja härliga själskrafter och godt förstånd, så vet att Gud har gifvit dig derför, att det må vara en skattkammare, hvari du skall nedlägga din högsta klenod, nämligen Guds ord. Men en dåres hjerta är såsom ett kärl, det der läcker och kan ingen lära behålla, Syr. 21 v 17. Hvad af Guds ord du insamlar i din själ och der behåller, det är din skatt och din bästa del, hvilken icke skall ifrån dig tagas, Luc. 10 v. 42. Allt annat tager döden ifrån oss. Vi behålla endast det, som vi medföra ut ur världen i våra själar; hvad den helige Ande har inskrifvit i din själ, det skall döden icke taga ifrån dig. Är icke detta en härlig nytta? Så skall du också i detta lifvet hafva den nytta deraf, att Guds ord uti hjertat bevarar dig, att du icke syndar.
O du, Guds helge Ande, kom, Slit sönder satans snara. Det ord, vi fått av Herranom, Uti vår själ bevara.