Här är en betraktelse för 7 september ur Johann Arndts (1555-1621) ’Andlig Skattkammare’, upplaga från år 1900. Han var luthersk teolog och kallades för reformationens reformator.

Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det att jag icke skall synda emot dig.

Dessa ord vilja säga: jag bär ditt ord inlagdt och gömdt uti mitt hjerta såsom en klenod och en skatt, och det skall bevara mig, att jag icke syndar. Den helige Ande gör nämligen våra hjertan till skattkamrar för det gudomliga ordet. Vill du nu veta, du yngling, du jungfru, ja, hvem du vara må, hvartill Gud har gifvit dig ett förnuftigt hjerta, en öm känsla, ett skönt minne, ja härliga själskrafter och godt förstånd, så vet att Gud har gifvit dig derför, att det må vara en skattkammare, hvari du skall nedlägga din högsta klenod, nämligen Guds ord. Men en dåres hjerta är såsom ett kärl, det der läcker och kan ingen lära behålla, Syr. 21 v 17. Hvad af Guds ord du insamlar i din själ och der behåller, det är din skatt och din bästa del, hvilken icke skall ifrån dig tagas, Luc. 10 v. 42. Allt annat tager döden ifrån oss. Vi behålla endast det, som vi medföra ut ur världen i våra själar; hvad den helige Ande har inskrifvit i din själ, det skall döden icke taga ifrån dig. Är icke detta en härlig nytta? Så skall du också i detta lifvet hafva den nytta deraf, att Guds ord uti hjertat bevarar dig, att du icke syndar.

O du, Guds helge Ande, kom, Slit sönder satans snara. Det ord, vi fått av Herranom, Uti vår själ bevara.

Hvi hafver du öfvergifvit mig?

Dessa ord böra gå oss djupt till hjertat. Ty hvad det är att vara öfvergiven af Gud, det kan ingen mensklig tunga uttala. Det är helvetets största pina, ångest och qval; det är intet annat än att Gud till känslan och åtnjutandet undandrager och bortvänder all sin nåd och barmhertighet. Detta straff har Guds Son fått utstå icke blott för en eller för några menniskor, utan för hela verldens synder. Vi hade förtjenat att Gud öfvergifvit oss, eftersom Adam och med honom vi alle genom synden öfvergivit Gud. Derför har Guds Son fått påtaga sig detta svåra lidande för allas synder; ty han har lidit det fullkomliga straffet för alla menniskors synder; näpsten ligger på honom, på det att vi må frid hafva, Es 53 v. 5. Du skall låta honom en liten tid af Gud öfvergiven varda, Ps 88 v. 6. För den skull kan Gud aldrig öfvergifva eller taga sin nåd ifrån någon troende christen, ty Christus har afvändt det från oss, i det han varit öfvergiven. När Zion säger: Herren hafver öfvergivit mig; Herren hafver förgätit mig, så svarar Herren: månne ock en qvinna kunna förgäta sitt barn, så att hon icke förbarmar sig öfver sitt lifs son? Och om hon än kunde förgäta honom, så vill jag dock icke förgäta dig. Si uppå händerna hafver jag upptecknat dig, Es. V. 14, 15.

Du dig hafver sänkt i nöden, Lidit allt med tålamod, Smakat ock den bittra döden Och för mig gjort saken god.