Dispensationalismens grundläggande tidslinje handlar om att hela mänsklighetens historia är uppdelad i perioder/tidsåldrar av Gud, där han handlar med människorna på olika sätt. Och mänskligheten är alltid uppdelad mellan det judiska folket och alla ickejudiska folk.

Perioderna i det typiska dispensationalistprogrammet är dessa:

- Oskuldens tid - Adam under prövning före fallet. Slutar med utvisning från Edens trädgård. Vissa hänvisar till denna period som Adamsperioden eller perioden från Adams förbund eller Adams lag.

- Samvete - från fallet till den stora översvämningen. Slutar med den världsomspännande översvämningen.

- Mänsklig regering - Efter den stora översvämningen ansvarar mänskligheten för att införa dödsstraffet. Slutar med dispersionen vid Babeltornet. Vissa använder termen Noahide-lagen med hänvisning till denna dispensationsperiod.

- Löfte - Från Abraham till Moses. Avslutar med vägran att komma in i Kanaan och 40 års otro i öknen. Vissa använder sig av termerna Abrahams lag eller Abrahams förbund med hänvisning till denna dispensationsperiod.

- Lag - Från Moses till korsfästelsen av Jesus Kristus. Slutar med Israels skingring och utbredning år 70. Vissa använder termen mosaisk lag i hänvisning till denna dispensationsperiod.

- Nåden - Från korset till kyrkans uppryckelsen. Uppryckelsen följs av Guds vrede med den stora trängningen. Vissa använder termen nådens ålder eller kyrkans ålder för denna period.

- Tusenårsriket - Ett 1000-årigt rike där Kristus härskar på jorden, tillsammans med alla heliga, centrerad i Jerusalem. Slutar med det sista upproret från Satan och med Guds dom.

Från: https://en.wikipedia.org/wiki/Dispensationalism

4.   Israels frälsning – Precis innan Jesus återkommer eller när han återkommer, så infrias löftena om att hela Israel ska bli frälst. Frälsningen sker genom att tro på Messias, men allas ögon ska öppnas och Guds beskydd för judarna visar sig i nationens frälsning. 

5.  Tusenårsriket – Jesus återkommer till jorden med alla kristna med sig, och han sätter sina fötter på Oljeberget. Satan binds i 1000 år. Alla kristna har uppstått till oförgänglighet vid uppryckelsen och de lever nu tillsammans med jordens överlevare efter den stora vedermödan. Överlevarna på jorden fortsätter att leva som vanligt och att dö som vanligt. Jesus och kristna sitter på troner och dömer. Nu bygger Jesus och människorna upp det fjärde templet i Jerusalem, ”Hesekiels tempel” (alternativt används det tredje tempel som snart ska byggas i Jerusalem). Man återinför syndoffer, brännoffer och tackoffer till Gud och judiska präster och tempeltjänster. Jesus själv ska sitta i templet.

Nu börjar det nya förbundet att gälla för Juda och Israel, som enligt läran inte "tagit emot" det nya förbundet innan, utan levt med Guds förbannelse ända till inträdet av tusenårsriket. Enstaka judar kan bli frälsta, av tro, men "hela Israel" ska bli frälst vid Kristus andra återkomst. 

6.   Satan släpps lös – Efter att tusenårsriket har nått sitt slut så släpps Satan lös, och han samlar ihop en oräkneligt stor krigshär och omringar Jerusalem för en sista strid. Jesus kastar Satan, Antikrist och den falske profeten i eldsjön.

7.   Den andra uppståndelsen och domens dag– Alla som inte uppstått i den första uppståndelsen uppstår nu, till domen till evigt liv eller evig död.
 

Dispensationalism utvecklades som ett system från John Nelson Darby:s lärdom, som av vissa ansågs vara dispensationalismens fader (1800-82), som starkt påverkade Plymouth-bröderna från 1830-talet i Irland och England. Det ursprungliga konceptet kom när Darby ansåg konsekvenserna av Jesaja 32 för Israel. Han såg att profetian krävde en framtida uppfyllelse och förverkligande av Israels rike. Nya testamentets kyrka ses som ett separat program som inte är relaterat till det här riket. 

Således uppstod ett profetiskt jordiskt rikesprogram för Israel och ett separat himmelskt program för kyrkan. För att inte sammanfoga de två programmen, måste det profetiska programmet sättas på plats för att låta kyrkan komma till sin existens. Då är det nödvändigt att kyrkan rycks bort innan profetian kan återuppta sitt jordiska program för Israel.

I Darbys uppfattning om dispensationer fortsätter Mosaic-dispensationen som en gudomlig förvaltning över jorden fram till Kristi återkomst. Kyrkan, som är en himmelsk utsedd enhet, har inte sin egen dispensation enligt Scofield. Darby tänker på dispensationer som uteslutande hänför sig till jordens gudomliga regering och därmed är kyrkan inte associerad med några dispensationer.

Den historiska grunden.

Första gången en slags pre-trib-tolkning dyker upp var år 1740 då engelsmannen Morgan Edwards skrev en akademisk uppsats som utgjorde en slags hypotes kring ett pre-trib-resonemang. Han var en baptistförkunnare. En mycket viktig sak som man skall lägga märke till i Edwards uppsats är att den inte innehåller några referenser till andra pre-trib-texter. Denna uppsats publicerades sedan år 1788 i Philadelphia i USA dit Edwards hade flyttat 1761.
Men man kan finna själva arrangemanget av avdelningar/perioder av biblisk historia gå tillbaka till Irenaeus under andra seklet. Många protestantiska och kalvinistiska författare utvecklade också teologiska system och uppdelningar av historia, särskilt efter att Westminster Confidence of Faith noterade "olika dispensationer".

Omkring år 1830 dyker det sedan upp en mer utvecklad form av Manuel de Lacunzas pre-trib-tankar, hos den presbyterianske pastorn Edward Irving. Edward Irving förkunnade en avfällig lära om Jesus, där Jesus i princip bara var en syndig människa, men som den Helige Ande hjälpte att inte synda. Jesus var enligt Irving en slags prototyp på en pånyttfödd kristen. Det här är ungefär samma tankegångar som finns inom karismatiska kretsar idag i t.ex. Trosrörelsen m.fl.
Edward Irving kom i kontakt med jesuiten Lacunzas skrift.  Irving var så pass intresserad av denna skrift att han själv publicerade den översatt till engelska år 1827. I kommentarer till sin översättning av Lacunzas bok kallar Irving jesuiten Lacunza för ”sin aktningsvärde mästare”. Enligt författaren och historikern Dr. Mark Patterson och flera andra kristna historiker var det Irving som ordentligt sjösatte idéerna om det tidiga och hemliga uppryckandet, vilka sedan formade grunden till den pre-trib-lära som är så vida spridd i den evangeliska kristenheten idag.
År 1833 blev Irving utesluten ur den presbyterianska kyrkan pga hans villoläror om framförallt Jesus – där alltså Jesus fråntogs sin gudomlighet. Det kan också vara intressant att känna till att Irving var med och startade Katolsk-apostoliska kyrkan (eng. Catholic Apostolic Church) som ville upprätta profet- och apostlaämbetet till vad de ansåg vara det historiskt och bibliskt korrekta. Samtidigt som idéerna om ett tidigt uppryckande började spridas, spreds därför också förväntningar på ett återuppväckande av Andens gåvor eftersom man menade att en sådan väckelse skulle äga rum före uppryckandet.