Jag tittar i Svenska Akademins Språklära och läser att ju ingår i kategorin satsadverbial. En sats består av ett subjektsled och ett predikatsled:
Barnen(S) äter.(P)
Eller:
De flesta barnen i kvarteret(S) äter lagad mat som är nyttig.(P)
Ett satsadverbial påverkar hela satsens innebörd:
Nekande satsadverbial: Så får en läkare inte agera.
Det agerandet är varken logiskt eller begåvat.
Modala satsadverbial visar talarens hållning (modus) till satsens innehåll:
Fondsparande är kanske inte alltid det bästa sparandet.
Men du är ju inte klok!
Utöver detta finns konjunktionella satsadverbial (t.ex. dessutom, även, också), särskiljande satsadverbial (t.ex. antingen, varken, vare sig), motsättande satsadverbial (t.ex. däremot, emellertid, ändå), förklarande satsadverbial (nämligen) och konklusiva satsadverbial: (alltså, följaktligen, sålunda).
Ju är alltså ett modalt satsadverbial, som visar på talarens attityd till det som sägs och vad talaren vill betona.
Ju definierar även en typ av bisats som kallas ju-bisats:
(Valresultatet blir mer legitimt) ju fler som röstar.
(Folk emigrerar) ju fattigare landet blir.
Ju är också ett sammanbindande adverb, en typ av adverb som antingen ingår i par med sig själva, t.ex. Dels – dels, med en konjunktion; visserligen – men, såväl – som, eller som sammanbinder komparativer/jämförande satselement tillsammans med adverbet desto: Ju tjockare och ju vitare, desto finare bakverk.
Märk väl: Man säger alltså inte ju – ju, desto – ju eller desto – desto. (Ju större bil, ju dyrare. Desto större bil, ju dyrare. Desto större bil, desto dyrare.) Konstruktionen ju – desto kan bara användas med ju som första element(en) och desto som sista element(en). Ju föregår premisserna/villkoren, och desto föregår konklusionen/resultatet:
Ju mer jag studerar Svenska Akademins Språklära, desto tröttare blir jag i huvudet.
Tack för mig. :)