2 Korintierna 11:6 var en bra utgångspunkt för att jämföra de åldriga versionerna av NT.
I Peshitta skrives baura/bura (bayt-waw-resh-alap).
CAL ger översättningarna: uncultivated land (om land), och stupid, simple (om främmande soldater och om monster). Likheten i både konsonanter och betydelse med ordet barbar är slående.
Vetus Latina + Vulgata har imperitus, som sen har utvecklats till bl a engelska 'inexperienced'. I De Bello Gallicum benyttar Julius Cæsar ofta former av imperitus i kombination med barbarus, eller "nostrae consuetudinis imperiti" — Bok 4:22:1.
Gotiska Codex Ambrosianus har unhrains 'oren', vilket väl ska förstås som ej ceremoniellt ren ur ett judiskt perspektiv i Lukas 2:22, men här kanske att St Paulus vägrade följa den religiösa korrektheten. Att han inte var PK och just därför kunde behålla en ren lära?
Ursvenskt är blott barbariet. (Tegnér)
Jag ser det såhär: Mycket av det svenska är försvunnet i spåren av massinvandringen. Vi har lagsamlingar som är så tjocka att den barbar som försöker bära dem skulle bäras bort på bår av andra barbarer efter försöket. Ärkebiskopar och patriarker har konsekvent manat svenska etablissemanget att ta emot fler migranter. De flesta organisationer blir infiltrerade eller kontrollerade av andra organisationer eller nätverk. När de försöker åstadkomma något är det som att röra om i såsgrytan med en paddelåra. Skalan av deras insatser gör att de sannolikt oftast gör mer skada än nytta.
Vad är argumenten och verklighetsuppfattningarna på andra sidan?