Forum > Religion och tro > Diskussion

Skillnader mellan reformert och luthersk kristendom

Lagens andra bruk

I luthersk kristendom och på biblisk grund talar vi om ”lagens andra bruk”. Vi talar om att Gud använder lagen för att avslöja vår synd, fälla dom över oss, uppenbara sin vrede över oss, och visa oss att med den synd vi har i oss och som vi utövar, är fördömda och förtappade i oss själva (Rom 3:19-20, 7:4ff; Gal 3:22-23; 1 Tim 1:8ff.). Just så talar NT själv om lagens gärning och betraktar denna gärning som fantastiskt god! För just genom att avslöja synden och Guds dom och vrede driver lagen oss till Jesus som på korset bar våra synder och blev drabbad av Guds dom och vrede i vårt ställe. Lagen ger oss behov för det enkla, centrala och andligt livgivande Evangeliet om Jesu fullbordade frälsning.

Bland de reformerta i allmänhet har läran om Lagens andra bruk en svag ställning inte minst vad gäller de kristnas liv. Detta har flera orsaker, med det har att göra med två typiskt reformerta lärosatser.

De reformerta lär att en kristen inte kan avfalla från tron. Därför skall lagen inte förkunnas till självrannsakan för en kristen med avsikten att avslöja om denne är på väg in på avfallets väg. För det är ingen kristen, menar man. Visst kan lagen predikas för att avslöja synd och olydnad. Men förkunnelsen bör aldrig skapa anfäktelse hos de kristna i förhållande till frälsningen. När en reformert kristen läser eller hör allvarliga domsord i Bibeln, är det inte naturligt att låta dessa kasta ett rannsakande ljus in över en själv. För sådana ord riktas per definition till några andra. Detta synsätt ger några helt andra andliga erfarenheter i mötet med Bibeln, en långt svagare erfarenhet av Lagens andra bruk och en mer optimistisk syn på de kristna.

Vad sker med evangelisationsarbetet när vi blir främmande för lagens andra bruk? Åtminstone tre saker: När vi i mycket liten utsträckning möter den lag som avslöjar och fäller dom över all synd i våra liv och påminner oss om förtappelsens reella fara, så försvagas vårt behov av att höra det enkla evangeliet om Jesu blod och frälsning. Tanken kan uppstå att vi kan behöva och vara glada över ett ”större evangelium”. När vi inte själva erfar att det är välsignat att bli dömd av lagen, så att vi kan finna vår frälsning i Jesus allena, så är det inte längre naturligt för oss att möta den icke kristne med samma lag och samma evangelium. Vi blir öppna för att vi kan bli kristna på ett annat sätt. När vi inte längre avslöjas som oföränderligt och totalt syndfulla i oss själva, kan vi börja tänka stort om oss själva, vår kristendom, vår förändring och vår förbättring. Så kan tanken växa fram att det är vi kristna med våra nya, goda liv, som skall vara det viktigaste missionsverktyget, det ”större evangeliet”. När evangeliet omformas från att handla om försoning till förvandling, då skall vi reagera. Då är vi på väg att mista evangeliet.