Forum > Kärlek och relationer > Diskussion

Min tanke är att det kokar ner till överlåtelse. (Igen.) En helöverlåten kristen, som andas och äter Jesus och är "död för världen", kan nog ha svårt för att varje dag leva sitt liv tillsammans med en partner som mest har sitt eget liv och sitt väl och ve för ögonen. Sitt och familjens. Som vill ordna ett fint hem och göra karriär och allt det där normala som människor gör. Om man alltså är på väg åt olika håll i livet - och efterlivet. Med tiden blir det lätt allt större spänningar.

Har man en lite mer "lagom" kristen tro, mer på det personliga planet och utan t.ex. längtan efter gemensamma bönestunder etc., då går det nog bättre att leva med någon som helt enkelt är en fin människa, utan att ha helt samma livssyn.

Detta sagt utan någon fördömelse. Bara rent pragmatiskt. :)

Dina argument tangerar mina.
Snyggt med nya profilbilden på skivomslaget, btw!
(och ifall jag glömt bort att göra det på FB, så varma gratulationer på födelsedagen)

Det kan vara svårt dock att leva ihop med någon som inte delar ens värderingar. Ens tro är ju en väldigt stor del av ens liv. Säger inte att det är omöjligt. Men kan vars svårt att få det att funka.

Min reflektion över det här problemet går lite så här och jag hoppas det kan vara till hjälp och att jag inte är ute och cyklar.

Kristna kanske ser sin potentiella äkta hälft som en "arvsrätt" och rättighet som Gud skall ge oss inklusiva alla krav och vår önskelista". Detta i jämförelse med den"marknad" som gäller annars där man måste anstränga sig och göra sitt bästa för att kunna få typ det bästa man förmår. Baksidan här är förstås att man överlag tänker att jag tar vad jag kan få och så länge som det är roligt,för att sedan byta som man gör med bilar och bostäder.

OK lite cyniskt kanske,men i den större ansträngningen på marknaden kombinerat med en trots allt ganska bred respekt och kärlek för medmänniskor resulterar i att man blir bättre behandlad. Men det är förstås väldigt villkorat

För att vara lite positiv verkar det gå bra och vara en bra miljö i församlingarna att datea och hitta en livspartner för unga vuxna under 30. Sedan verkar det bli mera komplicerat helt enkelt. Inte alls en främmande tanka då att träffa någon utanför den kristna sfären faktiskt. Även om det ju inte rekommenderas meed fokus på att leva ut sin kallelse. Det kan ju bli svårare med okristen partner och det är ju också värt något även om det är möjligt att en make /maka kommer till tro senare,kan man ju inte räkna med det