Ja det är ju lite lurigt det där, att hitta mindre överlåtna gemenskaper som fungerar organiskt samtidigt som de klarar av att vara församlingar i miniatyr där mångfalden betraktas som en rikedom. Jag har inte något riktigt bra svar på hur vi kan bli bättre med det arbete. Har du några tankar?
Mindre överlåtna? Är det inte bättre om vi är
mer överlåtna?
Tänk vad ett ynkligt komma kan betyda...
Seriöst, det är väl just överlåtelsen som är haken. Alla behöver förstås en privat sfär, men ju mer överlåten till Jesus man är desto mindre blir den, tänker jag mig. Alltså: Överlåten till viss del, ja då är det nog med söndagsgudsmöte med fika och kanske någon kul aktivitet under veckan. Helöverlåten, då är Guds rike allt man andas, äter och tänker på, dag som natt, och det är självklart att ha gemenskap i den mindre gruppen så ofta det bara går. Och så hela spektrat däremellan, förstås.
När jag var nyfrälst åkte jag direkt från jobbet som programmerare till lägenheten i centrum där vi unga vuxna träffades för bibelstudie och bön, vilket brukade hålla på till midnatt eller längre. Sen hem för att sova, iväg till jobbet nästa morgon och så började det om igen. På helger var det gemensamt gudstjänstbesök och ofta resor till andra orter där vi hade kontakter, för att dela gemenskap och ibland vittna och predika i deras församlingar.
Till dels hör väl en sådan tillvaro till livet som just ung vuxen, utan bindningar. Men måste allt förändras för att man gifter sig och får barn och allt det där? Jag vill inte tro det.