Diskussion

Skapat 2021-12-08 av Anonym.

Självständig eller beroende

Tänkte lyfta frågan om beroende.

Är människan idag mer rädd för beroende, och mer "självständig"?

Vad är sund självständighet och vad är negativ självständighet?

Är män upprörda över "moderna" kvinnors självständighet, och vad är de i så fall upprörda över specifikt?
Vad är det männen anser fattas?

Är kvinnor upprörda över mäns "osjälvständighet", och vad är det specifikt?
Vad anser kvinnorna fattas hos männen?

Vad och vem ska vi som kristna vara beroende av?

När går självständighet och frihet för långt?
Och när går beroende, kontroll och bundenhet för långt?

Kan man vara både självständig och beroende i en relation?

Vilka olika typer av värderingar kan det finnas i orden?

Jag tror att man behöver ventilera detta, och man behöver göra det innan man väljer att gå in I en relation och gifta sig.

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

Sida 1 av 2

#1. Publicerat 2021-12-08 av Anonym

Jag kan börja med att ställa en rak fråga till er killar:

Vill ni ha en tjej som är självständig eller beroende?

Många tjejer har en erfarenhet av att killar ratar "klängiga" tjejer.
Tjejer som är för osjälvständiga brukar anses för jobbiga.

Det är allmänt känt att tjejer anses nyckfulla och svåra att förstå sig på.. ;)
Men jag undrar om inte killar brukar vara det ibland också.

För det är lika allmänt känt att en tjej som är intresserade av en kille får rådet att "vara svårflörtad", svår att få. För då får hon lättare killen.
Är en tjej för "på", för klängig, så tröttnar killen. Hon blir ingen utmaning. Hon blir för lätt att få, och han vill "jaga henne" och "vinna".
Så här håller spelet på ute i världen. Känner ni igen det bland kristna också?

En tjej lär sig att inte verka och inte vara för beroende. För då "kväver" hon killen. Hon blir inte heller spännande utan bara en påfrestning.
Tjejen ska heller inte tjata för mycket om att ses, och vara för fixerad på killen, utan ska ge honom frihet och oberoende.

Så...hur vill ni ha det, killar? ;)

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2021-12-09 av Anonym

För att lättare kunna se och förstå vad ordet "självständig" kan betyda för människor, så är det kanske bättre att först titta på vad motsatsordet betyder.

Synonymer till osjälvständig:

följa andra,
svag,
lättledd,
auktoritetsbunden,
ofri,
beroende,
utan egen personlighet,
ryggradslös,
vara osjälvständig,
inte lita på sig själv

Låter detta som något som är enbart eftersträvandevärt, i ett förhållande och ett äktenskap?

Hur används ordet osjälvständig?

Not: Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter och romaner.

Då blir han osjälvständig och alltför beroende av kvinnan och familjen.
För ett problem med kulturjournalistiken idag är att den är så osjälvständig och ängslig.
Helt enkelt genom att hålla liv i föreställningen om kvinnan som osjälvständig med begränsad rörelsefrihet till följd.
En läsare som låter sig styras för mycket av regler och inlärda mönster riskerar att falla in i en opersonlig och osjälvständig läsning.
Det är först nu som det gått upp för mej hur osjälvständig och bunden jag är och det känns förnedrande.

https://www.synonymer.se/sv-syn/osj%C3%A4lvst%C3%A4ndig

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2021-12-09 av Anonym

Synonymer till beroende

avhängig, ofri, bunden, osjälvständig

motsatsord:
obunden, fri, autonom, oberoende, självständighet, frihet

Betydelse: målsmanskap
beskydd
uppsikt
tutel
beroende
auktoritet
förmynderi
centraldirigering
förmynderskap

Betydelse: betingad
beroende
föränderlig
procentuell
relativ

Betydelse: lättledd
ofri
auktoritetsbunden
slavisk
beroende
svag
karaktärslös
utan egen personlighet
ryggradslös
mekanisk
utan originalitet
eklektisk
osjälvständig

Betydelse: bunden
hämmad
kuvad
hindrad
fjättrad
låst
livegen
klavbunden
beroende avhängig
övervakad
censurerad
mörklagd
undertryckt
ofri

Betydelse: ofrihet
osjälvständighet
avhängighet
bundenhet
bindning
vasallskap
beroende

https://synonymer.woxikon.se/sv/beroende

Svara | Citat | Rapportera

#4. Publicerat 2021-12-09 av Anonym

Vad är då "beroende" enligt Bibeln, i gemenskapen mellan Gud och människan?

TRO STAVAS BEROENDE

Tro: att bejaka sitt beroende av Gud

När vi väl har fått detta klart för oss är det också lättare att förstå varför det är genom tro som en människa blir frälst. Mänsklighetens mest grundläggande synd är helt enkelt otron, och denna måste botas med sin egen motsats – tron!
Och om otron kan beskrivas som människans ovilja att underordna sig Gud, måste tron vara detsamma som viljan att underordna sig Gud. Alltså viljan att på nytt göra sig beroende av sin Skapare. Tron är den attityd som kommunicerar till Herren: Ja, jag vill tillhöra dig. Ja, jag vill lita på dig. Ja, jag vill lyda dig.
Det är det här resonemanget som har fått mig själv att definiera tro som att bejaka sitt beroende av Gud. På ett plan är vi naturligtvis alla beroende av vår Skapare. Om Gud skulle dra bort sin närvaro från den här världen, skulle vi omedelbart upphöra att existera. Men det som skiljer trons folk från människosläktet i stort, är att vi har tagit konsekvenserna av detta. Vi har omvänt oss från vår synd, och vi har slutat att leva med oss själva i våra livs centrum. I alla fall är det denna hållning som vi har blivit kallade till. Vi har påbörjat en vandring där vårt uppdrag är att låta Jesus och hans vilja ta över vårt sätt att tänka, tala, handla och prioritera.

https://olofedsinger.se/tro-stavas-beroende/

Svara | Citat | Rapportera

#5. Publicerat 2021-12-09 av Anonym

Genesis1–2: en konstitutionell förening mellan två individer av motsatt kön

Redan i presentationen av människans fundamentala relation i 1 Mos 2 beskrivs de två könens totala beroende av varandra. I vv. 22–25 berättas om kvinnans skapelse och hennes relation till mannen. Dessa två, beskrivna som varandra motsvarigheter (hebr. kenegdo, v. 20, ”såsom hans motsvarighet”), skapas, och skapelseprocessen är mer intim än någon sexuell akt: hon är ben av hans ben och kött/kropp av hans eget kött. Kvinnan är en del av mannens liv, inte en perifer ’helpmate’ bland andra, är en olycklig översättning av kenegdo, men däremot återger Septuagintas boêthos, medhjälpare. Ordet för man, ish, betyder främst individ och endast sekundärt mankön, isha kan stå i femininum och betyder då kvinnlig individ, så Luthers översättning av isha till Männin (ung. kvinnlig man) är missvisande.
Kvinnan är alltså, om läsaren uppfattar nyanserna, inte en kvinnlig variant av mannen utan en mänsklig individ i femininum. Både gudsavbildligheten och könskonstitutionen beskrivs i 1 Mos 1:27: ”Och Gud skapade människan (adam, nu som ett kollektivt begrepp) till sin avbild (Septuaginta: eikôn), till Guds avbild skapade han den, (som) mankön och kvinnokön skapade han dem”. Orden bakom översättningen manskön och kvinnokön är zachar u neqevah som betyder just detta. Vad som sägs är att människan, som är Guds ikon, är av två kön, manligt och kvinnligt. Här finns ingen som helst rangordning, mannen och kvinnan är båda Guds avbild, och i v. 28 överlämnas auktoriteten över och ansvaret för skapelsen till människan, man och kvinna. Dels är detta en viktig markering mot diskriminering av någotdera könet, dels utesluter Guds skapelse av människan i två olika kön en könskonstruktivism; varje cell i kroppen som har en cellkärna – det är alla utom de röda blodkropparna – har en X- eller Y-kromosom. Könsidentiteten börjar på cellnivå. Gud har från början konstruerat man och kvinna med en skomplementaritet som de behöver för att gemensamt bruka och bevara skapelsen. V. 28 börjar: ”och han välsignade dem”: äktenskapet är inte bara en biologiskt eller socialt nödvändig ordning, den är välsignad av Gud och denna välsignelse för med sig fruktsamhet, expansion och auktoritet.

Svara | Citat | Rapportera

#6. Publicerat 2021-12-09 av Anonym

Fortsättning.

Kroppsligheten är påtaglig i 1 Mos 2:22–25, men den fysiska föreningen föregås av en relationsmässig överlåtelse. Kvinnan blir till av mannens ben och kött, basar, de är nu båda av samma kött, och v. 24 säger i vad som verkar som en logisk kullerbytta (man hade väntat sig att kvinnan skulle förordnas att lämna sin far och mor): ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och fästa sig vid sin kvinna och de ska bli till en kropp/ett kött”.
Ordet davaq, ”fästa sig vid”, används dels för när något objekt ’klistras’ mot ett annat, men i denna kontext är det ett annat vanligt bruk av ordet som avses: känslomässig överlåtelse, lojalitet och trohet. Denna kan gälla människor (Rut till Noomi, Rut 1:14; Juda män till David, 2 Sam 20:2) och Gud, och ordet får ännu högre valör när det används för att Israel ska hålla sig till Herren i både affektion och lojalitet (Deut 10:20; 11:22; 30:20; Jos. 22:5; 23:8). I 2:24 handlar det om en övergång från mannens familj, med dess i främreorientalisk kultur totala lojalitet med och anknytning till fadern och modern.
Nu ska han ersätta denna med en ny överlåtelse, nu till en feminin individ. 2:24 beskriver en livsavgörande övergång som innebär att denna lojalitet flyttas över från mannens familj till kvinnan.

Svara | Citat | Rapportera

#7. Publicerat 2021-12-09 av Anonym

Fortsättning.

Det är alltså olyckligt att reducera det som beskrivs här till sexualitet – en naturlig konsekvens av den relationella överlåtelsen är ”så skall de bli till ett kött, en kropp”, en formulering som självklart refererar till den sexuella föreningen, där detta verkligen sker. Men vi ska akta oss för att lägga senare filter på kroppens roll: basar, som är ordet för kropp, betecknar också liv, och man kan i hebreisk antropologi inte dissekera kroppen och skilja den från det vi kallar ande, själ, personlighet, sinne, som t ex den platonska människosynen gör. Manlig och kvinnlig individ blir till en kropp, i någon mening till en varelse, dels relationsmässigt, dels sexuellt, men också i vidaste mening när det gäller att dela levt med varandra.

Texten är tillkommen i en kultur där flergenerationsfamiljen var en absolut livsbetingelse, inte minst för det materiella livet. Detta textsammanhang talar alltså om den fundamentala struktur i skapelsen som ingen kan förneka: föreningen mellan man och kvinna är genetiskt, fysiskt, historiskt och relationsmässigt den mest grundläggande i mänskligt liv, tätt följd av relationen mellan mor och barn, far och barn. Att det finns andra samlevnadsformer, som är välsignade av Gud, är en annan sak: äktenskapet är fortfarande en grundsten i Guds skapelseordning. Inte heller är det ett gudomligt krav att ha barn eller att barnlösa familjer skulle vara mindre värda. Tvärtom ser Skriften stora möjligheter i att kunna föda andliga barn (Gal 4:27).

Här används inte ordet äktenskap och det vore anakronistiskt att söka efter just det. Men utan tvekan handlar det om en konstitutionell förening mellan två individer av motsatt kön i en relation som omfattar både hela personligheten och det materiella livet, en förening som beskrivs i termer av lojalitet, trohet och överlåtelse, och där den fysiska föreningen till en kropp, ett liv, fullbordar relationen och utgör slutpunkten på berättelsen om människans skapelse.

https://gerdmar.se/aktenskapets-bibliska-fundament/

Svara | Citat | Rapportera

#8. Publicerat 2022-01-10 av Anonym

Jag tror man måste vara relativt självständiga båda två innan man ingår giftermål.

Svara | Citat | Rapportera

#9. Publicerat 2022-01-10 av Anonym

Jag tror man måste vara relativt självständiga båda två innan man ingår giftermål.

Hej! Det tror jag också är nödvändigt.
För man riskerar att begära att sin partner ska "hålla en uppe" på felaktiga sätt annars.
Man kan vara beroende av en partner på sätt som inte är uppbyggliga, utan bara tär på relationen. Och ha förväntningar som är orealistiska och osunda.

Det är bara det att kristna verkar läsa in så olika saker i själva ordet "självständig". men man kanske har dåliga erfarenheter själv i så fall, eller har en bild av hur alla av ett visst kön som är "självständiga" beter sig och värderar.

Svara | Citat | Rapportera

#10. Publicerat 2022-01-11 av Tillit

Jag tror man måste vara relativt självständiga båda två innan man ingår giftermål.

Det här tycker jag är ett svårt uttalande att bara svara ja på. Vad menar du i så fall med självständighet? Ekonomiskt? Känslomässigt? Socialt?

Vem är oberoende och i så fall från vad?

Jag skulle förmodligen klara mig själv helt och hållet och vara självförsörjande i en stuga i skogen och skulle nog ha klarat det som sextonåring också, men om jag blev sjuk så skulle jag vara beroende av läkare som kunde sin sak. Andra har andra kvaliteter men är beroende av min kunnighet inom det som jag är bra på.

Jag är visserligen skild, men det äktenskapet som jag hade med mitt ex skulle definitivt vara ett sådant som borde ha hållt livet ut. Då vi träffades som sextonåringar och gifte oss som nittonåringar så platsade vi verkligen inte in ditt kriterium du beskriver ovan. Vi VAR beroende av varandra redan då och för oss båda var det ett positivt beroende. Att vi skilde oss beror på andra saker och jag kan ju inte se att "självständiga" individer har större förmåga att hålla ihop och inte heller en bättre förmåga att klara en skilsmässa eller den ena partens dödsfall. Så med min egen begränsade erfarenhet och det jag ser omkring mig är jag inte beredd att hålla med. Är det värre att vara beroende av någon som man älskar och litar på än att vara beroende av ett opersonligt samhälle runtomkring oss som vi alla är mer eller mindre? Och även om den som man älskar och litar på gör fel och misstag så är det ju inte förödande ändå om tilliten är "verifierad" i stort. Är det inte det man behöver ta reda på egentligen snarare innan man blir beroende av varandra (på detpositiva sättet som jag tror är nödvändigt för ett bra äktenskap)?

Forts.

Svara | Citat | Rapportera

Sida 1 av 2

Kärlek säger: Gud är den samme i går idag och i all evighet. Amen.

Skriv Skriv här Skriv i megafonen