Har du blivit ifrågasatt för din religiösa tillhörighet? Hur upplevde och bemötte du det i så fall?
Absolut! Jag kan berätta om en händelse: Efter att jag haft det där första mötet med Jesus ville jag berätta om det på jobbet - men på mitt sätt då. Det blev så att jag gjorde en utskrift på ett A4 och satte upp vid min arbetsplats i kontrorslandskapet. ”New life in Jesus!” skrev jag. Det tog bara några minuter innan en kollega, som fram tills dess varit hur trevlig som helst, ställde sig och började ösa hink efter hink av verbal dynga över mig för min nyfunna tro. I minst 20 minuter höll han på och hånade mig innan han till slut gick.
Jag svarade inte så mycket - jag fick knappt någon chans. Men när han gått insåg jag att jag kände mig enormt upprymd och rent av glad. Det var märkligt - jag som blivit utsatt för mobbning varenda dag i hela grundskolan, och som mått så dåligt av det, jag var nu bara glad. Sen kom jag ihåg att jag läst något i Bibeln som kunde passa in. Jesus sa, ungefär: ”När människor hånar er och ljuger om er och är allmänt dryga, då kan ni vara sjukt lyckliga! För de gjorde likadant mot de gamla profeterna, och er lön blir stor i himlen.”
Det har hänt en del annat av liknande slag, men nu blir det mest i diskussioner på nätet som detta hat och hån kommer fram. Men det gäller ju många människor, även i andra känsliga frågor.
Hur ser du på andra trossystem/religioner/sekulära livsåskådningar som skiljer sig från den du har? Finns det någon som äger sanningen, den rätta tron?
Som jag nämnde ovan tror jag att de olika religionerna har växt fram som ett resultat av människors sökande i det andliga. Att religionerna ser så olika ut beror då framför allt på att våra kulturer är så olika, tänker jag. Även sekulär livsåskådning innehåller element av ren tro. Den som säger sig vara ateist måste TRO på t.ex. att liv är något som alls kan uppstå av sig självt (något vi alltså inte vet). Ingen människa är utan tro.
Finns det då en rätt tro? Javisst. Jag håller med Alice om att alla har något att bidra med i ett sökande efter sanningen, någon pusselbit. Men det som skiljer kristendomen från allt annat är just detta att Gud själv har kommit till oss - och därmed också Sanningen, med stort S. Det betyder inte att allt är solklart. Bibeln ger inte alla svar i svart på vitt. Det verkar som om Gud vill att vi ska få söka oss fram även där, i ”brottningskamper” med bibelord, som det kan upplevas som ibland, och i våra samtal med varandra (som kan bli ganska hetsiga). Men Jesus kallar sig själv just Sanningen (”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”) så blir svårt för mig som kristen att hävda något annat.
Forts...