BoazNovax säger: Via Dolorosa ”Lidandets väg” den underjordiska vägen i Jerusalem! https://youtu.be/hO3nAAq4LsE?feature=shared
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Religion och tro > Diskussion

Erik Bellevik
Skapat 2021-10-28 av Erik Bellevik, man, 41 år, Östergötlands län.
Är det ok att lura sig själv om det gör gott. Står inte godhet över ärlighet?
FHar sedan jag fann Gud haft väldigt svårt att ljuga. Såg det i början som nått bra, men har på senare tid börjat omvärdera det. Var en vän som sa till mig att du måste lära lura dig själv igen (& förstår vad han menar). När man möter svårigher är det nu lätt för mig att strunta i vissa saker, för jag ser det som värdsligt & nått som tillhör materiela världen, men hade innan en rad knep som underlättade & på nått sätt gick det ut på att jag luradade mig själv. Kommer inte på nått på rak arm, men hade sätt att lura mig själv att plugga, osv... Nu känner jag mig mer som en hel människa & har svårt att skapa avskilja en del som ska ljuga för den andra för att uppnå ett mål. Är inte så att jag inte får någonting gjort, men har svårt att göra saker min själ inte känns ombord på. Fast jag kan rationellt se att det skulle gynna mig, om än ytligt & materiellt, status eller dylikt. Och tyvärr kan man ju inte bara leva på Guds kärlek. Skulke inte kunna leva utan den, men går ju inte att äta eller bo i. Är för tillfället sjukskriven & har inte haft några karriär ambitioner, men går nu i tankarna om jag ska lura mig själv att få tillbaks dom? För vore ju mer logisk att kämpa för ett jobb där jag utnyttjar min utbildning tillexempel. Innan har jag tänkt att jag kollar om jag kan börja som rivare (trivdes med det också, gratis träning) eller städare igen, för det är ändå bara värdsligt. Men även om pengar är en stor bidragare till ont, är det ju utopi & hybris att jag ska klara mig utan det.
Tänker mest högt, men är nått jag tänkt på. Har varit överdrivet öppen & ärlig eller försökt. Men vet inte om det bidragit till godhet. Kanske rent av skrämt någon, fått den att känna sig obekväm eller nått. Har kanske inte varit ärlig mot mig själv, utan bara feg att ge mig ut i nått svårt & kanske inte har med: att jag har svårt för kontorsStockholmare som leker människa & vars hem ser ut som en inredningskatalog. Har ju själv varit hip & gått på konstskola & gjort & läst "allt rätt å inne". Kanske måste lära mig älska den själlösa individen, jag engång var, då min plats på den jordsliga hirarkin var A & O. Innan allt kom brakandes ner & jag inte kunde blunda för Gud längre. Tog sabbatsår, men fick aldrig tillbaks drivet. Kunde aldrig tycka modernkonst var vackert igen, hade nog aldrig tyckt det var vackert, men "intressant" var viktigare än vackert då. Nu känns det som jag närmar mig 40 & har levt ett så anti allt modernt, karriär, pengar, status, etc, att nästa steg är nära att jag blir någon erimit munk i östgötaskogen. Och tror faktiskt inte det var meningen. Jesus sa att älska sin fiende & min har nog varit det gudslösa samhället, sedan Gud kom in i mitt liv. Kommer bli svårt att lära sig älska det igen. Måste lura mig själv, men tror jag skulle glädja fler människor om jag blev lite anpassningsbar istället för erimit. Eller så startar vi en religösrevolt & krashar hela världsekonomin? Nån på?
Vet inte om jag hållit någon röd-tråd i detta inlägg. Vet inte ens

Svar på inlägg

Erik Bellevik
#1. Publicerat 2021-10-28 av Erik Bellevik
(Lyckades skriva slut på tecken hahaha :) )
Vet inte ens om jag hållit mig till ämnet. Men känns nu när jag skrivit av mig & låtit tankarna flöda. Att jag kanske inte måste lura mig själv, utan lära mig att älska detta gudlösa glas&betong-dårhus vi kallar samhället, där psykisk ohälsa & bråtslighet stiger & "konst & arkitektur" blir fulare för var år som går. Men ska väll gå. Får ta någon paus i naturen.
Tack, du som orkade läsa, om någon orkar. Kommentera gärna om du tycker annorlunda eller nått. Har svårt att bli kränkt, så var hellere ärlig än god :)
Tack, mina bröder & systrar i Gud för att ni finns!
Anonym
#2. Publicerat 2021-10-30 av Anonym
Intressanta tankegångar,som man ju känner igen om man levt ett tag som icketroende.
Svaret är förstås att sanningen som ju Jesus pratar mycket om är väldigt central och högt värderad och också en riktlinje i livet även när sanningen är smärtsam.
Men Gud är god och en tillfällig obekvämlighet eller smärta åsamkad av sanningens ljus alltid kan leda till en ny nivå av renhet,kristet självförverkligande och Kristuslikhet
Ett problem vi har som människor är att läsa av,förstå och navigera över känslor och uppfattad position och riktning i livet och hanterande av olika relationer och karriärsval.

Att lura sig själv som du skriver om låter som en självcoachningsteknik där vi bollar olika känslor och drifter emot varandra för att uppnå olika mål. Som kristen bör man istället låte Helige andes ljus vägleda och uppenbara vad de olika viljorna och karaktärerna inom oss egentligen är och då behöver vi inte lura oss själva.

Det är bra att ha en motvilja att ljuga emot andra,så skall man vara mot sig själv också. Sanningen skall göra er fria sa ju Jesus. Men det betyder inte att livet är lätt och särskilt inte när man nyligen valt at följa Jesus. Fienden försöker som mest förhindra den kallelsen som man har fått från Gud. Men bara hos Gud finns sann frid
Anonym
#3. Publicerat 2021-10-30 av Anonym
1 Joh. 2:15
Älska inte den här onda världen och allt den lockar med, för den som älskar världen och dess ondska har inte släppt in Faderns kärlek i sitt liv.
Världen lockar ju ständigt med att vi ska tillfredsställa våra fysiska begär, att vi ska kräva att få allt vi ser, och att vi ska skryta över oss själva och det vi har.
Men sådant kommer inte från Fadern, utan från världen.
Och den här världen ska gå under med alla sina frestelser.
Men den som gör Guds vilja ska leva för evigt.”

Jag tror att vi ska vara ärliga mot oss själva i precis allting, och att mycket som vi känner och tänker är Andens ledning (om vi vill följa Guds vilja, och söker den).
Istället för att jämka och kompromissa med världen är det bättre att se att vi redan är uppståndna i det himmelska med Jesus Kristus. Vi hör redan dit. Och medan vi är kvar här så gör vi det vi är kallade till: att gå runt och göra gott och att predika evangelium.
Det kan bli svårt att stå med ett ben i vardera värld.
En del menar att vi har dubbla medborgarskap, och att vi ska göra olika saker i två olika världar med olika delar av oss själva. Men nej, vi är Guds barn, ljus i en mörk värld, och det jordiska "medlemsskapet" är bara jordiska former (som har skiftat i alla tider). Vi gör inte uppror mot dessa formen, men vi följer i allt Guds vilja och bud och lyder Gud före människor och deras former. Gud har en vilja med ordningar i samhället, men samhället på jorden är bara vår vistelse för vårt "tält" (kroppen). I allt uppmanas vi att söka det himmelska först. Visst behöver vi arbeta på jorden för att få pengar till mat osv, om vi inte odlar själva. Men det är just detta som är "systemet" och ordningarna.
Så kallar Gud oss till olika saker. I allt vi är kallade till så ska vi finnas för våra medmänniskor, inte för att förverkliga oss själva på jorden. Känner vi oss kallade av Gud att utbilda oss och arbeta inom ett visst område så har Gud en mening med detta. Vi kan bli använda på flera sätt på den arbetsplatsen, både för en god utveckling och för människornas skull.
Jag tror att vi ska vara delaktiga samtidigt som vi är medvetna om att vi ska "stå utanför". Vi ska hjälpa våra medmänniskor, samtidigt som vi inte ska "gå i ok" med otroende. Vi finns här med fötterna på jorden, samtidigt som vi lever ett andligt liv i en andlig värld. Det är två parallellvärldar, på jorden, med en tredje som vår riktiga hemvist: Guds rike i himlen. Och Guds rike finns i oss hela tiden. Detta krockar med mycket. Därför ska vi söka friden i anden, och varningarna och uppmaningarna från Anden. Söker vi världen så kommer inte friden att infinna sig.
Sök i allt de himmelska skatterna, och inte de jordiska.
Alice
#4. Publicerat 2021-10-31 av Alice
Väldigt intressant frågeställning om man får lura åtminstone sig själv, om inte godheten mot sig själv måste stå över lögnen.

Iallafall när det gäller dina exempel ovan, att lura sig själv att värdesätta statusen det innebär att ha en bra inkomst.
Vi vet ju att pengar i större utsträckning än överlevnad, leder till mammon.
Men systemet kräver att vi lurar oss själva.
Åtminstone tills vi fått in pengarna på kontot, därefter kräver vår tro att vi släpper lögnen och investerar i andra mer behövande.
Det är en väldigt svår balansgång, nästan lite sqizofren och väldigt få kristna klarar av det.
Det krävs ofta att man åldrats och landat i att lita på tryggheten i sin försörjning, insikten i att inte leva för evigt, för att våga ge vidare.

Då är det så mycket lättare att från början leva kvar i övertygelsen om att det världsliga är ont, och inte lura sig själv att leva för att samla pengar på hög.
Men jag tror ärligt talat det är feghet.
För har vi möjlighet att tjäna mycket och omfördela till bättre behövande, är det då inte vår kristna skyldighet att göra det?
Annars hamnar arbetet och inkomsten hos någon annan mer självisk person.
Detta är tankar jag brottats med själv.
Anonym
#5. Publicerat 2021-10-31 av Anonym
Vad är egentligen "gott", enligt Gud och Bibeln?
Om man upplever att man får något "gott" själv, av att lura sig själv, vad är då det goda?
Gott i de egna ögonen? Andras ögon? Samhällets ögon? Guds ögon?

Det finns två ord för kärlek i Bibeln, filios och agape. Båda orden används av Jesus, och båda sorters kärlek kommer från Gud. Filios är djup vänskapskärlek. Agape är Guds djupaste kärlek, något som är Gud personifierad. Båda är utgivande, och motsatsen till egoism.

Om jag vill leva på jorden för att samla alla "gott" till mig..är det då en utgivande kärlek från Guds Ande?
Är "utgivande till sig själv" agapekärlek, eftersom vi ska älska vår nästa som vi älskar oss själva?
Har vi då älskat vår nästa som oss själva..när vi samlar på hög till oss själva?

Det går alltså att pröva vilken typ av "gott" det är, gentemot Guds ord. Världen har ett överflöd av kategorin "det goda", men oftast efter egoismen som grund. Blir det något över, utöver överflödet, så tycker nog många att de är extragoda om de skänker en slant till någon. Att "unna sig", "you're worth it", är världens slogan idag. Men vad är medmänniskan värd?

Om vi inte ens äger våra egna liv längre, utan har gett dem till Gud...är då inte allt vi äger och får även "redskap" för Gud att använda till "allt gott verk"?
De liv vi lever, lever vi ju inte för oss själva längre. Utan för Herren.
Så fungerar ju Guds system, till skillnad från världens.
Anonym
#6. Publicerat 2021-10-31 av Anonym
... För har vi möjlighet att tjäna mycket och omfördela till bättre behövande, är det då inte vår kristna skyldighet att göra det?
Annars hamnar arbetet och inkomsten hos någon annan mer självisk person.
Detta är tankar jag brottats med själv.
Intressant tanke som jag inte tror jag sett formulerad så hos någon tidigare. Och som du uttrycker det ser jag inte att det egentligen skulle behöva vara något att brottas med. Bara att köra på! :)

Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. (Ef. 4:28)
Erik Bellevik
#7. Publicerat 2021-10-31 av Erik Bellevik
Tack,
för alla tankvärda svar. Ja, tror att det här lura sig själv är lite självhjälps grej och tror som sagt inte det behövs. Tror det är bättre att försöka fyllas med den heliga anden och försöka se långsiktigt och förstå att lidande är del av den mänskliga upplevelsen och att det kan nog vara bättre om vi kristna sprider ur oss och om vi får mer pengar än vi behöver, så finns det snart människor på varje gathörn som behöver dem mer än vi. Den materiella världen är inte den sanna, men vi kan hjälpa den att bli bättre, genom att sprida kärlek och inte fokucera på oss själva för mycket...
Tack, igen. Nästan alltid intressanta inlägg här på forumet...
Anonym
#8. Publicerat 2021-10-31 av Anonym
Tack,
för alla tankvärda svar. Ja, tror att det här lura sig själv är lite självhjälps grej och tror som sagt inte det behövs. Tror det är bättre att försöka fyllas med den heliga anden och försöka se långsiktigt och förstå att lidande är del av den mänskliga upplevelsen och att det kan nog vara bättre om vi kristna sprider ur oss och om vi får mer pengar än vi behöver, så finns det snart människor på varje gathörn som behöver dem mer än vi. Den materiella världen är inte den sanna, men vi kan hjälpa den att bli bättre, genom att sprida kärlek och inte fokucera på oss själva för mycket...
Tack, igen. Nästan alltid intressanta inlägg här på forumet...
Vilken bra summering!
Erik Bellevik
#9. Publicerat 2021-10-31 av Erik Bellevik
Vilken bra summering!
Tack , är så glad å funnit denna sida. Har inte hittat någon att bilda familj med än (men accepterar att saker tar tid), men det har fått mig att gå i gustjänst varje söndag sen dess. Har insett att jag känt ett otillfrälst behov av att höra troende röster & tankar, eftersom jag inte har troende vänner.
BoazNovax säger: Via Dolorosa ”Lidandets väg” den underjordiska vägen i Jerusalem! https://youtu.be/hO3nAAq4LsE?feature=shared
Skriv Skriv här Skriv i megafonen