Diskussion

Skapat 2021-03-21 av sailias2, man, 60 år, Västra Götalands län.

Bekännelse och bön om förlåtelse - gammalt och nytt

Det här blir nog ingen populär tråd. Kanske den minst populära någonsin...
Men tanken är att ge möjlighet till bättre relationer och frid här på forumet.

Det är inte tänkt att debattera det som någon bekänner/skriver.
Det är inte tänkt att användas för att söka "församlingens" sympati.

Det är tänkt att ärligt bekänna något som tar emot att bekänna..
Något som är bra för dig själv att bekänna och förhoppningsvis bra för någon annan människa.

Tar det emot att bekänna offentligt så försök att ta kontakt direkt med den/de som det berör.

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

#1. Publicerat 2021-03-21 av sailias2

Innan jag börjar,

Jag har precis läst Matt 18:15-20 och kom då att tänka på hur vi gör här på forumet ibland.
Kanske i all välmening försöker vi då och då gå till rätta med varandra.
Och det görs offentligt. Kanske bara offentligt.

Jesu råd däremot är att först göra det enskilt, innan eventuellt fler behöver bli inblande.
Jag uppfattar det som god psykologi om man tänker på hur stolthet/prestige fungerar.

Nu handlar det i texten visserligen om din broder. Och det finns mer som är intressant där (som t ex att be..), men det var just den enkla psykologin som jag tänkte på.

(rent praktiskt: om någon inte är betalande medlem så blir det väl svårt att ta kontakt enskilt förstås)

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2021-03-21 av sailias2

Bekännelse

Jag hade skrivit ett inlägg till Ferguson i en lång tråd där 'Ljus och Salt' (LoS) och Ferguson debatterade. Jag hade blivit irriterad på henne för hon var duktig på att debattera för ett annat sätt att tänka än jag gör, och jag sympatiserade med Ferguson som tänkte mer som jag. Jag uppfattade också Ferguson som lite ensam, medan LoS fick visst stöd av Vingen.

I inlägget försökte jag ge stöd till Ferguson, men gav också LoS en "känga" eller vad man skall kalla det.. Hon reagerade omedelbart. Jag kände det utan att vara inne på forumet.. (märkligt) Jag gick in och läste hennes reaktion. Den tog. Hon uttryckte sig delvis uppfostrande tyckte jag. Det gick åt min stolthet förstås. Särskilt som hon hade rätt i en del. Jag blev tvungen att svara och skrev ungefär att jag inte menat att hon skulle ta illa upp. Och bad om förlåtelse. Hon gav förlåtelse och bad i sin tur om förlåtelse för sin reaktion. Som hon givetvis fick.

Ok.
Vad är problemet?

Jo - Jag var inte helt sann i mitt svar till henne; att jag inte menat att hon skulle ta illa upp.
Visst hade jag velat det. (åtminstone delvis)

Så jag ljög.
(för att komma ur den pinsamma situationen. för att snabbt få "fred". för att jag var svag)
Det ångrar jag.
För jag vill vara sann.

Förlåt att jag ville dig illa.

Forts.

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2021-03-21 av sailias2

Det är märkligt hur en till synes "liten slirning" på sanningen kan få en att må dåligt. Jag bara konstaterar för egen del, för jag vet av erfarenhet att det är så för mig. Ett rent samvete är värt otroligt mycket.

En annan aspekt. Hennes reaktion hade inte fått mig att tycka mer om henne. Men som en "god kristen" förlät jag henne förstås. Vi vet ju att vi skall göra det.. Förståndsmässigt förlät jag henne. Jo. Men känslan var inte med. Och så kan det nog vara.. känslor respektive det som är rätt/riktigt och gott hänger inte alltid ihop med en gång.

Det tog lång tid.. Men det är lugnt nu.
Och det blev en nyttig lektion för mig.

Önskar LoS gott.
Önskar henne Guds välsignelse.

Svara | Citat | Rapportera

#4. Publicerat 2021-03-22 av Alice

Du har helt rätt i att vi bör tillrättavisa varandra på kammaren (privat) och inte i offentligheten, med alla de svårigheter skammen gör för ett samtal, skam som kommer av offentligheten.
Problemet blir bara att vissa saker bör vara synliga i en tråd.
Det bör synas att vi kristna bryr oss om varandra och reagerar på när någon är elak.
Men jag förstår din poäng.
Sen tycker jag du krånglar till det.
Om du insett att du felat och din övän förlåtit dig, så gå inte tillbaka och förstör det hela genom att hävda att du ljög, att du visst ville retas.
Det är bara onödigt att riva upp gamla sår igen.
Det blir ytterligare en synd att be om ursäkt för.
Bra insikt för din egen skull att du ville retas, för framtiden för att utvecklas som människa.
Vi borde alla inse när vi bara vill retas och hejda oss.
Men ofta är vi inte medvetna om det förrän i efterhand.
Men dumt att pracka på varenda nyans av sanning till sin ovän.
Det räcker med ett "ber om ursäkt"/"förlåt".
Annars kan man trassla in sig rejält i konflikter.

Svara | Citat | Rapportera

#5. Publicerat 2021-03-22 av Tillit

Jag håller med om det sista men inte generellt om det första (som du säkert förstår av vår diskussion i den andra tråden). Jag anser att det finns tillfällen då det finns anledning att tillrättavisa någon offentligt då det personen gör påverkar människor offentligt (i grupp eller på annat sätt flera personer samtidigt) genom att sätta en ton, debattklimat eller på annat sätt. Till och med Paulus tar upp ett sånt exempel där han offentligt tillrättavisa Petrus för hans beteende som han definitivt påverkade andra till att göra likadant som han i och med Petrus höga anseende och ställning i den första kyrkan vilket Paulus i det sammanhanget inte hade på samma sätt (så vem var han att gå tillrätta med Petrus? "Förnedra" honom offentligt dessutom). Han kallade det till och med för "hyckleri"

Hela sammanhanget är läsvärt utifrån TS ämne.

Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer. Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna. Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna. Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag också varit noga med att göra. Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd. Innan det kom några från Jakob brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna. Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri. Men när jag såg att de inte var på rätt väg efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
Galaterbrevet 2:6-14

I samtliga sådana fall av offentliga tillrättavisanden så är det förstås upp till vem som helst att säga emot den tillrättavisande (och som Paulus skriver utan anseende till person utan till saken i sig) vilket du också hedervärt gjorde i det aktuella fallet i tråden. Att vi tycker olika är okej, men jag håller som sagt inte med om att man alltid ska ta en tillrättavisning "privat" när det som görs inte enbart drabbar en sak mellan två personer.

/Tobbe

Svara | Citat | Rapportera

#6. Publicerat 2021-03-22 av sailias2

När det gäller tillrättavisning så var jag lite otydlig.

Jag ville, förutom bekännelsen, lyfta fram detta att Jesus menade att först ta det enskilt.

"Men om han inte lyssnar" som det står sen (Matt 18:16), så ska fler människor bli inblandade, till slut hela församlingen.

Jag ändrar texten tidigare i tråden för att göra det tydligare.

Svara | Citat | Rapportera

#7. Publicerat 2021-03-23 av Tillit

När det gäller tillrättavisning så var jag lite otydlig.

Jag ville, förutom bekännelsen, lyfta fram detta att Jesus menade att först ta det enskilt.

"Men om han inte lyssnar" som det står sen (Matt 18:16), så ska fler människor bli inblandade, till slut hela församlingen.

Jag ändrar texten tidigare i tråden för att göra det tydligare.

Anser du då att Paulus gjorde fel enligt Matteus 18 när han gick emot Petrus på det sättet som han gjorde? "Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd."

I det fall som jag beskrev ovan och som Alice reagerade illa på så var det inte ens en "försyndelse" som jag öppet reagerade emot (hur man nu ska definiera vad Jesus menar med "försyndelse" i sammanhanget) utan hur vi behandlar varandra i diskussionerna och som jag skrev så la jag det större ansvaret på "pastorn" än på "trollet" och jämför här hur Paulus agerade mot Petrus. (Inga jämförelser i övrigt för det finns inte på kartan att jag kan jämföra mig med Paulus.)

Svara | Citat | Rapportera

#8. Publicerat 2021-03-28 av sailias2

Vill återkoppla lite till #1.

Dvs om den goda psykologin i Jesu uppmaning att ställa sin broder till svars enskilt först.

Om jag inte hade gett LoS "en känga" offentligt, så hade hon kanske inte reagerat på samma sätt. J a g borde alltså ha tagit upp det jag ville ha sagt med henne enskilt först. Och det uttryckte hon också i sitt svar.. Klokt.. Och hon gav mig också en lektion genom att ge en känga tillbaka. Och det var nyttigt och bra för mig till slut.

Jag upplevde att jag behövde bekänna, och sedan fick jag ett sammanhang i Bibeln kring det specifika för mig när jag läste texten, förklaring och råd från Jesu ord. Det triggade mig att bekänna. (så behöver det inte vara för andra förstås)

Positivt för mig.
Önskar/hoppas det kan bli positivt för någon annan också.

Svara | Citat | Rapportera

#9. Publicerat 2021-03-28 av sailias2

Frågor

--------------

Om du får intressanta tankar och frågor från denna Bekännelse-tråd, så starta gärna en ny tråd kring det. Då kanske den som eventuellt skulle vilja bekänna i tråden (hur osannolikt det än är..) kan göra det utan att känna sig riskera att behöva svara på frågor. (även när de är välmenande bra tankar/frågor)

Paulus/Petrus är ett intressant fall. Och lite svårt kanske, vi vet ju inte alla detaljer kring det. Och att anse något om det är nog frestande nära att uppfattas som att döma en person. Men det låter som det kanske är värt att ta upp i en tråd att resonera kring för den som vill.

Matt 18:15 och vidare till vers 35 handlar om när din broder syndat mot dig. Och att vinna honom.
Det säger inget om offentligt stöd till människor som i stridens hetta blir misshandlade eller vilseledda. Men om det offentliga blir det enda, så är det kanske inte lika bra för just den som syndade. (min tanke från texten)

Jag tänker att synd handlar om det som ytterst/innerst skadar relationer.

Och att bön är värdefullt..

Från Matt 18:19-20

Jesus:

"Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något,
vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen.

För där två eller tre är samlade i mitt namn,
där är jag mitt ibland dem."

Handlar alltså inte om att be om en "Mercedes Benz" som i den gamla låten,
eller om en bilbana som jag fick med min brorsa på att be om när vi var små :)
> utan om relationer.

Det är i varje fall min erfarenhet

--------------

Far hjälp oss
Kom Herre Jesus

Svara | Citat | Rapportera

Skriv en hälsning till alla på KristenDate.se

Här kan du skriva ett meddelande som kommer att visas för alla på KristenDate.se.

Skriv Skriv här Skriv i megafonen